Noreen var helt galet markrädd när jag fick henne i november 2011. Min tränare jobbade henne åt mig ett tag då hon var livsfarlig att vara i närheten av såfort vi hade bommar, linor eller något annat på marken, riktiga döda-sparkar. Carola lät longerlinan släpas bakom henne när hon gick med henne osv, vilket var skitbra träning, själv hade jag aldrig klarat av hennes panikutbrott och enbart tyckt synd om henne och avslutat, men Carola kunde fullfölja uppgiften tills Noreen lugnat ner sig, så jag är väldigt glad att jag tog henne som hjälp.

 

När vi tränade bommar så fick hon panik både före hon skulle gå över bommen, när hon gick över och sedan efteråt. Det har tagit ett år för henne att ens kunna gå över en bom utan att rusa över och sparka efter den när hon väl kommit över.

 

Sedan vintervilan så kom denna paniken tillbaka, varje gång vi gick över bommar så panikdampade hon och var livrädd. Så har tränat MYCKET, varje dag jag har tränat med bommar så börjar hon med att bli rädd och inte vilja gå över, så har fått "börja om" VARJE dag, oavsett hur mycket eller länge jag tränat så har hon varit rädd nästa dag igen.

MEN idag när vi tränat så avslutade jag med att leda henne över caveletti, förberede mig på hennes vanliga rädsla ( eller trams, vet faktiskt inte vad jag ska tro längre ) och absolut ingen tveka, hon gick snällt över avslappnat. Tror inte ni förstår hur skönt det är att detta äntligen börjar släppa. Hennes markrädsla är såklart inte borta, detta är något jag kommer behöva jobba med länge länge, men det börjar bli bättre, mycket bättre. Och jag hoppas att vi kommer att kunna börja hoppa lite såsmåningom, har ju somsagt hoppat över ett halvt kryss, men hon var varit rädd och tvekat vid varje tillfälle, det ska vara KUL att rida och tränas, och inte enbart bestå av rädlsa och en känsla av tvång.

 

Någon som har några tips? Vill gärna löshoppa henne, men tror faktiskt att linor och hinder enbart kommer stressa upp henne och vill inte att hon ska ha några dåliga erfarenheter av det.