Noreen har tagit det hela till en helt ny nivå.. säger som så, glad att jag hade sällskap idag. Hon var HELT panikslagen på stallplanen, antaligen för att hon lyckats dra sig loss därifrån två gånger de närmsta dagarna och ville tillbaka till kompisarna. Men gick in i paddocken när hon var som tokigast, tränade henne ifrån marken och fick henne att använda huvudet lite innan jag satte på sadel och grejer. Sen red jag, gick sådär.. hon var ordentligt stark och toppad, men fick till lugn trav och galopp, lite kontroll. Sen skrittade jag ut en runda, gick mycket bättre. 

 

På något vänster så känns det som om det bara är på hästbloggar hela denna nätkärlek/hat- grejen ens existerar, kanske för att vi hästmänniskor kan vara så fruktansvärt elaka?

Jag tänkte iallafall del med mig av min åsikt kring detta. Själv tycker jag att det är lite patetiskt. Mobbning i all form är helt oacceptabelt, men att bli mobbad på riktigt ( som jag väljer att kalla det då jag utsatts för det i perioder ) eller att bli mobbad på nätet är absolut inte samma sak. På nätet har du chans att vara anonym, och vem som helst kan mobba utan att behöva se sitt offer i ögonen ( okej.. den meningen var lite skum.. ), med det menar jag att du kan gömma dig bakom en datorskärm och kasta ur dig elaka saker som du kanske aldrig skulle gjort i verkliga livet. 

 

Men du har också otroligt stor makt som mobbad på nätet. Det enda du behöver göra för att få slut på det är att stänga ner en datorskärm, kanske begränsa antalet läsare på din blogg, ta bort vissa vänner på facebook. Blir man mobbad i verkligheten så finns det absolut inga sånna valmöjligheter.

 

Och jag vet för jag har både blivit utsatt för det i verkligheten och på nätet, och jag har också utsatt folk för det på nätet ( not a proud moment, men gjort är gjort. ). 

 

Så hela denna #skickavidarenätkärlek-grejen känns sååå meningslös när det inte är där problemet sitter, det finns hur mycket kärlek som helst på nätet, det har aldrig varit ett problem. Mobbning i allmänhet bör uppmärksammas, och hur omgivningen ser på det. Vi vill alla gärna tro att när vi ser någon utsättas för det så kommer vi springa fram, ställa oss emellan och dra någon fyndig replik som får dom stora starka killarna att dra sig därifrån. Men hur vet du att det är mobbning du ser? Måste någon bli slagen och nertryckt i en toalettstol för att klassas som mobbad? Det ser oftast inte ut så och jag kan garantera dig att du inte ställt dig emellan. 

 

Mockat ut Noreens box idag, ca sju kärror FULLA, tunga och en full gödselstack.. kul! Var helt genomsvett när jag var klar.. haha. Orkade verkligen inte rida, så gick ner till hagen och ropade på ponnyn som kom direkt, trots att hon var längst bort, haha sötan! Hon fick lite godis, sprayade flugsmedel, kände igenom benen och pussade på henne. Kliade henne vid manken och OJ vad hon njöt, försökte hjälpa till genom att dra nacken fram och tillbaka, haha sötan. Lite besviken när jag åkte utan att rida, men så fick det vara idag. 

 

Igår red Matilda Noreen så idag tänkte jag köra igenom henne, kolla så att allt stämmer och boja och strecha igenom kroppen ordentligt. Började med att hon var LIVRÄDD för en fågel som var i paddocken, fullkomligt panikslagen, haha. Kastade sig bakåt och flög åt sidorna, någon som har erfarenhet av att rädda hästar använder sig av rädsla för att "slippa jobba" eller liknande? Kändes så idag, för när jag red igenom henne och tvingade henne att gå där det "farliga" var så släppte hon igenom fint och struntade fullkomligt i fågeln. 

 

Red igenom i alla gångarter, skrittade sedan henne och sen började jag galoppjobba henne, på volter och rakt spår, öka och minska tempot och allting satt super. Var noga med att hon kom i galopp direkt när jag bad om det, inte slängtrava eller tramsa. Gick igenom fint. Även avsaktningarna satt bra, hellre att hon bryter av till skritt eller halt än att hon rusar iväg i trav så att jag tappar all balans, haha. 

 

Travade även igenom henne, gick bra, lång tygel, samlad trav och jag SATT NER, haha, gick huur bra som helst att sitta i sadeln idag, antar att det är en vanesak, har haft lite ont i ljumskarna, som om något skavde, men idag kände jag ingenting, så har nog suttit in den lite. 

 

hon blev ordentligt svettig och trött, men känner att hon behövde jobba lite med huvudet, så skrittade över bommar och gjorde volter runt hinder osv, vilket var sååå läskigt, när jag skulle klappa henne i samband med det så blev hon så rädd att hon bockade iväg, haha, känslig?

 

Varit i stockholm i två dagar, så Matilda har fått äran att passa min lilla ponny. I söndags gick hon en promenad med henne runt kvarteret, och igår red hon. Hon ville först och främst inte bli fångad i hagen, det tog ca 15 minuter, sen slet hon sig och stack rakt ner tillbaka till hagen igen, haha. Tycker såå synd om Matilda, min tjej kan nämligen vara extra nervig och jobbig med andra. 

 

Men det gick bra, hon lyckades med ett ridpass och sen hamnade hon inom trådarna igen. Skönt! Det har kommit en ny häst till stallet och en till ska komma idag, så det är mycket ståhoj för henne att ha koll på + att det var en transport på gårdsplanen när hon slet sig, inte lätt att vara rädd för allt + att matte inte var med, haha. 

 

Hurvidare man som ryttare bör vara en ledare eller ej går att diskutera i evigheter, för egen del är det en självklarhet att jag bestämmer över Noreen, nu menar jag inte att hon ska göra allt jag ber henne om annars jävlar!!.. utan när vi hamnar i situatuioner där hon blir skrämd eller osäker så är det viktigt att hon litar på mig att ta över, och att hon gör vad jag ber henne om, även ifall det skrämmer henne.

 

När jag fick Noreen var det en sak som oroade mig lite, hon vägrade backa när jag bad henne. Det är väldigt dominant att be en häst att backa och kan vara väldigt provocerande när en häst i sig är väldigt dominant. Därför försökte jag avdramatisera det hela så mycket som möjligt, när jag la spöet på hennes bog och skakade lite på grimskaftet så kanske hon så mycket som lutade sig bakåt, och där fick hon godis. När jag uppmuntrade minsta antydning till bakåt tänk så motiverade det henne, hon förstod uppgiften och jag var aldrig hotfull i mitt kroppsspråk, det var en övning och hon fick beröm när hon gjorde rätt. 

 

Så istället för att ha en ponny som stampar och går emot mig när jag bad henne att ta ett steg bakåt så fick jag en ponny som glatt backade flera steg och snällt inväntade sin belöning. Idag backar hon bara jag pekar med handen, eller skakar med grimskaftet, utan att tveka och ser det hela som en uppgift. 

 

idag tränade vi lite ifrån marken på grunderna, suuuper viktigt att gå tillbaka i träningen och kolla så att allt stämmer, till dagen i ära var Noreen på riktigt surhumör.. haha. Hon var riktigt ordentligt sur emellanåt och tyckte att hon förtjänade godis för minsta lilla och stannade och tiggde, haha. Men tränade iallafall på backa, skritt på volt, flytta för sidan, gå över bommar, flytta rumpan, beröra med spöet över hela kroppen osv. Lite jobb med huvudet med andra ord, hon var iallafall nöjd i slutet och stod och blundade, haha. Det är såå viktigt att låta dom jobba och tänka själva, inte bara rida. 

 

Det är ju en hel del diskusioner om hurvidare bloggare vill få deras hästar att framstå som svåra och galna, haha. Tycker faktiskt att det är lite komsikt, jag menar.. vem vill ha en svår häst som man bara bråkar med varje dag? Hur kul är det från skala ett till tio egentligen? Eftersom att jag HAR en svår häst, så vet jag att det inte alls är särskilt kul att behöva begränsa sig, inte bara kunna kravlöst sitta upp och busa och mysrida. Mitt mål är att Noreen ska bli så enkel och okomplicerad som möjligt, är inte det vad vi alla vill ha? En okomplicerad kompis att jobba tillsammans med och kunna känna sig säker till 110% på ryggen?

 

Många tror ju att dom framstår som bättre ryttare om dom lyckas rida en svår och komplicerad häst bra, då är man ju grym, eller? Jag känner min häst bättre än någon annan, därför känner jag till hennes rörelser, humör, hennes trix och kan de flesta knapparna, det är klart att jag rider henne bättre än någon som aldrig suttit på henne tidigare, men det gör ju inte att jag gör ett bättre jobb än någon annan kunnat göra, eller hur? Jag tror att får man chansen att lära känna en häst, chansen att växa med en häst, ja då går det ju naturligtvis framåt och bra. 

 

ALLA hästar är olika, precis som vi människor är olika, alla hästar har olika personligheter, gillar olika saker, vissa är rädd och nervösa medan andra är trygga och stabila, andra är pigga och heta när andra är bekväma och lugna.   

 

 

Alla hästar lämpar sig inte till alla grenar och ridstilar, det finns något för alla, vill jag tro.

Exempelvis är Noreen en väldigt het och skarp ponny, hon springer inte med huvudet högt med en stor underhals och okapabel till att skritta av den enkla anledningen att hon aldrig tillåts till att göra det, har varit väldigt noga med grunden i hennes ridning och utbildning, men i fel händer hade hon absolut kunnat vara den ponnyn på hopptävlingar som springer runt som en dåre med en liten tuff ryttare på ryggen som har noll kontroll. Noreen har behövt tuffare tag då hon lätt tar över om hon själv får bestämma tempo och växel, vilket endast blir farligt för både häst och ryttare i längden. Och målet är såklart att vem som helst ska kunna sitta upp och rida henne felfritt, det kan ta flera år eller aldrig någonsin ens hända, men de är det långsiktiga målet med henne. 

 

Jag tror att dessa "svåra" och skarpa hästarna som är så omtalade helt enkelt inte fått en bra och stadig grund i sin ridning, eller någonstans påvägen har dom hamnat i okunniga händer, en häst mår inte bra av att stressa upp sig och det är inte "kul" någonstans när hästen springer runt med uppspärrade ögon och trippar runt med huvudet bland molnen, i mina ögon är det fel ridning och ingenting att vara stolt över. 

 

 

 

Igår planerade jag uteritt med min tösis, hon var dock helt galet uppspelt och okontrollerad.. humpf.. jobbigt jobbigt. Inte alltid lätt att ha en massa nya muskler och bra kondis och sen får man inte springa allt vad man kan när man vill, elak matte!

 

Fick snällt gå in i paddocken och passade på att utnyttja energin i form av galopparbete, var noga med att hon inte slängtravade innan, utan galopp ifrån samlad trav eller skritt var det som gällde och efter några omgångar så gick det huur bra som helst, ökade och minskade galoppen, jobbade på volt och på fyrkanten, allt satt fint. Hon livade upp med att bralla loss emellanåt och kasta sig åt sidan osv, men ignorerade det endast och styrde tillbaka till spåret med ett oväntat lugn ( förvånas över mig själv att jag kan vara så kontrollerad, hahaha ).

 

Mycket skrittpauser på lång tygel, men efter galoppen så taktade hon på som aldrig förr och var väldigt svår att lugna, men som sagt, ignorerade hennes jobbigare sidor idag, vilket jag tror är det bästa sättet att bemöta henne. 

 

Hon var iallafall himla fin igår, skrittade sedan ut en runda, och kunde igår för första gången SITTA i traven i nya sadeln, haha. Den blir bara mer och mer bekväm och tror att jag kommer älska den om några veckor när jag ridit in mig på den. 

 

Detta är något det svåraste hindret vi någonsin stött på, allt inom ridning och hantering brukar gå att träna på dagligen, men just detta är väldigt svårt. Noreen är folkskygg och blir fullkomligt panikslagen när någon som hon inte känner till eller träffat på ett tag försöker närma sig henne, då menar jag PANIK. Igår exempelvis kom Matilda in i hagen när jag stod och sprayade henne med flugspray och hennes flyktinstinkter sätter igång direkt när Matilda närmar sig, trots att Matilda inte är en främling för Noreen, men dom har inte träffats på ett tag. 

 

Det är bara jag och mamma som Noreen verkligen vågar komma till och vill komma till med öronen framåt och glädje i blicken. Mamma är fullkomligt livrädd för hästar och vill gärna inte komma nära dom, vilket är roligt eftersom att både Secret och Noreen fullkomligt älskar min mamma, haha. Tror att dom mest accossierar henne med godis och mat då hon alltid har det med sig till dom, så när hon kommer med sin bil så blir dom galna och kommer springandes, haha såå sött! Men mamma får också klappa, gosa och rida hur mycket hon vill på Noreen, det är helt ok enligt med blåögda tös. 

 

Men hur tusan tränar man på detta? Hon kan lätt bli farlig om hon känner sig hotad, så en sådan situation vill jag gärna inte sätta henne i, någon som har erfarenhet av hästar som har svårt med förtroende? kanske hästar som tidigare blivit utsatta för våld? Misstänker att dom inte varit särskilt snälla mot henne under sin resa till Sverige. 

 

Noreen började för ca en månad sedan att nicka med huvuvdet i traven, det var då jag plockade bort sadeln för gått då det kändes som ett ganska tydligt tecken för mig, efter det slutade hon med nickningarna och blev istället, het som in i helvete. Såfort jag började rida barbacka så blev hon helt galen och bara rusade, som om något tidigare hindrat henne och nu kunde hon röra sig helt fritt. 

 

I nya sadeln är hon precis lika het och pigg som hon är när jag rider utan och hon är sig själv, vilket jag uppskattar mest. Hon verkar trivas bra i den, men att spänna gjorden är fortfarande något hon ogillar, misstänker att det kan vara ifrån när vi började rida in henne, och hon var preggo. 

 

Nu har jag köpt en ny sadelgjord, en lite bredare som fördelar trycket och resår på bägge sidorna. Ska bli spännande att se vad hon tycker om den. Igår fick hon vila, så var endast nere och pussades med henne och dränkte henne i flugspray, haha. Men idag ska vi trimma, hon är ju så satans rädd överallt så vill gärna rida ut henne för att träna på det, samtidigt vill jag inte att hon ska orsaka någon annan skada eller liknande, därför är det bättre att rida ut tillsammans med någon annan. 

 

Läste DETTA inlägget som fick mig att fundera lite. När Secret kom hade jag ingen aning om hur man skulle hantera ett föl, vad som gällde osv. Så började googla, vilket jag idag kan säga är det värsta man kan göra i det läget, man är sårbar, desperat och alldeles för öppen för ny information, jag läste på forum där alla skräckhistorier finns. Det finns ju tusentals åsikter kring detta och alla gör olika. Därför valde jag att stänga av allting jag precis läst och istället vända mig till dom i min omgivning jag litar på. Valde att hantera min bebis normalt, dvs lyfta hovar, leda i grimskaft, borsta vid behov osv. Han har varit väldigt orädd och alltid haft en positiv erfarenhet av människor, vilket jag aldrig sett som något negativt. 

 

Att verka Secret var aldrig några problem, han hade jobbiga perioder då vi skulle ta in och ut ifrån hagen, trotsade osv, men gick på bete hela sommaren med sin mamma utan problem, sov mitt i hagen, helt orädd och fara har aldrig existerat i hans vardag.

 

När Secret blev som jobbigast ville jag inte vara med längre, allting blev FÖR jobbigt, när jag skulle rida så sysselsatte han sig med att tugga på Matilda eller försöka rulla sig i paddocken, han gick in i mig i stallgången, vägrade gå in i stallet och var sådär oförskämt jobbig stundvis. Så att pussa förmycket kanske inte var den bästa idén? haha.

 

Skickade ju iväg han till en hingstflock i slutet av februari då han var nästan ett år, och han har blivit mycket lugnare, han uppfostras dagligen av snälla men skarpa hingstar som lär honom leva rätt och anpassar sig till en riktig flock för första gången. När jag hälsar på honom är han varken jobbig, närgången eller naffsig på något sätt, utan lugn, mjuk och fin i tempramentet. Älskade S har blivit en fin och vacker häst trots mitt överbeskyddande sätt och jag hoppas att kunna plocka hem en fin tvååring nästa vår.

 

hade tänkt mig en mysig skritt och travrunda utomhus, eftersom hon oftast är lugnare när vi rider ut, men blåst + nyklippt gräs = spänd, uppblåst och halvgalen ponny. Hej och hå. Fick skritta runt hagarna ett par varv innan hon kunde gå lugnt där, sen ner mot stranden, när vi skulle skritta tillbaka kom en man gående, hon ställer sig då tvärs över den ganska breda stigen och stampar med fötterna, mannen blev lite osäker så förklarade att hon är rädd och att det är bäst att han håller avstånd, vilket han gjorde, men ändå bokstavligt talat flög hon förbi honom i full panik, fick stopp på henne ganska snabbt efter och bad så mycket om ursäkt till den väldigt förstående äldre mannen, haha.

 

Sen travade vi lite på gusvägen mot stallet, vilket gick bra, kändes lite bättre i benen idag med nya sadeln och jag fick en mycket bättre sits än igår.

 

Gick sen in i paddocken för att få lite ordning på henne, galopperade en del så att hon fick jobba igenom ordentligt där, vilket gick bra och sen lite trav efter det, satt ner och fick henne lugn och fin, sitsen är inte precis perfekt, men MYCKET bättre än igår, kände mig inte som en nybörjare iallafall, haha. Lär nog rida in mig i den ganska fort. 

 

Noreen var som sagt helt crazy igår när hon släpptes ner, så förberede mig på ett nervvrak när jag vandra ner mot hagen, men ponnyn kom snällt fram, trött och nöjd med läget, fick lite godis och sen gick vi in, Buster skrek sig hes men Noreen brydde sig inte ett skvatt om det. Gjorde iordning henne i lugn och ro, hon var väldigt behaglig att ha och göra med, annars kan hon dansa runt på stallgången, se spöken och tramsa sig, men inte idag, lugn som en filbunke. 

 

När vi red var hon till en början lite seg, det var varmt och hon var avslappnad, mjuk och lyssnade bra. Men när det började bli jobbigt, när jag plockade upp henne lite och bad om böjning så blev hon lite springig och stark, men tycker att jag löste det bra, hon lyssnade ganska snabbt och accepterade läget, i traven var hon på, ordentligt på i början, så fick göra många förhållningar och lät henne springa i ett lite högre tempo än önskat, men det var det bästa hon kunde komma med innan hon blivit ordentligt varm i kroppen. Men efterhand kunde jag minska tempot och be om mer samling, vilket hon accepterade, lång tygel, samlad trav i lagom tempo, kändes som en dröm att sitta på.

 

I galoppen red jag för första gången på lång tygel, rund och samlat utan att hon stack iväg, blev studsig emellanåt, en i det stora hela är jag överdrivet nöjd!

 

Vi skulle skritta ut som avslut, kom mot några halmbalar som småtjejerna använt som hinder, och Noreen studsade över utan att tveka, duuktig ponny!!

 

Sen svampades hon av, vilket gick bättre idag, och fick komma ut. Buster stod och väntade på oss vid grinden och Noreen fick pipa till och kicka för att han skulle flytta på sig, sen betade dom lugnt sida vid sida igen. Mys!

 

Satte på Noreen en flughuva igårkväll efter ridpasset, idag hade den hamnat på snedden så skulle in och ta av den, då fick hon PANIK av ljudet och kastade sig bakåt, efter det fick jag inte komma nära henne, lockade med godis, hö, gräs.. ingenting fungerade, att få på grimman var helt omöjligt. Tog mig en timma att få henne tillräckligt lugn för att få på den och sen kunde jag ta av flughuvan, hon var ordentligt nervös och spänd.. tog in henne och ställde henne i boxen där hon lugnade ner sig något. Sen gick vi ner med ponnisarna ( Buster och Noreen ) till sommarhagarna, fick hålla henne ordentligt då hon svansade och blåste upp sig och svävade omkring på grusvägen.. haha dampbarn!

 

Släppte dom sedan ihop och jävlar vad det blev liv i bägge två, som dom njöt av varandra! Busade och hoppade runt, Noreen flög runt med svansen i vädret och väärldens steg, aldrig sett så mycket energi i henne tidigare, så underbart att se sin häst så glad!

 

När han kom för nära kickade hon iväg honom, vilket han respekterade och tillslut stod dom och betade sida vid sida, helt lugnt. 

 

Trampe blev helt GALEN, han stod i en hage på andra sidan vägen och galopperade fram och tillbaka som en tok.

 

 

Jag har alltid haft en nogolunda sits, aldrig varit särskilt klumpig på hästryggen, men senaste åren har jag inte underhållit ridmusklerna och därmed förlorat den där starka och raka ryggen, när jag ridit in Noreen har fokus legat på henne helt och hållet, och jag har lagt både sits, skänkel och hand åt sidan = fullständig klump på ryggen.

 

Att ha ridit barbacka har verkligen gjort att jag fått jobba på min sits, omedvetet, man sitter liksom inte kvar om man inte sitter ordentligt, speciellt inte på en häst som ibland hoppar till, bockar, busar och sticker iväg.

 

tycker att jag bättrat mig ordentligt på den fronten, både skänkelläget och handen har blivit bättre då jag har mer tid att tänka på mig själv när jag rider.

 

Får man lov att vara lite självgod och skryta om att jag faktiskt ridit in och utbildat denna lilla stjärna helt själv? Mitt absolut första inridning/utbildningsprojekt, och jag är stolt ( fast det kanske man inte får vara? ), skitsamma! fin är hon, och till dagen i ära var hon tokpigg, så därför lite mycket hand ifrån min sida.

 

Igår fick Noreen vila. Passade på att mocka ut allt nytt skit i hagen, så nu är det snyggt där igen, det går ju så himla fort nu när hon står ute på nätterna och hela tre kärror fick jag tömma, i 30 graders värme.. haha. Tog även in och borstade igenom Noreen, skönt för henne att få vila ifrån värme i det svala stallet. Idag däremot ska vi trimma lite i paddocken, lugnt då det även idag är högsommar värme och 30 grader, väntar med att rida lite tills den värsta värmen lagt sig, inte skönt att dra på sig ridbyxor när det är sånn hetta + att Noreen svettas av att bara stå i hagen, haha. 

 

Ikväll släpper vi även ner dom på sommarbetet, Noreen ska gå med kompisen Buster, tror att ihopsläppet kommer gå lugnt, dom har hälsat på varandra flera gånger, ridit tillsammans och går i hagar bredvid varandra nu och står väldigt nära varandra. Men skydden åker på ifall att det blir lite bus. 

 

Vi har en utomhus uppbindningsplats som är super nu på sommaren, förra året så blev Noreen skrämd där och lyckades slita sig ( Secret däremot fick panik då han inte alls var lika stark som mamma och stod kvar och pep efter mamsen.. stackarn.. haha ), och har därefter alltid varit lite spänd just där, när jag skulle på med skydden en gång så sparkade hon till i backen, så jag röt till och hon kastade sig bakåt och fick nästan med sig hela jävla stolpen.. och häromdagen när jag skulle tränsa henne så la jag tyglarna över ryggen, men såfort jag tog av grimman så kastade hon sig bakåt, som tur var så hade jag somsagt tyglarna där så kunde lätt hålla kvar henne och få fram henne igen, men detta börjar bli en dålig och läskig vana, det är lätthänt att hon sliter sig och är rädd att hon ska springa ut på en väg eller liknande ifall hon kommer lös.

 

Hon försöker aldrig slita sig annars, exempelvis när vi är i stallet, men just där är hon väldigt nervig, och har hon lärt sig att hon kan fly ifrån faran utan någon större ansträgning så upprepar hon såklart det beteendet.

 

Jag har ridit in och utbildat Noreen helt själv, vilket jag är stolt över. När man tänker att man har chansen att forma sin häst själv så låter det helt fantastiskt, en häst som är PRECIS som man vill, sådär perfekt känslig, stadig och allert. Det man lätt glömmer är hur mycket hästens egen personlighet spelar in i själva utbildningen och utvecklingen. Noreen har en enorm egen vilja, en stor personlighet och massvis med egna åsikter om precis allting vi gör. 

 

Allting tar dessutom längre tid med Noreen då hon är så himla rädd för precis allt, hon är markskygg och rädd för främlingar. Hon är väldigt het och blir lätt stark, trots att jag alltid ridit med en väldigt mjuk hand. Hon är en tickande bomb när hon inte blivit arbetad på ett par dagar och är lite galen av sig, jag älskar varje liten del av den hon är, en hon är en SVÅR häst att jobba med.

 

Mitt mål är att hon ska vara så lätt som möjligt, jag vill att vem som helst ska kunna sitta upp och rida på henne, jag vill att någon ska kunna ta ut henne och visa henne på tävlingsbanan och jag vill att hon ska känna sig trygg i varje situation jag sätter henne i.

 

Jag hoppas kunna hitta en medryttare till henne, planen var att hitta någon direkt när Secret åkt, men eftersom att hon visat en helt ny sida av sig själv så har det tagit tid för mig att lära mig hennes alla sidor, lära mig hennes rörelser, beteende och sätt att vara på. Jag vill veta allt som finns att veta om henne innan jag kan lära någon ny att rida och hantera henne. Men jag har fortfarande planer på att hitta någon att avlasta mig samt ge henne variation.

 

Igår red jag endast ut, ganska mycket travarbete men hon var inte sådär jobbigt explosiv som hon kan vara, utan avslappnad trots att vi mötte andra ekipage på vår ridtur. STOLT matte, allting går kanon nu och det är just det vi behöver träna på, att hon ska fokusera på mig trots att det händer saker runt om. 

 

idag var det som sagt paddocken som väntade, red igenom henne ordentligt i både trav och skritt, ca 1 timma red vi i paddocken, varierade formen mycket och jobbade på rakt spår, hon är såklart pigg och het i början, men vet nu att hon inte får rusa iväg eller lägga sig på bettet utan väntar in mig och väntar på kommando, vilket jag är väldigt nöjd med. Jag blev heeelt genomsvett, trots att vi red på kvällen så var det 24 grader ute och solen stekte gött, inte precis bästa dagen att bära svarta ridbyxor. Haha. 

 

Skrittade sedan ut henne som avslut, då var hon avslappnad och lugn och kunde gå på helt långa tyglar utan att varken takta eller försöka dra iväg, skvätte lite vid Trampes hage ( ett litet gotlandsruss hon tidigare aldrig visat något intresse av.. haha ).. dessa ston..

 

Nu väntar jag bara in min nya dressyrsadel som är påväg hem till mig ( YEY! ) så snart ska ni få både bilder och filmer på min dressyrstjärna, för att visa lite hur det ser ut i dagsläget. Hon utvecklas för varje dag och det är såå kul att uppleva och se. Kommer ett inlägg senare om mitt mål med Noreen.

 

Har numera ute Noreen på nätterna också. Vid regn har hon ett ofodrat regntäcke + fri tillgång till hö men annars klarar hon sig bra utan nu när temperaturen stiger. Tycker att det är viktigt att kunna släppa ut sina hästar, sålänge dom inte tränas jättehårt så behöver dom inte stå flera timmar i en box, utan att kunna röra sig fritt hela dygnet känns mer rätt. Hade helst haft henne på lösdrift året om, men har ej tillgång till det, så än slålänge står vi i box. 

 

Hur gör ni på sommaren? Släpper ni era hästar på bete? Har ni dom i box året om eller får era hästar vara ute i friska luften?

 

Nu ger jag mig ut till stallet, uteritt står på schemat. Imorgon skickas min nya dressyrsadel, längtar som fan efter att kunna sitta i en ordentlig, stadig dressyrsadel igen, var några år sedan nu, haha. 

 

igår skrittade jag ut en runda i spöregnet, hade dock regntäcket på + regnkläder men det var inte sådär jättekul + cp pigg ponny som studsade fram på tillbaka vägen.. haha. Inte alls kul när man inte får rusa fram i valfri gångart..

 

Idag var det dressyr som stod på schemat så lindorna åkte fram och ponnyn stod fint stilla när jag gjorde henne i ordning, förutom när Sven ( en av de äldre herrarna som bor på gården ) kom med en grep han lånat, då fick hon ett frispel då hon stod med baken mot dörren och höll på att dra sönder grimskaften eller sätta sig på rumpan, men fick lugnat henne och det gick fint tillslut, börjar bli van vid henne små sammanbrott.

 

Gick iallafall ner mot paddocken och i början var hon pigg/stark i skritten och ville inte riktigt böja igenom, förmodligen lite stel då hon inte arbetades igår men efter ca 20 minuters skrittarbete så var hon en dröm att sitta på i traven, riktigt dansade fram och var helt underbar hela passet igenom, tog många skrittpauser på längre tygel och jobbade henne även en del i galopp i bägge varven, efter galoppen blev hon kort, studsig och het men lugnade sig snabbt och kunde jobba i lagom tempo efter lite skritt. sååå duktig. Riktigt nöjd och stolt!

 

 

Ponnyn fick vila i lördags då jag och min vän var bjudna till Paula Törnquist gård nere i Lund för att se på lite tävlingar. Vi var dock bara där lördagen, men dom hade lite högre klasser på söndagen jag gärna sett. Iallafall så var det trevligt. Sen spenderade vi natten i Malmö och hade trevligt. Skönt att ta en paus i vardagen men oj vad jag saknade min ponny, hihi. 

 

Idag red jag iallafall. Noreen har stått ute inatt så hon var lite.. galen? Vet inte riktigt hur det hänger ihop med började med att hon inte kunde stå still när jag gjorde iordning henne, hon stampade runt och ville absolut inte ha på sig benskydden, försökte kasta sig bakåt ( drog nästan loss grimskaftet ) och var allmänt jobbig, gick bort till paddocken när hon var påklädd och redan i början var hon superpigg, studsade runt i hög form och var superkänslig både i munnen och i sidorna. Hellre det iallafall.

 

Efter att ha jobbat henne lite i skritten så började hon bli ofokuserad, hon är väldigt het och pigg av sig, och vill gärna springa i ett högre tempo, och därför försöker hon sig på typ ALLT. Hon vet att hon inte får springa och försöker sig därför på annat för att undvika jobb, det senaste har hon blivit helt stum i munnen och bara sprungit som tusan, vilket såklart är jobbigt, vill inte behöva dra henne i käften så istället gör jag förhållning på förhållning och ger henne inget fäste i handen, det är nämligen när hon hänger sig i handen som hon drar på oftast, och det fungerade bra, tillslut jobbade hon huuur fint som helst, men det var lite kämpigt där ett tag, och jag tror att vi kommer få jobba med detta länge länge, men en bra bit på vägen och jag har hittat lite knappar nu iallafall. Fantastiskt att kunna utvecklas TILLSAMMANS med sin häst.

 

Jag hade dock väldigt svårt att få fäste när jag gjorde förhållningarna, rider nämligen barbacka då jag ej har någon passande sadel just nu, så känner att jag hamnar obalans då mina ben glider fram när jag rätar upp mig.. får träna på det. Behöver träna upp min mage/rygg märker jag. 

 

 

Idag stod uteritt på schemat, två dagars trimm i paddocken och jag vill spy på basic ridning och grunderna, haha. Istället la jag fokus på TEMPO, min överkokade ponny var helt galen idag. Det började i stallgången då Buster ( kompisen ) galopperade runt och gnäggade som en GALNING nere i hagen, Buster är i vanliga fall världens lugnaste ponny, 21 år gammal och hur go som helst, men ibland får han sina ryck ( oftast när jag tar Noreen ifrån honom ) och då sätter han fart. Noreen blev skiträdd för ljudet av hans bus nere i hagen och blåste upp sig och dansade runt i stallgången, när jag väl kom upp på ryggen, barbacka, så lugnade hon sig något och Buster slutade genast med sitt bus när han fick syn på henne igen. Skrittade ner mot stranden, sedan tillbaka igen, vi har nämligen en grusväg som leder hela vägen ner till havet, och sen travade vi hela grusvägen en vända, skrittade en och travade tillbaka igen. I traven var hon helt överkokad, hon flög verkligen fram och när hon får studsig och kort gång, och inte tar ut steget är det omöjligt att sitta still, hahaha. Fick ta tillbaka henne ett par gånger, men sen slappnade hon av och dansade fram fint, mycket mer framme vid handen än när vi ridit på banan. Sen skrittade vi av en runda runt hagarna. Blev en kort ridtur, men lite mysigt och kravlöst sådär på kvällen. Imorgon drar jag mig mot skåne för att se på hästtävlingar så Noreen får vila :)

 

Jag är 100% hästtjej och älskar dessa djuren. Jag har aldrig tävlat ( förutom på ridskolans ponnier på klubbtävlingar/clear rounder ) och har inga planer på att någonsin göra det heller, vilket tydligen är konstigt. Varför hålla på med denna sporten om man inte ska tävla?

 

Om någon får veta att jag har hästar så får jag snabbt frågan - åh! vad tävlar du?. Svarar jag då med ett - "Jag tävlar inte ( och ett stort leende )" så får jag alltid konstiga blickar. What?!

Är jag inte längre en hästtjej bara för att jag inte hoppar en bana på tid eller klär upp mig i kavaj och blir bedömd på inom dressyrstaket? Tränar jag inte lika hårt? Lägger jag inte ner lika mycket tid, pengar och jobb på mina hästar bara för att jag inte åker iväg och visar upp mig? För jag inte vill göra det?

 

Man är inte en "skogsmulleryttare" bara för att man inte finns med på en startlista och man är inte mindre värd som ryttare för att man inte har en dyr tävlingshäst uppstallad i ett dressyrstall. 

Det är klart att jag önskar att jag hade ett stort kapital att utgå ifrån och kunna ge mina hästar bästa möjliga förutsättningar, men mina hästar mår inte sämre för att jag inte har höga ambitioner inom sporten. 

 

Noreen är alltid väldigt mjuk och fin i munnen och har lätt för att gå i form, men i helgen så var hon FRUKTANSVÄRD att rida, gick med huvudet i det blå och lyssnade inte ett skvatt, hon blev sedan longerade och fick sen vila, idag var det upp på ryggen igen och försöka lösa problemet. Började om där vi avslutade sist, med andra ord med huvudet i det blå och fokus på paddockstaketet, bilarna ute på vägen och allt spännande i skogen, med andra ord allt förutom piloten. 

 

Började om ifrån början med att hon inte fick springa ifrån mig, långsamt långsamt. Fick kämpa ett tag och var nästan nära på att ge upp innan hon tillslut lossade och kunde ge med sig, långsamt och lite lite ställd inåt med nosen, en seger!

 

Vill gärna inte ta hästen i munnen, utan rida med så mjuk hand som möjligt ( ingen hand är målet ), men idag var hon omöjlig så fick ta henne ordentligt i tyglarna för att försöka få tillbaka henne, såfort hon backar av så ger jag såklart efter, men fick göra några förhållningar innan jag ens fick igenom en halt. Såfort det gick igenom att när hon mjuknar så mjuknar jag så blev hon lättare. Bad om lite trav och räckte med att jag spännde vaderna så flöög hon iväg.. känslig tjej.. haha. Men fick börja om även där. Var noga med att hon inte får slänga upp huvudet i övergången, utan bibehålla formen, vilket tog några övergångar innan det gick igenom. Sen får hon heller inte springa iväg i traven utan vill att hon vilar på steget och samlar sig, så gick ligga på en mindre volt och göra en del förhållningar innan hon tillslut släppte efter och när hon väl släppt efter i bägge varven, ruskat av sig om nacken så dansade hon fram som aldrig förr. Jävlar vad fiiiin hon var! 

 

Kunde göra övergångar, rida på åttvolt, runt fyrkanten, på volten, vad jag än bad henne om så lyssnade hon bra, vilket var en enorm seger! Sen bad jag om mer tempo och även ifall det var jobbigt och hon frustade i nästan varje steg så gjorde hon vad jag bad om utan att tappa formen, är väldigt nöjd med henne idag!

 

Skrittade sedan ut en runda som avslut.

 

 

 

Idag hade vi 18 grader ute.. fyy tusan vad härligt! Noreen kom inte ens fram till staketet när jag kom cyklande, utan stod i skuggan och betade, haha. Stod och betade under hela tiden när jag mockade och fixade i ordning all maten, sen lunkade hon fram när jag gick ner mot hagen, särskilt hungrig tror jag nog inte att hon var. 

 

Tog med henne ut på en promenad ner till havet iallafall, vi stannade några gånger påvägen så att hon fick beta, tog lite kort osv. Supermysigt.

 

Sen gick vi in i paddocken, gick över bommar, flyttade för sidan osv, gick bra. Efter det fick hon gå ut igen och hon tas in vid nio-tiden idag. Skönt att kunna ha dom ute så länge!

 

Har nu bestämt mig för att en ny sadel är ett måste, sätter inte hennes nuvarande på ryggen fler gånger i risk för att den ska göra henne illa. Min tränare tycker att en bomlös kan vara ett bra altenativ då hon ändras mycket ifrån sommar/vinter och dessutom kommer ändras i kroppen under i närmsta året då hon precis börjat muskla sig lite. Tycker att det låter bra, och fördelarna med bomlös överväger nackdelarna väldigt mycket. Star Trekk ( nya modellen ) är väl den jag är mest intresserad av, men nypriset är lite väl saftigt. Kan även tänka mig Freeform dressyrmodellerna men har upplevt att utbudet av begagnade bomlösa inte är särskilt stort, vilket såklart är synd. 

 

Idag fick Noreen jobba på linan. En häst måste inte ha en massa inspänningar eller gummiband för att arbeta korrekt, men lite fantasi och en god kontakt till din häst så kan ni jobba på BÅDAS villkor, det tar tid att bygga upp en bärig form, och ingenting som bör skyndas fram.

 

Noreen var lite springig i början, när jag bad om trav så hoppade hon upp i luften och svansen flög runt, men hon kopplade snabbt av och lugnade ner sig när hon fick jobba. Det var mycket lösgörande som gällde idag, flyttade mycket för sidan, gick över bommar och jobbade henne lång och låg, och böjd i bägge varven. 

 

Longerade även henne över bommar för första gången, vilket var sååå läskigt ( läskigt att behöva gå själv.. såklart ), men hon skötte sig. 

 

När hon fick gå på längre lina och trava av sig så gick hon super avslappnat med huvudet ner i marken och råkade antingen slumra till lite eller bara klantade till sig för hon snubblade och sen blev hon såå förvåntad, hahaha hjärtat! Men hon var somsagt jätteduktig!

 

Igår gick det pissdåligt, skojar inte, verkligen helt sjukt dåligt. Hon tog bettet och totalvägrade lyssna på minsta tygeltag eller förhållning, huvudet bland molnen och tittade på allt runtomkring istället.. la istället fokus på att hon skulle gå så långsamt som möjligt, för att verkligen få igenom förhållningarna, hon fick verkligen inte springa iväg. Vilket gick bra tillslut och där avslutade vi, fyfan säger jag bara, att bråka med den hästen är såå ovärt, hon ger sig aldrig. Nu är vi i behov av en ridlektion, detta med att hon drar upp huvudet och tar bettet är någonting jag vill träna bort direkt. 

 

Har ett par guldfärgade catagoboots strl M som är förlånga för Noreen, dom är använda ca 5 gånger så inte särskilt slitna med upplever att dom tappar färgen lätt.

Kan sälja dom för en billig peng ifall någon är intresserad, dom ligger bara i skåpet och dammar just nu. Mejla [email protected] ifall ni är intresserade.

 

När vi provat ut en dressyrsadel kan jag äntligen börja använda mina fina schabrak igen, och såklart öka samlingen. Helst vill jag fylla garderoben med Hansbo-schabrak, helt ärligt så tycker jag att dom är sååå snygga, stilrena och klassiska. Lite favoriter nedan.

 

har ni något favoritmärke som kanske inte är sådär jättepoppis?

 

Wilma skulle rida ner till stranden med Buster, så gjorde snabbt iordning Noreen och hängde på. Vi skrittade hela stranden fram och tillbaka, igenom små bäckar som rann ner i havet och Noreen skötte sig sååå bra, hon har aldrig skött sig så bra faktiskt, skrittade jämnt och fint nästan hela tiden ( blev lite stressad när vi vände tillbaka ), Buster lät henne gå nära nära och var en trygg kompis att ha bredvid sig när det blev lite läskigt. 

 

Travade igenom henne lite snabbt i paddocken efteråt och tog ett varv i galopp, hon var nämligen helt toppad när vi kom tillbaka till stallet, så kändes inte riktigt bra att avsluta där.

 

har en massa vänner på facebook som lägger upp bilder på nyfödda små hästisar hela tiden nu, ååhh! Längtar tillbaka till första bebistiden med bebbe. Även ifall det var huuur läskigt som helst så är det såå mysigt med en bebis. 

 

även ifall hon är smal och ruggig i pälsen under fällningen så tycker jag att hon glänser såå fint, alltid ett bra tecken!

 

Igår blev det barbacka trimm i paddocken för min och Noreens del. Hon var sjuuukt taggad och hade busat omkring i hagen precis innan, så hon var lite flåsig och frustig.. haha. Men såfort jag kom upp på ryggen så lugnade hon sig genast ( wiho! ÄNTLIGEN börjar det sjunka in!! ), hade absolut ingenting i handen utan hon gick fint och lugnt hela tiden när vi skrittade fram, superskönt! Hon trivs bättre utan sadeln, det märks!

 

I början av traven så var hon tjafsig i munnen, ville inte riktigt lyssna då hon märkte senast att hon faktiskt kunde total ignorera mina förhållningar och tygeltag, det är ju trots allt valfritt, tvingar henne inte till något. Men tillslut lugnade hon ner sig och var såååå fin! Vill inte bråka med henne, utan lät henne bara gå med huvudet bland molnen, men hon fick inte rusa och hon skulle ställa lite inåt med huvudet, så när hon gick ärligt så sänkte hon huvudet fint och trampade på bra.

 

Red i ca 40 minuter i skritt och trav, hon var himla mjuk och fin och vilade bra på steget, är nöjd! Kunde även öka och minska traven utan att hon exploderade, vilket var bra. Tränade också på övergångar, och hon tog mina förhållningar huuur bra som helst, mer eller mindre tvärnitade när jag bad om halt.