ovisade bilder


i'm crazy in love with her

 
min rödhåriga lilla eldflicka är helt galet underbar, speciell och vild. Älskar henne.

Bommar, det läskigaste som finns

Noreen var helt galet markrädd när jag fick henne i november 2011. Min tränare jobbade henne åt mig ett tag då hon var livsfarlig att vara i närheten av såfort vi hade bommar, linor eller något annat på marken, riktiga döda-sparkar. Carola lät longerlinan släpas bakom henne när hon gick med henne osv, vilket var skitbra träning, själv hade jag aldrig klarat av hennes panikutbrott och enbart tyckt synd om henne och avslutat, men Carola kunde fullfölja uppgiften tills Noreen lugnat ner sig, så jag är väldigt glad att jag tog henne som hjälp.
 
När vi tränade bommar så fick hon panik både före hon skulle gå över bommen, när hon gick över och sedan efteråt. Det har tagit ett år för henne att ens kunna gå över en bom utan att rusa över och sparka efter den när hon väl kommit över.
 
Sedan vintervilan så kom denna paniken tillbaka, varje gång vi gick över bommar så panikdampade hon och var livrädd. Så har tränat MYCKET, varje dag jag har tränat med bommar så börjar hon med att bli rädd och inte vilja gå över, så har fått "börja om" VARJE dag, oavsett hur mycket eller länge jag tränat så har hon varit rädd nästa dag igen.
MEN idag när vi tränat så avslutade jag med att leda henne över caveletti, förberede mig på hennes vanliga rädsla ( eller trams, vet faktiskt inte vad jag ska tro längre ) och absolut ingen tveka, hon gick snällt över avslappnat. Tror inte ni förstår hur skönt det är att detta äntligen börjar släppa. Hennes markrädsla är såklart inte borta, detta är något jag kommer behöva jobba med länge länge, men det börjar bli bättre, mycket bättre. Och jag hoppas att vi kommer att kunna börja hoppa lite såsmåningom, har ju somsagt hoppat över ett halvt kryss, men hon var varit rädd och tvekat vid varje tillfälle, det ska vara KUL att rida och tränas, och inte enbart bestå av rädlsa och en känsla av tvång.
 
Någon som har några tips? Vill gärna löshoppa henne, men tror faktiskt att linor och hinder enbart kommer stressa upp henne och vill inte att hon ska ha några dåliga erfarenheter av det. 
 
här tränade vi med bommar i vintras, vilket gick bra tillslut, men somsagt, nästa dag var hon rädd igen.
 

Utveckling

 
hehe, agropilot uppe på hästen?
 
ser att schabraket låg konstigt baktill, får kolla upp det. Gick pannkaka den dagen, men hon är absolut starkare och mer balanserad i kroppen, vilket är utveckling.
 
Min sits är fortfarande katastrofal, oftast faller jag fram när jag koncentrerar mig, och jag har bilder ifrån när jag skrittade henne på en volt och ville få henne lång och böjd innåt, då sitter jag med överlivet framåtlutad och snett inåt med huvudet.. hehe.. och detta helt utan att jag ens tänker på vad jag gör. Men ska lägga större fokus på sits och hand, det går alltid att förbättra!

sitsen i hoppning

Helt ärligt så är det få ryttare som har en snygg och korrekt sits över hinder. Jag vet att vi la många hopplektioner på ridskolan enbart på att öva på sitsen, då den är väldigt viktig, hur du sitter på hästen, påverkar hästen, vilket påverkar er ridning. 
 
Själv sitter jag inte precis magiskt över hindret, dels för att jag i princip aldrig hoppar, och sen är jag lite höjdrädd så min fokus ligger helt fel när jag kommer an ett hinder, aboslut någonting att träna på.
 
Jag tycker att det är viktigt att träna upp sin sits på en trygg och säker häst där du kan lämna hoppandet och allt runt om i hästens hinder och fokusera på dig själv först och främst.
Det är någonting jag tycker är mycket viktigare än att skynda upp i klasser eller höjdhoppa med sina hästar, en bra tränare som hjälper dig att hitta rätt balans över hindret innan du höjer upp höjden.
 
 
Det finns två bloggare som jag tycker har en bra och stadig sits i hoppningen, denna och denna tjejen. 
 

nyfiken

Jag är sååå nyfiken på hur Secret kommer att se ut som fullvuxen. Hur stor han kommer bli osv. Jag hoppas verkligen att han kommer passa mina önskemål rent fysiskt i framtiden, då jag gärna vill använda honom inom dressyren. Men skulle det inte bli så att han har rätta fysiken för dressyr så kanske vi utnyttjar situationen och utbildar honom inom western ( en liten dröm jag haft ett tag.. höhö ) och prövar på något helt nytt. Framtiden får helt enkelt utvisa vad det blir av min lilleman. En som är säker är iallafall att han har ett fantastiskt huvud och kommer vara en perfekt kompis till mig i framtiden, han är Noreens motsats då han är orädd, lite smådum och alltid glad, haha. Världens snällaste hingst är han också. 
 
 
vad tror ni? Dressyrhäst eller westernhäst? hihi.

Monstret jag jobbar med varje dag

Alla hästar är olika, det vet vi redan. Noreen är väldigt skarp i huvudet, men också väldigt nervig, stressig och het. Hon rids alltid väldigt avslappnat och lugnt, för att få henne mjuk i kroppen, en spänd häst blir av naturlig skäl väldigt spänd i kroppen och det blir såklart svårt för dom att utföra vissa rörelser och orsakar obehag för hästen. 
Jag gör allt i min makt för att ge henne bästa förutsättningar för att kunna utföra de uppgifter jag ger henne på bästa sätt, mer än så kan jag inte göra. 
 
Ofta kan man se ponnier på hopptävlingar med en stor underhals, steppar i varje steg och varken kan eller lärt sig gå i korrekt form under ryttare, jag tror att Noreen lätt kunnat bli en sånn ponny, och har tendenser till att bli sånn när vi hamnar ur balans eller när hon spänner sig och ibland är det väldigt frustrerande att inte kunna "nå" henne, då hon liksom stänger av omgivningen och bara springer. Jag ogillar att ta hästen i munnen, men när hästen inte lyssnar på annat vis så måste man få stopp, och då gör jag förhållningar tills hon lyssnar och lugnar ner sig. 
Detta gäller även i markträningen, Noreen ska helst gå med nosen så nära backen hon bara kan och samtidigt ställa lite inåt med nosen och ha ett jämnttempo, vilket hon gör, när hon slappnar av och känner sig nöjd. Men hon är långt ifrån lätt att jobba med och kan ibland flyga i luften för mina röresler eller kommandon. 
 
Jag försöker att varje dag jobba henne så avslappnat som möjligt, just för att hon är såpass svår i huvudet, att få henne med mig är första steget i vår utveckling. Jag kan varken rida ut, trimma eller försöka mig på att hoppa ifall hon inte är närvarande och lugn. En häst som lätt stressar upp sig och blir sådär springig och okontaktbar är svår att jobba med, men det är fantastiskt när hon väl lyssnar och jobbar MED mig, när hon visar engagemang och vill vara mig tilllags. Underbart.
 
Noreen är en svår ponny, svåraste ponnyn jag någonsin haft chansen att jobba med just för att hon är såpass rädd och skarp på en och samma gång, det krävs mycket av mig som ryttare och jag tror att hon väldigt lätt kan förstöras ifall hon rids eller tränas fel eller slarvigt.
 
 
mitt lilla monster (L)

lite longering och mys

Släppte i alla hästar och fodrade, sen mockade jag, sopade och krattade utanför stallet och gjorde det snyggt. Sen fixade jag mat + vatten. Sen tog jag ut Noreen i paddocken, longerlina, grimma och longerspö var allt vi hade med oss idag, fanns ingen ork att fixa i ordning henne.. hehe. 
 
Hon var helt galen i början, bockade bara och sparkade hejvilt. Men fick henne lugn, mycket böjning, backa, flytta osv. Hela tiden hålla henne sysselsatt och sen när jag bad om halt så skulle hon stå stilla vid mig, då fick hon beröm och godis, gick in lite tillslut ( hon steppar gärna omkring mig när vi stannar och ska ta några andetag ). 
 
Sen fick vi även igenom en bra trav på volten, mjukt, följsamt och kunde lyssna på både ökning och minskning utan att få rådamp. 
Vi tog några pauser, skritt/trav, flytta för sidan, böja igenom osv. Är noga med att inte låta henne gå på volten varv efter varv och tråka ut sig utan att hela tiden byta varv, övning och variera mig. 
 
När hon var fin började det komma några transporter till gården och helt plötsligt stod där flertal ponnier, vilket såklart var sååå läskigt. Men vi fortsatte tills vi var klara och sen när vi skulle gå upp mot stallet igen kom det en ponny travandes emot henne, vilket jag trodde skulle få henne att skita på sig av rädsla, MEN med svansen i vädret så svävade hon fram i någon arab-trav och blåste upp sig, hahaha skruttan. När jag släppte henne i hagen så fick hon rådamp och bockade, galopperade runt och visade upp sig. Bra träning med andra hästar som kommer på besök, hon behöver få lite mer miljöträning i samband med andra ekipage. Bra att börja på hemmaplan, hon lugnade dock inte ner sig förrän dom red ner mot stranden, först då kunde hon gå till sitt hö och börja äta.. gosan. 
 
 
haha, bild ifrån idag. När vi pausade och myste så passade vi på att träna lite med spöet, som varit hennes största fiende under tiden jag ägt henne. Hon har varit LIVRÄDD för longerspöet. Men nu börjar hon acceptera det bättre och vi tränar ofta på att röra det över hela kroppen osv, men precis som med allt annat så krävs det enormt tålamod, tid och energi att utföra något med denna ponnyn, allting sitter så jävla djupt. 

update

Okej, lyser om min frånvaro här märker jag. I torsdags red jag i paddocken tillsammans med småtjejerna och deras ponnier, dom red över bommar vilket gjorde Noreen panikslagen och nervös.. haha. När dom galopperade upp bakom henne fick hon några frispel men det är jättenyttigt för henne att lära sig ridas i andras sällskap, så istället sura över att det inte gick bra så får jag ta lärdom av det, det var nyttigt helt enkelt. Igår fick hon vila så idag blir det ridning. När jag släppte ut henne imorse så drog hon några ordentliga bocksprång ute i hagen, haha. Tror jag kommer sitta på en PIGG tjej idag, hihi.
 

viktnedgång/uppgång ?

Jag blir såklart helt till mig när jag ser att Noreen börjar tunna ut lite, vilket hon förmodligen inte gjort, men nu när hon fäller så ser hon tunnare ut än i jämförelse med när hon hade tjock vinterpäls. Sedan tar det mycket på dom under fällningsperioden, det var två månader sedan bebis åkte så hon har ju inte återhämtat sig helt heller, det tar TID att få upp ett sto i hull efter att dom haft föl, speciellt om dom magrar ut så ordentligt som hon gjorde under di-tiden. 
 
Hon får dubbelt i hö och har även börjat få lite kraft nu igen när jag rider henne lite hårdare. Förhoppningvis så blir det bättre när gräset börjar växa, men förmycket hö på kvällen äter hon inte upp och i hagen så blåser det mesta bort när man ger det ( ger i en stor tunna, men det hjälper inte ett skvatt, hälften ligger ändå helt utspritt runt hagen )
 
Vi ska kolla masken nu när det börjar bli dags att släppa ut dom i sommarhagarna ( i början av maj ), men det klart att man blir nojig. Min tränare tyckte att hon tagit sig, men när man står och stirrar sig blind på henne varje dag så är det klart att man blir lite nojjig. 
 
Det har varit en lång vinter med ett kallblodsföl som diat och tagit i princip all mat ifrån henne hela vintern och halva våren, så det klart att hon behöver tid att återhämta sig.
 
Sen får jag väldigt jobbiga kommentarer dagligen ( inte i bloggen ) om hennes tull och hennes päls ( som blänker fint, men ändå tyckts det finnas andra åsikter om den saken ) vilket såklart är påfrestande och tär. Jag gör mitt bästa och har folk i min omgivning som jag litar på och där jag söker stöd och råd.
 
 
hon behöver absolut lägga på mycket mer i vikt men tycker ändå att hon börjat ta sig någolunda. 
 
Nu när hon inte är lika mager som hon en gång var så är hon heller inte lika hungrig. Hon blir klart glad när jag kommer med maten efter några timmar utan framåt eftermiddagen, men när hon kommer in ifrån hagen tittar hon knappt åt sitt hö och är extremt kräsen, hon äter upp det under natten, men hungrig är hon inte direkt. 
Hur ofta utfodrar ni era hästar? Eller går dom på fri tillgång?, Noreen får mat fyra gånger om dagen numera och får ca 2kg per utfodringstillfälle + lucern hackad strå vid två utfodringstillfällen ( morgon och kväll ), då hon även får kraft + b-vitaminer.
 
När en häst väl tappat i hull så kan det ta upp till ett år att få upp hästen i "normalt" skick igen, vilket såklart är påfrestande för både häst och ryttare, ingen vill se sin häst magra ut. Sen vet de flesta som haft föl att vissa ston ger allt dom har och tappar något så fruktansvärt mycket i vikt under tiden de går med sina bebisar. Vi tog Secret lite sent då hon egentligen inte hade tillräckligt för att klara av en hel lång vinter som mamma, men det är bara att fortsätta utfodra, skulle hon inte ta sig får vi naturligtvis tillkalla en veterinär igen som tar en titt på henne och ev blodprov för att se så att det inte är något fel, men tror som sagt bara att det varit en lång vinter med bebis.

starka åsikter

Idag var Noreen inte på humör för någonting alls, började med att jag inte gav henne hö innan jag skulle rida ( hon brukar få det när jag rider på eftermiddagen ) så hon var sur när jag plockade in henne, borstade och gjorde i ordning henne. Ingenting passade. När jag skulle sitta upp så välte hon omkull pallen vilket såklart var sååå farligt, så jag blev irriterad och arg. Hon var skit stark och pigg, drog på som tusan när jag satt upp och var allmänt oförskämd.
 
Så skrittade i ca 20-30 minuter för att få henne lugn och få henne att lyssna, vilket hon gjorde efter ett tag. Sen var hon MYCKET trevligare, behövde bli påmind då och då om vem som bestämmer tempo, men annars gick det bra. Fokus låg idag på galoppen, känner att vi fått ett bra flyt i traven och behöver få upp bättre konditon, så både ökad och minskad galopp tränades det på, och hon skötte uppgiften bra, när hon blev trött så tog vi en skrittpaus innan vi jobbade på igen, det regnade och blåste när vi red så hon var lite spänd, men tycker ändå att hon blev ordentligt fin i slutet.
 
Såg när jag plockade av skydden att hon fått ett litet sår vid kotan, ifall det är skav ifrån bootsen ( konstigt isf då hon haft dom i över ett år utan problem ) eller om hon trampat sig i hagen vet jag inte riktigt, men tvättade av henne, hon var inte varm eller öm, haltade ingenting, så hon får kolla det ikväll och imorgon, men tror inte att det är några större problem, mest ytligt.
 

Välriden ponny

Idag red jag igenom Noreen ORDENTLIGT. Skrittade fram henne utomhus, red en sväng i samhället och vi slapp möten ifrån några bilar, vilket var skönt. Sen skrittade vi ca 20 minuter i paddocken, både på volt och rakt spår, fokus på böj och ställning, när det blev jobbigt blev hon springig och stark, så var noga med att inte låta henne springa ifrån arbetet, bestämde mig för att hon inte fick springa ifrån mig vilket gjorde att förhållningarna gick igenom bättre idag. 
 
När hon var mjuk, lugn och redo så fick hon trava och behövde inte "börja om" utan hon travade på BRA och var inte alls sådär springig och jobbig i traven, men när det blev jobbigt så blev hon såklart lite stark, så fick påminna henne men i det stora hela så var jag nöjd. Mycket övergångar och även lite galoppfattningar, allting gick igenom bra tillslut. Red inte särskilt länge utan hon fick avsluta när hon gjorde vad jag bad henne om. Skrittade av förhand ute som avslut.
 
Det kändes mycket bättre idag, som om jag fått igenom något jag kämpat med i några dagar vilket absolut var en seger, hon kändes välriden och fin att sitta på.
 
 
denna bilden är en ny favorit. 

Dagens

Idag var Noreen bättre. Mycket bättre rättare sagt, när jag får henne mjuk, följsam och lös/lätt framtill så kan vi börja jobba ordentligt på de riktiga problemen, istället för att bråka om tempot. Hon blir lätt stark när jag ställer om ifrån höger till vänster och tvärtom, "passar på" att dra iväg när hon blir rakställd, så jobbade på en åttvolt istället för att det skulle bli mycket omställningar och jag tycker nog att vi fick igenom det ordentligt. Jobbade även på övergångar, då hon lätt sticker iväg och kör upp huvudet när jag ber om trav och vill inte riktigt lyssna när jag ber om skritt. Så vi jobbade på en volt med övergångarna skritt/trav/skritt/trav, vi fick igenom en del, hon lyssnade tillslut men där finns mycket jobb kvar. 
I galoppen ville hon helst bara dra iväg, och när hon inte fick öka utan tvingades jobba på volten så blev hon rädd för ALLT runtomrking.. haha, men låtsas mest som ingenting och fortsätter, och då släpper hon till. 
 
Idag red jag även utan nosgrimma vilket fungerade bra, vill kunna rida utan den i framtiden så lika bra att testa, och det gick som sagt bra. Imorgon ska vi nog rida ut en sväng, beroende på om det är aktiviteter nere på stranden, vill inte att hon ska utsättas för något obehagligt eller läskigt i onödan såsom motorcrosser eller vindsurfare. 
 
 
Nu är det dags att göra en inköpslista då vi är i stort behov av lite ny utrustning osv, bland annat schabrak, benskydd, ryktkniv, borstar, bett, sadelgjord osv. Överst på listan står såklart en ny sadel, ska se ifall vi kan boka in en sadelutprovning i Maj månad :D

Våga visa din dåliga sida

Jag avskyr bloggar där allting är solsken och rosa moln. Där man inte vågar visa sina fel och brister och utan allting är perfekt och felfritt, det känns påklistrat och orealistiskt, och enligt mig inte speciellt intressant att följa. jag har exempelvis aldrig varit rädd för att visa mina dåliga sidor, våra svackor och när vi haft down-perioder, varken med Noreen eller Rosalita. Jag menar, livet är inte perfekt, ingen är perfekt. Jag är definitvt inte perfekt och har inte perfekta och felfria hästar. 
 
Men vi utvecklas, vi lär oss av våra misstag och vi blir bättre, en erfarenhet rikare och starkare. Det är SÅ man växer, det är SÅ man tar sig ifrån A till B. 
Noreen är mitt första inridningsprojekt, det är klart att det inte går som en dans på rosor, det är klart att jag tvivlar på mig själv och ifrågasätter min förmåga att klara av det. Hon är inte bara ung och grön, hon är en tuff häst rent psykiskt och svår att jobba med. Vissa dagar vill jag kasta in handduken och andra dagar svärar jag på moln av lycka. Och det är de dagarna som jag kommer segrande hem som motiverar mig, som får mig att kämpa vidare och vilja utvecklas som ryttare. 
 

 
ridskoleryttaren Stephanie på femåriga Xtra. 
 

gårdagens ridpass

Igår var Noreen något stel och stark, var noga med att inte låta henne hänga sig i handen, då hon blir stark då, utan istället ta och ge och inte låta henne få fäste. Vilket fungerade bra. Hon var lite ofokuserad eftersom att mamma stod vid staketet ( mamma = godis.. hahahaha ), men tycker att jag fick henne avslappnad emellanåt, red även mellan hinder och bommar var framme, vilket var bra, då hon spände sig rejält och fick träna på att slappna av även ifall det är lite läskigt. Tycker att hon var lite irriterad vid galoppfattningen, men i slutet fick hon gasa på riktigt ordentligt längs fyrkanten vilket var sååå kul, haha. Idag funderar jag på att fortsätta där vi var igår. Var noga med att hon skulle stå stilla vid uppsittningen samt få godis vid halterna för att förstärka berömmet. Det gick bra, även vid sadlingen stod hon helt stilla och tiggde godis, haha gosan. 
 
Jag behöver räta på mig rätt ordentligt när jag rider lätt, blir väldigt framåtlutad och hamnar i helt fel position.. så där får jag några minuspoäng.
 
wow.. sämre sits har jag då aldrig haft.. 

dagens skitunge


Back to basics

När man rider in en häst så fokuserar man MYCKET på grunderna i början. Exempelvis stilla vid uppsittning, halter, lägga på sadeln lugnt osv osv. Men med tiden är det lätt att man tappar sig och accepterar saker man tidigare aldrig gjort. Exempelvis har Noreen börjat "gå iväg" när jag sitter upp, eller börjar gå innan jag satt mig till rätta, tidigare har jag aldrig accepterat detta, börjat om och stå där i 40 minuter om jag så måste för att få henne stilla. Men har istället tänkt "ääh tar det nästa gång", och JAAA jag är sjukt lat av mig och det är så så sååå fel. Istället kommer jag spendera morgondagen med att "börja om" lite i min grundhantering av Noreen. Vill hon gå iväg när jag sitter upp, då får hon gå runt mig och jag kommer istället mana på henne när hon vill stanna för att få henne att förstå att det är mycket trevligare att stå stilla bredvid mig än att behöva gå runt mig i en cirkel. Kommer även använda mig av godis, så att det blir roligt att matte kommer upp på ryggen igen ( det ÄR roligt med ridning och fullfart, men uppsittningen är alltid lika långtråkig och tar sån tid för matte att fixa med allt.. såklart! ). Kommer även börja använda mig av pellets vid halter, då hon för ett litet tag sedan börja total ignorera mig när jag ber om halt, har till och med behövt rida emot staketet för att få henne att stanna, vilket jag såklart inte vill behöva, lite fel i kommunikationen helt enkelt, men för att få henne att förstå mig bättre så kommer jag använda mig av mycket beröm när hon gör vad jag ber henne om, det är klart att min tjej ska bli behandlad som en riktig liten prinsessa.
 
 
i somras.

använder inga tvångsmetoder

Noreen är väldigt reglerbar i formen, dvs hon kan söka sig djupt, vara lång och låg samtidigt som hon kan plockas upp i en något högre form. Hon är ännu under uppbyggnad ( haha det lät lite kul ) så hon kan inte bära sig ordentligt i en högre form, men är på god väg. Jag tränar henne mestadels lång och låg när jag jobbar med henne i paddocken, där är hon avslappnad och böjbar, arbetar igenom hela kroppen och har all fokus på mig. 
 
Med Noreen har jag aldrig använt mig av martingal, gummiband, inspänningstygel eller liknande hjälpmedel, av den enkla anledningen att jag inte vill ha en onaturlig krökning i nacken. Jag vill inte tvinga ihop min häst i en träningsform hon inte är redo för rent kroppsligt som enbart hon tar skada av. Jag har absolut använt mig av inspänningstyglar vid longering på välutbildade hästar, hästar som ej varken rids eller tränas på samma sätt som Noreen gör. 
 
Sen är det viktigt att kunna utvecklas, jag har tidigare använt mig av hjälptyglar, men kommer förmodligen aldrig göra det i framtiden. Jag vill ha en häst som själv kan komma med förslag och idéer, pröva sig fram och växa som individ. Det skapar en kreativ och glad häst som tar sig an arbetsuppgifterna med stolthet och glädje.
 
 
Jag har i hela mitt liv haft en klassiskt tänk när det kommer till ridning, och inte förrän Noreen kom in i mitt liv har jag börjat ifrågasätta sånt som jag tidigare aldrig någonsin tänkt på. Även jag prövar mig fram och växer, glädjs och tar stor stolthet i allt vi åstadkommer tillsammans. Det finns fortfarande mycket klassisk engelskridning kvar i mig men att låna förslag och idéer ifrån andra dicipliner är aldrig fel. 

Jag väljer dig.

Diskuterade något intressant med en vän häromdagen. Hon frågade nämligen mig ifall jag hade (ifall jag vet vad jag vet idag) velat ha kvar Xtra i mitt liv eller ifall jag väljer hur jag har det nu, dvs Noreen och Secret.
Och jag väljer Noreen alla gånger om. Jag älskade Xtra, han spelade en stor roll i mitt liv under en period då jag inte mådde särskilt bra och var en trygghet för mig. Han var världens raraste och snällaste häst, en riktig vän som var så lätt att älska. Noreen inte sånn. Hon är skygg, rädd och nervig. Hon blir spänd och skrämd väldigt lätt och litar inte på människor. Hon är inte lätt att älska, men jag älskar henne för allt vad hon är. Hon är mer peronlighet än jag någonsin varit med om hos ett djur, och därför älskar jag varje dag med henne. 
 
Jag behövde Xtra då och Noreen behöver mig nu. Så ser jag på det hela. Jag behövde en trygg plats i mitt liv under den tiden och Noreen behöver en trygghet i sitt liv. Jag fick chansen att älska ovillkorligt och det gav mig vad jag behöver för att ge Noreen en trygg plats och en egen trygghet i livet. 
 
 
I ett och ett halvt år har hon snart varit hos mig, min finaste lilla flicka. 

En lat matte

Japp, så beskriver jag mig själv idag. Mockade och fixade mat + vatten och när jag var klar så var jag helt slut i kroppen, det kändes helt enkelt att det var fredag. Ponnyn fick sig en promenad förhand och gick spänd och uppblåst hela vägen, försökte få henne fokuserad på mig genom att göra halvhalter med grimskaftet men hon hittade alltid något som var läskigt/spännande att fokusera på istället. Hon frustade även konstant igenom hela promenaden, haha, gullunge. Sen fick hon lov att komma ut i hagen igen, och en annan hästägare fick lov att ta in henne för dagen.
 
När jag kom ner till stallet så bockade och stegrade hon sig, hoppade runt och busade för att sen trava fram till staketet och ställa sig i uppförsbacke för att ge mig väärldens gnägg, haha. Underbara häst, hon är så otroligt personlig.
 

drömboendet för mina små.

Jag skulle vilja ha ett lösdriftstall till mina hästar i framtiden. En stor ligghall, kopplad till en avdelning med sadelkammare, solspilta och foderlada. Fri tillgång till hö inne i ligghallen och en stor kupperad hage med ordentliga trästaket. En stor sommarhage med en mindre lösdrift/vindskydd för regninga dagar. En stor sandpaddock, tillgång till skog och mark, en galoppbana som rör sig runt hela gården. 
 
Japp, där har vi mitt drömboende för hästarna.
 
 
jag tror inte boxar är det optimala för hästarna, framtiden får utvisa vart vi hamnar.

barbacka tur i regnet

Igår skrittade jag ut en runda barbacka på lilla Noreen, hon hade stått utan täcke på sig hela dagen i hagen så hon var sååå skiten och hårig.. hahaha!
Skrittade ner mot havet, det körde en motorcross nere på stranden som dånade som FAN, som tur är så höll hon sig lugn och reagerade knappt på ljudet, vilket var skönt. Travade sedan och skrittade lite längre, mysigt. Det var ca 15 grader, duggregn och klockan var 18.00, underbart! Idag ska vi försöka oss på ett seriösare ridpass i paddocken.
 

Killtjusare

Att stanna och skvätta var och varannan sekund var det som gällde idag, satans sto!
Började med att longera, vilket inte fungerade bra alls, hon var helt ofokuserad och ville inte alls vara ifrån sina grabbar inne i stallet. Men när hon tillslut slappnade av så avslutade vi direkt, hoppade upp barbacka och skrittade ut en sväng, ofokuserad här med och skvätte hela tiden, stannade även vid vissa ställen och kikade efter killarna, herrdoft var det enda hon kunde tänka på.. Men lät henne hållas, inte värt att bråka över.


Brunst och fällning

Red ner till stranden som planerat, påvägen ner så passerades vi nordisarnas tidigare hage ( nu står dom i sin sommarhage ) och där ska Noreen såklaart stanna, blåsa upp sig och lyfta på svansen och börja skvätta.. dessa jävla ston!
 
Väl nere på stranden var hon helt tokig, omöjlig att få lugn, dessutom blåste det storm, det var inte särskilt kallt utan kunde rida i bara tjocktröjan, men det blåste och dessutom var det en annan häst på stranden som höll på och krångla, så hon blev lite nervös över det, travade lite och sen red vi tillbaka till stallet istället, travade på grusvägen hela vägen hem, sen skrittade jag henne lugn i paddocken, travade och galopperade, sen kom Buster och Trampe som varit ute i skogen och ridit, och då blev hon HELT tokig, slängde med huvudet varje gång jag tog i henne och gick i sidleds mot stallet, skit jobbig verkligen. Så fick "börja om" och lugna henne i skritten, när hon lyssnade och var lugn så avslutade vi, ett fuxsto som brunstar och fäller är inte precis lättaste att ha och göra med.. ibland får man välja sina strider helt enkelt. Skrittade av runt vinterhagarna iallafall och sen fick hon gå ut i hagen en stund igen. 
 
 
mamma hade fotat lite på stranden, men det var helt fel inställningar så alla bilder blev vita ;)

Planer för dagen

Egentligen hade jag behövt trimma dressyr på min lilla dampponny som är helt galet taggad för tillfället, men hon förtjänar en uteritt så det blir ner till havet, ska försöka jobba henne ordentligt där nere för en gångsskull och hoppas att det inte är några vindsurfare där idag. Hon lär vara lite mör i kroppen efter gårdagens pass men om jag känner min ponny rätt så är hon lika toppad och tokig för det, haha.
 
 
pilotbild ifrån sist vi var nere på stranden, älskar att ha stranden så nära som vi har den, våra sommarhagar gränsar med sanddynorna och det är underbart att kunna rida där hur mycket vi vill under våren och hösten. 
 
Om min kära mor är hemma i eftermiddag så ska jag be henne följa med och knäppa lite bilder.

a thousand years

 
 
Älskar dig hjärtat.

wanties

 
schabraket och tyglarna är högst upp på vill-ha listan ( älskar att kunna klä ponnan i gulligull outfits, haha ) men tränset hade jag inte tackat nej till.

Sköta någon annans häst

För att spinna vidare på inlägget jag skrev igår så vet jag också hur det är att ha någon annans häst i mitt ansvar. I vissa fall är det helt omöjligt att vara hästägaren till lags och alla vill ha sina hästar skötta på helt olika vis. Jag har alltid respekterat den som ägare hästen, alltid försökt följa alla de önskemål som ägaren kommit med och oftast skött mig helt efter det, men det är inte alltid lätt som nybörjare att sköta sig fläckfritt, tro mig. 
 
Det kan vara allt ifrån att få skäll för att jag gjort en fläta i pannluggen eller att jag rider ut för mycket, ALLA hästägare har olika synsätt och det har jag som sagt alltid respekterat, men jag vet hur lätt det är att göra små misstag som ägaren lätt tolkar som slarv eller tecken på respektlöshet. 
 
Jag har all respekt till alla hästägare vars ponnier jag fått chansen att ta hand om och rida, jag har behandlat dom alla som mina egna och gett dom all min kärlek. Jag har alltid uppskattat att jag haft deras förtroende och fått hjälpa till med deras hästar, det vill jag verkligen understryka
 
Den senaste hästen jag hade i mitt ansvar var R, jag hade lite mer skinn på näsan när jag tog mig ann henne och la upp regler med ägaren, vilket är otroligt viktigt. Hennes ridning och skötsel skulle ske på mina villkor, annars ville jag inte ta del i det, och mina önskemål respekterades och följdes lika väl som ägarens. Att ägare och ryttare kommer överräns är A och O i detta läget. 
 
 
jag är tacksam till varenda en av er och era underbara ägare som gett mig chansen, fina fina små ponnisar som haft tålamod nog att lära mig rida och gjort mig en erfarenhet rikare. 

Kontrollbehov

Jag är en typisk bloggläsare, läser de flesta storbloggarna inom hästvärlden och ingen kan väl ha undgått det härliga bråket som utbrutit nyligen? Tänker inte kommentera det, men jag kan verkligen relatera till den ena parten. Hade jag haft min häst utlånad och den inte sköttes enligt mina önskemål hade jag genast plockat hem den. Dels handlar det förmodligen om ett kontrollbehov vissa människor har ( jag har ett enormt kontrollbehov ), allt måste skötas rätt, annars får man ångest. Jag mår till exempel fruktansvärt dåligt ifall jag kommer på mitt i natten att jag glömde skura rent foderhinkarna innan jag fyllde på nytt, eller att jag inte borstade av benskydden innan jag la in dom i skåpet. Tycker någon i min omgivning att det är småsaker så tycker jag att den personen är slarvig, det behöver personen inte vara, det är bara min första reaktion. 
 
Vissa sköter sina hästar väldigt pedantiskt medan andra inte har det behovet, och det blir klart lätt en konflikt. Tror inte att en fodervärd/medryttare till någon av mina hästar hade haft det särskilt lätt ifall jag skulle påpeka minsta detalj, för tro mig, det hade jag gjort. 
 
Jag tror att det handlar mycket om att man har ett behov som ägare till sin häst att veta att den som rider och sköter hästen tar det hela på stort allvar och lägger lika mycket tid och kärlek som man själv gör. Alla behandlar inte sina hästar som porslinshästar men vi som gör det, vi gör ju det av den enkla anledningen att vi älslar våra hästar och vill att dom alltid ska vara älskade och trygga, var dom än är. 
 
 
Jag har ju exempelvis Secret på ett lösdrift hos min tränare. Jag litar på min tränare till 100 % och jag vet att han mår som allra bäst i den miljön där han befinner sig. Dessutom är den är lugnande känsla för mig att veta att jag inte har någon kontroll över honom, det är fördelen med ett lösdrift och en häst som varken rids eller tränas, han sköter sig själv. 
 
Noreen däremot har jag haft stora problem med att "släppa kontrollen", att jag ens kan låta de två andra som har ponnier i stallet hjälpa till med utsläppen har varit svårt. Men där går min gräns, att ta in och ut ifrån hagen accepterar jag, men allt annat vill jag helst sköta helt själv, ifall jag inte abosolut måste låta någon annan mocka eller lägga upp mat. 

Fällningsperioder

Denna eviga fällningsperiod lär väl aldrig ha ett slut. Hade det varit vårväder ute med 15 plusgrader och vindstilla så hade Noreen utan problem kunnat gå utan täcke hela dagarna, men självklart är det typiskt Aprilväder med regn, blåst och kyla.. *suck*. Noreen fäller mer detta året än förra, när jag hade ridit idag så hade det samlats värsta hårbollen under schabraket, och hon vart super irriterad när jag borstade av henne, stackaren! 
 
Just nu under fällningen är det bara en av mina borstar hon tycker om att bli borstad med, en supermjuk handgjord. Problemet är bara att den inte dammar av henne särskilt bra och oftast får jag inte bort allt håret, hon blir ruskigt sur ( typiskt sto-sur ) om jag använder ryktsten eller piggborste, det klart att huden är extra känslig just nu. 
Hon får tillskott av b-vitamin och borstar varje dag av täcket invändigt. Annars vet jag inte direkt vad man kan göra, någon som har några tips?
 
 
Nästa år blir det helrakning, om jag så måste ge henne lugnande så ska hästen klippas.
 
 

Skydd i hagen?

Hur ser ni på det här med att ha benskydd i hagen? När Noreen släpps ihop med nya hästar har hon alltid skydd på alla benen + boots på framhovarna, annars brukar hon få vara utan, hon är ingen häst som busar massvis i hagen eller sparkar och har sig, utan brukar vara ganska lugn. 
 
 
Däremot har hon alltid skydd när hon rids/longeras. Just av den anledningen att hon kan hoppa till/bli rädd för något och på så sätt råka trampa sig eller råka få till en spark. 
 
Jag vet att alla inte är särskilt noga med att skydda sina hästars ben, trots att Noreen går helt barfota så skulle jag aldrig rida henne utan skydd ( under inridningen reds hon utan skydd då hon inte vants vid dom ännu ), jag är väldigt rädd om min häst, trots att hon inte är värd en massa pengar eller gjord av porslin så är hon min ögonsten och skulle fullkomligt gå sönder ifall något skulle hända henne, därför tar jag alltid det säkra före det osäkra.
 

tokponnyn

idag var det fullt med bommar och hinder i paddocken så Noreen var superspänd. När jag satte upp så flög hon iväg och jag var såååå nära på att dra i backen, haha. Men sen fick jag lugnat ner henne men hon var väldigt spänd och hög i formen. Jobbade henne lääänge i skritten för att få henne lugn, och när hon var trevlig där fick hon trava på en liten volt, böjd och ställd. Hon var väldigt jobbig i handen, grymt stark och spänd, så mycket övergångar, trav och skritt och bytte varv på volten väldigt ofta för att få henne att tänka på annat. 
 
Tillslut slappnade hon av och kunde jobba henne i lägre form, vill inte ha henne hög form då hon inte har styrkan att gå ärligt där. Red även henne över cavalettibommar för första gången vilket var sååå läskigt såklart, men hon gjorde även det avslappnat efter några gånger, hon blir springig som satan när hon gått på bommar och stark utav bara helvete.. haha. Hon fick även skutta några gånger över ett halvt kryss. 
 
Sen red jag henne väääldigt lång och låg ett tag på en större volt, superfin var hon verkligen och kunde styra helt med kroppen och behövde bara påminna henne ibland att ställa in nosen lite, underbar. Sen fick vi galopperat en del också, bra för kondisen. Några varv på volten i bägge varven och sedan längs spåret när hon hittat en fin takt, hon bröt inte av förrän jag bad henne vilket var bra. Hon fick även tillslut galoppera i valfri form ( lång och låg ) och skötte den uppgiften fint. Nöjd med henne stundvis idag, men vill inte ha henne så spänd som hon var i början. 
 
Skrittade av ca 20 minuter för hand då hon blev lite svettig om halsen och fick upp flåset. 
 
 

Bebisbilder på lilleman

 
saknar min svartvita lilla ullboll, gosisen. Ser fram emot allt fint vi har framför oss min älskade bebbe.

Markträning - viktigt

För mig är markträningen väldigt viktigt. Själv sysslar jag med lydandslongering och jobbar henne lös när vi tränar ifrån marken. I lydandslongeringen fäster jag longerlinan i nosgrimman på tränset eller en vanlig grimma ( så att den är fäst som en kapson ), står intill rumpan och "driver" henne framåt. Man kan variera storleken på volten men rekomenderar att hålla hästen i en mindre volt i början, för att kontrollera tempot och formen lättare. Har alltid Noreen låg och ställd och byter varv väldigt ofta. När hon är djup i formen så kan man öka volten lite, men vill ha henne i ett lägre tempo så att hon inte trampar över. Noreen blir lätt hetsig och väldigt stressig, så detta träningssättet håller henne lugn och avslappnad och är en bra kombination till ridningen. Noreen blir lätt spänd i kroppen och behöver sträckas ut och jobbas i en lång och låg form, detta tvingar varken ihop henne eller gör det obekvämt på något sätt, hon får själv pröva sig fram och hitta den bekvämaste formen att jobba i. 
 
Det är även bra rent lydandsmässigt, att jobba nära hästen ifrån marken, det är viktigt att det finns en grund lydand, annars kan det bli lite farligt ifall hästen bockar och busar iväg när man står såpass nära bakdelen. Oavsett ifall Noreen stått länge och är jättepigg och glad så ska hon alltid använda energin och strykan till att arbeta med huvudet, då det är det enda som faktiskt gör henne lugn och harmonsik, att låta hästen "springa av sig" är inget altenativ.
 
Något jag verkligen vill lära mig är tömkörning, har absolut ingen kunskap i detta ämnet, och av den anledningen så sysslar jag inte med det. Har prioriterat annat framför det som varit viktigare för oss att jobba på, men känns viktigt att kunna, framförallt när Secret kommer hem för inridning.
 
 

longering i paddocken

Min explosiva lilla dam som fick vilat igår kom springandes idag i hagen när jag kom med eftermiddagshöet.. hade tänkt låta henne vila då jag hade ganska bråttom, men fick bli lite longering i paddocken i grimman. Mycket fokus på lång och låg form + ställning i nacken och OJ vad jobbigt det blev, haha. Både i traven och skritten så jobbade hon igenom hela kroppen, hon ville explodera lite i början av traven, men höll sig med alla hovar i backen och skötte uppgiften fint, mer fokus på uppgiften och mindre på att försöka busa runt. Tränade ca 30 minuter, och sen var hon helt slut i skallen, tror aldrig hon varit så trött, haha. Vi gick en promenad ner till havet och tillbaka, gick med hängande grimskaft och hon gick med nosen i backen och var superlugn och fin, vilket är väldigt ovanligt för min häst.. haha, hon är väldigt spänd, nervig och blir lätt uppe i varv, så det är supernyttigt för henne att jobbas på detta sätt, då hon blir himla lugn och harmonisk.
 
 
Imorgon så ska det ridas, förmodligen i paddocken och sen skritta av ute. Ska jobba precis som i longeringen, lång och låg, avslappnad och ställd. Förhopningvis har spänningarna gett med sig och hon har lättare för ställningen i höger igen, det tog emot för några dagar sedan men vi har jobbat mycket med det ifrån marken och hon böjer igenom fint nu i bägge varven.

outfit - turkosa detaljer


Drömhäst

 
Friesern är helt otroligt vacker, och även ifall jag egentligen föredrar de sportigare, nättare modellerna på storhäst så hade jag inte tackat nej till en svart skönhet. Ååh, så vackra dom är.

ett grälsjukt gäng

Någonting jag har svårt för är all denna predikan inom hästvärlden. Vad som är rätt och fel, måsten och förbjudet. Hur vissa människor tar sig rätten att tala om för andra hur dom ska rida och hantera sina hästar. Jag anser mig själv vara öppen för nya förslag, vägar och lösningar, men i grunden hanterar jag mina hästar på det sättet jag själv anser vara bäst, vad som är bäst för mig, mitt samvete och mina hästar. Jag vill aldrig påstå att andra sätt inte fungerar, eller kanske även kan vara bättre, jag repsekterar andras metoder och ger mig inte in i diskutioner om vad som är rätt och fel, och därför vill jag heller aldrig behöva hamna i en situation där mina metoder ifrågasätts utan att jag frågat efter det. 
 
Man talar inte om för föräldrar hur dom bör uppfostra sina barn, och detsamma gäller inom hästhanteringen, enligt min åsikt. Narturligtvis finns det undantag, om exempelvis en häst vanvårdas eller utsätts för grym hästhantering, där har man en skyldighet som åskådare att gå in och ifrågasätta. Men jag har hittills haft turen att inte behöva uppleva det eller sats i den situationen.
 
Den grenen inom hästvärlden som är flitigast på att dela med sig av sina åsikter är NH-folket ( menar inget illa med det, underbart synsätt på hästhantering ), oftast vill dom lägga sig i, predika och ibland trycka ner "oss andra", det finns inga andra lösningar eller metoder än deras som är acceptabla.
 
Själv vill jag inte tillhöra någon grupp. Har inget gruppbehov och behöver inte tillhöra något för att kunna existera. Jag anser själv att jag har ett sunt tänk när det gäller hästarna, och där min kunskap tar slut ( ingen kan veta allt ) så tar jag hjälp av dom omkring mig som jag litar på och har förtroende för, oavsett vilken gren eller område dom tillhör. 
 
Jag har inget grälbehov när det kommer till diskutioner, ifrågasätts jag så kan jag med lätthet skaka av mig det, le och tacka för visat intresse. Medan andra väldigt snabbt går igång, skapar en debatt med hänvisningar hit och dit, fakta och undersökningar. Enligt vissa är det otroligt viktigt att tala om för världen att hästar går bäst barfota, inte bör ridas mer än tre gånger i veckan och då bettlöst och bomlöst. Istället för att bara acceptera att alla inte delar den åsikten så blir man förbannad, pekar ut alla som gör fel och dumförklarar. Vilket är så tråkigt och sorgligt. Vi alla älskar dessa djuren och gör vårat yttersta för att dom ska må bra, och här i Sverige så mår majoriteten av alla hästar BRA. Det är något att vara stolta över, där bör fokusen ligga.
 
 
 
 

Outfit - svart och guld


vilodag

Hon har fått träna i fyra dagar på raken nu, så idag blir det vila. Har inte kunnat ge henne vila när hon varit så tragglig, men eftersom att det gav med sig igår under longeringen så kan jag med gott samvete låta allt som vi sysslat med de senaste dagarna sjunka in. Ska passa på att pyssla lite med henne, vill fortsätta med henne man, men igår när jag testade rycka lite så blev hon skitnervig, kan det vara så att hon är ömhårad? Vad fasiken gör man då isf? Någon som har erfarenhet av hästar som är svåra att rycka?
 
Hon ska iallafall bli ordentligt genomborstad, flätad, ryckt och klippt. Det behövs. 
 
 
i somras ryckte Matilda hennes man med en sax vilket blev skitbra, lite trollman, men inte sådär fult halvlång och rak ( ska den vara rak och klippt så ska det vara tunn och kort ).

Jag uppskattar det, varje dag.

Jag är en väldigt vanlig tjej. Inte uppfödd på en hästgård, haft hästintresserade föräldrar eller möjlighet att få satsa på mitt intresse. Jag har alltid, själv, sett till att jag tagit mig framåt i denna sporten, en dyr och tidskrävande sport. Utöver mina ridlektioner en gång i veckan så letade jag ständigt efter sköthästar och medryttarponnyer att rida på helgerna, fått chansen att pröva på många olika ponnyer. Mitt brinnande intresse har utnyttjats av hästägare, och jag har fått ta mycket skit.
 
Efter skolan har jag spenderat timmar nere på ridskolan, borstat min skötponny Piccolo, mockat, sopat, putsat och bara hängt där nere. Även ifall jag inte ridit har jag alltid älskat stallmiljön och gjort vad som helst för att få vara där. Har haft en underbar ridlärare som lät mig rida med på lektioner med min skötponny när han inte gått särskilt mycket och även ifall jag inte haft några som helst förutsättningar i hästvärlden så har jag alltid älskar varje sekund av att få vara nära dessa underbara djur. 
 
När jag fick Xtra på foder så blev mitt liv 10 gånger bättre, att få ha en egen, helt egen ponny att sköta var det bästa jag kunde tänka mig. Älskade verkligen varje dag som hans fodervärd. Jag var så tacksam mot min mamma som lät mig ha honom, betalade och ställde upp. Även ifall hon är hästrädd och hellre sett mig sysselsätta mig med något annat så var hon ett stort stöd. Och när han var tillsalu så kunde jag inte ens med att fråga ifall vi kunde köpa honom, som hon kämpade med allt annat, det gick bara inte. 
 
I ett helt år la jag av med hästarna efter att Xtra åkte, jag har nog aldrig känt mig så tom. Och bara för att få chansen att rida så tog jag mig an Rosalita, en häst som jag tycker jättebra om, men som var fruktansvärd på många sätt. Jag har aldrig varit särskilt rädd av mig, men när en häst kommer i fullfart i hagen, hugger och sparkar, biter efter benen när man rider och visar tydligt att hon mår dåligt, då blir det inte roligt längre.
 
Därför uppskattar jag varje dag som ägare till två fantastiska hästar. Jag är inte född med tillgångar till denna sporten, för mig är det bara en dyr hobby. För mig är det mina husdjur som jag älskar över allt annat och det är en lyx att få stå som ägare till dom. 
Jag gör många uppoffringar varje dag för att kunna ha dom i mitt liv, och varje dag är det värt det. Även ifall jag satt mig själv åt sidan så är jag lycklig över att kunna ha Noreen i min vardag. 
 
Det är nog lätt att ta förgivet, när man alltid haft tillgång till det, precis som allt annat här i livet. Och det finns ingen skam i det, man kan inte varje dag gå runt och ha dåligt samvete för allt man har, det finns ingen glädje i det. Men man bör vara medveten om vad man har. Och det är verkligen jag. Den lilla ridskoleflickan som hängde i stallet alla dagar i veckan, som gjorde allt för att få vara nära dessa underbara djuren, hon är idag ägare till två helt fantastiska små individer som sprider kärlek och glädje varje dag. 
 
 
Många fina hästar som gjort livet lite bättre
 

Hjärtat


bästa ponnyn

idag stod longering på schemat och precis som jag beskrev i tidigare så la jag STOR fokus på skritten i början, hon ska slappna av och lugna ner sig. Driver jag i början av ett longeringspass så exploderar hon i luften, bockar, hoppar, stegrar och har sig, det går helt enkelt inte. Så vi skrittade runt i ca 20 minuter, både på volt och i sidleds längs staketet. I början när vi gick i sidleds så hade hon jättesvårt för att sätta under bakbenen i bägge varven, trampade inte igenom ordentligt utan hoppade till, sparkade osv. Det tog helt enkelt emot. 
 
Jobbade henne lång och låg, hög och kort, varierade väldigt mycket för att få henne där jag ville ha henne. Sen när hon fick trava så var hon inte lika explosiv, utan redan väldigt trött i huvudet, så hon frustade, skakade på huvudet, smaskade osv. Hon var med andra ord väldigt tillsfred med läget. Vi jobbade likadant i traven, varierade mellan att låta henne gå lång och låg, sträcka ut ryggen och korta upp formen lite. Använder inga hjälptyglar när jag longerar henne, utan allt är "in lärt", dvs med massa beröm och uppmuntran. 
 
Hon jobbade sig väldigt trött i traven, tillslut släpade hon nästan benen bakom sig, så fick driva på lite, vilket hon accepterade och hoppade varken till, försökte busa eller liknande, DÅ är Noreen trött, haha. Skönt att veta att hon arbetat sig trött, och inte bara sprungit runt och tramsat som så många hästar gör när dom longeras. 
 
Avslutade med att låta henne gå i riktigt låg form ( näsan nästintill släpande i backen ), ordentligt avslappnad med andra ord. Sen skrittade vi av. Tog sidleds längs staketet i slutet av passet och hon trampade igenom perfekt med bägge bakbenen, så hon var ordentligt igenom böjd och förhoppningsvis har det släppt lite nu i ryggen.
 
 
 
här travas hon av, väldigt djup och avslappnad form :)

Igår och planer för dagen

Igår var Noreen lika tragglig i höger, det släppte emellanåt, men såfort hon jobbade upp sig ordentligt så flög hon upp med huvudet och började springa, eller taktade och tyckte att det var såå jobbigt, kände på ryggen efteråt, och hon var lite spänd i högersidan, ville inte riktigt flytta in bakbenet där, så idag så ska vi jobba ifrån marken, för att jobba igenom henne ordentligt i sidan och få igenom böjningarna utan att hon kan springa iväg. Hon har haft en lite spänning där tidigare i vintras pga kylan ( förmodligen ), men som lossat, men undertiden hon vilade i några dagar så måste hon ha blivit lite stel igen. 
 
När jag jobbar henne ifrån marken så börjar jag med att skritta henne nära mig, går lite snett bakom, driver henne framåt och ställer samtidigt henne ganska ordentligt, ber om en låg form. Skrittar henne ej på en volt utan försöker driva henne framåt så att vi rör oss på en större yta, för att inte slita på henne. 
Efter det flyttar vi oss för sidan längs staketet brukar gå en hel långsida, ta ett varv på en volt och sedan gå en långsida igen, så att hon får sätta bakbenen under sig och sträcka ut i ryggen ordentligt. 
 
Sen brukar vi röra oss i kontrollerad lugn trav, här har vi haft lite problem tidigare, hon har tramsat och dummat sig, så ska försöka få lite mer ordning på henne idag, jobba henne ordentligt i skritten innan vi börjar trava. 
 
 
 

Galenpanna och ett litet skutt

idag satte jag fram en bom och två små bockar i paddocken. Skrittade först fram henne på volten, kunde idag skritta på långa tyglar, ställd och böjd utan att hon tacktade eller stressade upp sig, vilket ÄR framsteg. Till en början gick hon fint i traven, i båda varven, sen började jag skritta över bommen ( först ville hon inte ens gå nära den, så fick tvinga över henne = vääärldens skutt över.. haha ), men sen gick det bra, hon skrittade fint utan att stressa upp sig. Gjorde samma sak i trav, när hon gick fint utan att stressa så la jag upp bommen på ena sidan, ett halvt kryss med andra ord. Kom i trav, och min duktiga sessa skuttade över fint. Dvs första skuttet för vår del, Noreen är aldrig löshoppad eller liknande, så hon har inga erfarenhet av hinder på något håll.
 
Galopperade på en volt i bägge varven, skrittpausade, travade och jobbade henne lite emellan skutten. Men kom i både trav och galopp på det lilla hindret och hon skötte det fint. 
 
Efter att ha hoppat så blev hon huuur stark och pigg som helst, ville bara springa så när jag styrde in på volten så vägrade hon ta mina förhållningar eller ställa med huvudet, blev skitstark och satte helt emot. Jobbade henne då istället i skritten tills hon var mjuk, men i höger sidan så var hon lika stark i traven igen *suck*. I vänster däremot gick hon fint och snällt, tog alla förhållningarna bra. På rakt spår ville hon inte heller ställa till höger.
 
Detta började hon med i förrgår, så det är ingenting som är fel, hon har väl helt enkelt upptäckt att hon är mycket starkare än mig i sin högersida, och testar sig fram. idag ska hon jobbas 30 minuter i skritt, och sen 20 minuter i trav och galopp med skrittpauser. Hon börjar få upp konditionen och orkar mycket mer nu än vad hon gjort tidigare. Förut har ett varv på volten i galopp varit jobbigt, nu kan hon fint galoppera på i ett jämnt tempo flera varv utan att bryta av. 
 
 
Hade gärna velat löshoppa henne, men är rätt säker på att det hade stressat ihjäl henne med en massa linor och hinder. Någon som har tips för löshoppning av superkänsliga hästar?

I'm super proud

 
Mitt första inridningsprojekt. Mockbeggar Noreen 6år gammal, riden sju månader. Stolt matte, över både henne och mig själv.

Paddockridning

Idag kändes det sådär. Hon var himla stel och stark, pigg som bara den och väldigt explosiv, tycker inte att jag fick henne mjuk och följsam i sidorna, och sprang ifrån mig i traven och ville inte riktigt samla sig. Sedan gled sadeln fram pga alldeles förstort schabrak till den sadelgjorden. Fokusen låg helt enkelt på helt fel saker så skyller mycket på mig i detta fallet. 
 
Men skritten och galoppen var super, hon fick en fin form, bjudning, ökade och minskade fint utan protester. 
 

Älskar nya designen

Även ifall jag föredrar flickigt, rosa och gulligulli så gillar jag den nya designen jag fixade ihop igår. Samma grund, bara ändrat färger + header. Kul med lite förändring. Vad tycker ni ? :)
 
 
finaste lilla älsklingstösen.

pyssel pyssel

Är hemma sjuk, så sitter i princip bara vid datorn och tar snabba rundor ut med hunden med jämna mellanrum. Pysslar ihop lite headers. Kan dock inte bestämma mig vad jag ska ha för någon. Den jag har i nuläget kommer ej vara kvar dock, men kan inte få till någon som känns bra..
 

Lilla lady

Noreen är säkerligen i brunst för tillfället, vilket det dock känts som om hon varit hela våren ( kan det vara möjligt? ), alla killarna skriker efter henne, hon lyfter på svansen, segar och tjurar.. hon har en ganska tjurig sidan normalt sätt, dvs passar det inte fröken så passar det minsann inte. Hon kan bli sur över minsta lilla så som att jag ska plocka bort täcket, borsta henne, sadla osv. Idag när vi promenerade så fick hon inte gå och smyg äta ( tycker inte om att hon lär sig sånt ) så gav hon mig väärldens blick och bara blängde.. haha.
 
Det förvånar mig dock inte ett skvatt, även ifall hon ibland kan vara supergosig, komma fram och vill pussas, söka kontakt osv så är hon väldigt flickig av sig, väldigt bestämd och vet vad hon vill. Antar att alla har sina olika personligheter, jag har aldrig varit särskilt förtjust i ston utan det är valacker som stulit mitt hjärta tidigare, men detta stoet är absolut speciellt, hon är underbar på alla sätt och vis, dvs både de bra och dåliga sidorna.
 

Morgon i stallet

Mockade ut fyra kärror ur hagen medan Noreen åt frukost och sen gjorde jag klart alla stallsysslor, vi gick en promand för hand, satsade på stranden men i hagen bredvid den lilla stigen som leder ner till stranden så stod två kära och galna nordispojkar som blev helt till sig när Noreen kom, hon lyfte glatt på svansen och gnäggade åt dom... Ston.. Vände och gick hem igen, sen hälsade vi på transporten, först stod hon helt fryst och frustade bara men med lite övertalning och uppmuntran gick hon snällt fram och nosade, bankade ganska ordentligt på den och hon stod lugnt kvar efter en stund, nu står hon ute i vårsolen och käkar mellis.


En mysig kväll i stallet

 
Började med att skritta ner till stranden med lillstumpis. Hon var till en början lite småseg, inte alltid kul att lämna de andra hästarna och gården. Men väl nere på stranden så taggade hon till lite. Hon fick även trava när hon gick fint i skritten, vilket gick superbra. Hon stannade på EXAKT samma ställe där jag ramlade av sist.. haha. Men hade sadeln på idag så fick över henne lite smidigare idag. Sen passerade vi en bil, cyklister och folk som var ute och gick, och hon blev inte rädd för något av det. Hon var lite stark emellanåt då hon gärna drar sig hemmåt, men när jag visar henne vägen tydligt så pinnar hon på bra utan några större protester. Hon börjar bli pigg även där nere, vilket var bra. Hon höll sig i skinnet, gick i fin form med bra tempo. Så jag är nöjd.
 
Skrittade sedan hem på lång tygel, vilket är ett STORT steg framåt. Tidigare har jag knappt kunnat släppa på tygeln då hon bara springer, men idag gick det bra. Tog det såklart lugn pga hennes förkyldning, men hon kändes fin, hostada ingenting men fnös ett par gånger. 
 
Sen fick hon komma ut och äta lite medan jag mockade, fixade maten, mockade även ut tre kärror ifrån hagen, och vid halv åtta fick Ninan komma in, kvällsfodrade och satte på dubbla täcken och sen bar det av hemmåt. Själv har jag åkt på en ordentlig förkyldning, hosta och halsont....

Varmt om dagarna och kallt om nätterna

Nu har vi närmare 12 + grader om dagarna, skinande sol och jättehärlig luft, superskönt! Ninan står fortfarande med vintertäcke på sig i hagen dock, vågar inte plocka av det sålänge hon är snorig. Men om nätterna får vi minusgrader och nu när det bara är tre hästar i vårat lite större stall så blir där riktigt riktigt kallt. Mycket kallare inne i stallet än utomhus till och med. Misstänker att det är vad som lett till Noreens förkyldning, kontrasterna mellan dag och natt. 
 
Himla jobbigt att tackla, men ska försöka sätta på ett extra fleecetäcke över natten och sedan låta henne gå med bara utetäcket om dagarna, så får hon lite hjälp att hålla upp värmen under natten när hon står instängd i boxen. Har hönät till henne, men det tar inte särskilt många minuter innan hon lyckats peta i sig flera kilo.. *suck*
 
 
tänk att det såg ut såhär för några veckor sedan.. nu har vi VÅR ute!! :D

idag ska jag rida!

Noreen har som sagt varit lite förkyld de senaste dagarna, inte hostat när jag varit där iallafall, men lite vitt snor i näsborrarna. Ska skritta ner till havet och kanske trava en sväng på stranden, får se vad vi orkar med, inget krävande eller jobbigt, bara lugnt tempo ( haha önsketänkande, hon lär vara en tickande bomb ;)), men ska iallafall ta på sadeln idag och ett gossigt ländtäcke om rumpan. 
 
 
i höstas när vi varit nere och ridit på stranden första gången :)

Besök hos bebisen

 
var och träffade min lilla skruttis när vi ändå var i Ullared idag. Gosen stod mest och sov, men kom glatt när jag ropade, gosen var lika fin som alltid, har inte växt särskilt och helt ärligt tror jag inte att han blir särskilt stor.. haha <3 Man kan nästan tro att han är en isis med sin tjocka man, och sin lurviga lilla kropp, hihi.
 
Till Ninan köpte jag ett regntäcke, ett svetttäcke och b-vitamin inne på ge-kås. Förbereder oss för våren med andra ord :)

dagens Ninie

Imorse var där lite torkat blod i näsan, ingenting som kommit nytt, men antagligen har hon fnusit och frustat, då hon gjorde det igårkväll, så det kom ut lite till, inte särskilt mycket. Men mammahjärtat gick i 120 hela arbetsdagen för att skynda ner och kolla till henne framåt eftermiddagen, fin och fräsch i näsan, men lite snorig. Hon får vila i några dagar sen får vi se om jag sätter igång henne lite lugnt, helt beroende på hur hon mår. Ev ta tempen så att hon inte har feber eller liknande. Annars var hon pigg som vanligt, åt sitt hö, bossade med mig ute i hagen osv. Härliga tjejen.
 
Mockade även ut en kärra ifrån hagen idag, imorgon tänkte jag ta iallafall tre-fyra kärror, för att börja få undan skiten. Det ska bli fint väder i nästa vecka, så till helgen släpper jag ner Noreen i sin vårhage, skönt att gå och pilla på lite gräs och kunna springa och busa på större ytor.
 
 
 

annars då..

Förutom att hon plötsligt började blöda ur näsan så pysslade jag rätt ordentligt med henne idag. Började med att rycka manen, hon HATAR när man pillar och borstar man och pannlugg ( vet inte riktigt varför ) så ni kan ju gissa hur jobbig hon var att rycka? En av anledningarna till att jag tog till saxen där ett tag ( har slutat med det, då den ser förjääävlig ut ), fick bort rätt mycket, men kan inte påstå att det syns särskilt mycket. Antar att jag får ta det i perioder för att få den tunn och fin. 
 
Sen ryktade jag med ryktstenen, fick bort massvis med vinterpäls, men det syns inte det heller, haha. Dammade sen av henne och gjorde henne fin. Släppte henne som sagt i paddocken, hon drar iväg i fullfart direkt, vilket inte är det bästa ( var lite dum.. borde gått en sväng med henne först ), men busade iallafall och hade roligt. Såfort jag börjar gå/röra på mig så springer hon efter, bockar, busar och har sig. Idag var hon lite respektlös och busade lite väääl nära mig, och det är svårt att kontrollera henne när jag inte har något spö med mig, men blev iallafall inte träffad av hennes kosparkar, hon gör det inte för att vara dum, hon vill vara nära mig men kan inte riktigt kontrollera sig.
 
 
min vackra älskling.

Näsblod :s

Efter att Noreen fått busa av sig i hagen så började hon blöda ur ena näsborren, ljust och tunt blod, inga mängder men det rann lite. Mamma googlade fram att det säkert inte var någon fara. Torkade bort och släppte ut henne i hagen medan jag mockade men där var blod när jag tog in henne igen, ni som följer min blogg vet nog hur nojjig jag blir.. Haha, men ska ner om några timmar och har det inte avtagit så får jag ringa och kolla med vet. Hon var förkyld för någon månad sedan, så man blir ju orolig över infektioner.

 

Ev slog hon i näsan när hon bockade och rusade runt i paddocken, eller ansträngde sig lite fort utan att ha värmt upp ordentligt. Oavsett vill man gärna veta anledningen så att man kan koppla av.

 

update: framåt kvällen var hon helt ren och fräsch i näsan igen, och inget blod som jag kunde se. Förmodligen bara ett ytligt blodkärl som brustit. Matte kan andas ut ;)


En liten tävlingskompis

Jag hade gärna hittat någon liten dressyrryttare som vill ut och tävla, träna och klättra i klasser, dels rent utbildningsmässigt hade det varit nyttigt för Noreen, miljöträningen och allt det där, sen tror jag verkligen att hon kan utvecklas till en fin dressyrponny. Själv har jag inget intresse av att tävla henne, ev någon gång i framtiden i rent utbildningssyfte, men jag är ingen tävlingsmänniska i de sammanhanget, för mig har det ingen direkt betydelse, vilket kanske är ovanligt för en hästtjej, ofta vill man ha något att träna till, något som motiverar oså, men det har aldrig varit fallet, jag tränar för min och hästens skull, jag vill utvecklas och vill framåt, men främst för min egen skull, för mitt eget nöje. 
 
I dagsläget är hon såklart inte redo för start, men jag tror att det inte dröjer länge innan hon klarar av de lättare klasserna. 
ja, drömma kan man alltid. Att hitta någon som passar både mig och Noreen, i ung ålder är inte det absolut lättaste, hon är trots allt en speciell individ med mycket att jobba på, varje dag. 
 
 
helt ärligt så är hon nog mer åt hopphållet, rent gångmässigt, dessutom är hon galet pigg/het och taggar gärna till, vilket gör att dressyren är suuupernyttig. Återstår helt enkelt att se vad det blir av min lilla prinsessa. Det är läskigt att tänka på att jag snart kanske måste lämna bort henne för att studera.

utan täcke

Idag efter ridturen så släppte jag ut Noreen utan täcket på i hagen, hon fäller rejält och det blir inte precis bättre av att hon står med det tjocka vintertäcket på sig, så hon får stå och lapa i sig lite sol när det väl är framme, hon är dessutom ordentligt dammig, någon som känner igen sig? haha. 
Bunkrade iallafall upp med ordentligt med hö ifall hon skulle bli lite kylig, haha. Hon får stå ute en stund idag, passa på och njuta av solen sålänge den känner för att visa sig.
 
Åååh vad jag längtar tills det att vi släpper hästarna ute dygnet runt, det är faktiskt riktigt skönt att slippa packa en miljon höpåsar om dagen, mocka, sopa stallgången osv osv. Däremot har jag en vinterhage som ska mockas ut, vilket jag inte precis ser fram emot. Påbörjade redan igår och fick tömt två fulla kärror, vilket inte märktes någonting.. åhh!
 
 

härligt!

Tanken var en skritt runda, men hon var helt galen, så det blev ganska lång runda i enbart kontrollerad skritt, sedan en kort galopp längs stigen nere vid hagarna, skritt tillbaka till stallet och sedan galopp hela vägen ner till stranden. Red ner på stranden en sväng, travade till en början bara men hon ville verkligen springa så släppte henne, hon blev rädd för något i sanden, kör världens tvärnit och jag flyger fram mellan öronen, vilket såklart skrämmer henne så hon kastar sig bakåt, på något vänster hamnar jag på ryggen igen, men när hon kastade sig åt sidan så gled jag av.. haha. 
 
Mamma var nere på stranden och hjälpte mig upp igen, sen lugnade jag henne och lät henne trava tillbaka på stranden, och sedan skritta hela vägen hem. Hon var trött när vi kom hem, både fysiskt och psykiskt, att rida på stranden är såå nyttigt, massvis med intryck, lukter, ljud, rörelser osv. Hon skötte det fint.
 
Imorgon blir det vila. Jag är himla sugen på att åka och hälsa på Secret, men det återstår att se ifall någon har tid, och ifall min tränare är hemma.