Minnas med glädje
2013-02-06 Jag har varit väldigt arg över allt som har med hästar att göra, känt att livet varit orättvist, att jag blivit orättvist behandlad. Att jag låg hemma i ett helt år och grät över att Xtra åkt låter idag kanske lite överdrivet, men det gjorde jag. Jag mådde så och det var viktigt för mig att FÅ må dåligt, att få gråta, skrika och få ut vissa känslor. Jag försökte aldrig ersätta honom eller lägga över de känslor på något annat. Allt kom ut och jag kunde gå vidare.
Xtra symboliserar en trygghet för mig, under mina tonårstider stod han i boxen och gav mig tröst och kärlek när jag behövde det. Han var en trygg själ att luta sig mot.
Idag står jag med ett nervvrak till häst, Xtras motsats och det är min tur att vara tröst, min tur att vara en trygghet att luta sig mot för någon som inte haft en bra start i livet.
Jag är verkligen tacksam för åren med Xtra, fantastiska lilla ponny, jag minns han med ett leende och även ifall jag saknar tiden med honom så saknar jag honom inte längre. Han har det bäst där han är och förtjänar livet han fått.
Sörbys Xtra <3
Bildregn Piccolo
Här har vi ännu ett bildregn på min första lilla ponnykärlek, nämligen ridskoleponnyn Piccolo. ( tror inte dessa bilder visats tidigare )
Vi hade ganska kul ihop jag och min lilla kompis.
Bildregn Man on the moon ( manne )
Var alltså medryttare på Manne 2008 ( tror jag iallafall.. haha ) och han ägdes av samma tjej som ägde Xtra, tog över Xtra efter att jag haft Mannisen, världen sööötaste ponny i hela världen, helt klart.
Gajos Dido
Har skrivit en del om denna ponnyn men inte riktigt presenterat henne, så tänkte göra det här och nu.
Dido kom till stallet sommaren 2011 och hon är utlånad på foder till mina föredetta grannar, Wilma och Tina. Hon är av rasen New Forest och har en väldigt speciell färg, nämligen brunskimmel. Hon blir vit på våren, brun på vintern och en härlig blandning på sommar och höst. Förra hösten hjälpte jag till att rida Dido två gånger i veckan, hon är nämligen väldigt stark och hård i kroppen och kräver sin ryttare för att få en ordentlig bjudning. Under tiden jag red henne märkte jag en tydlig skillnad och hon kan absolut bli finare med mer arbete och träning. 
Brukar låna henne då och då, ibland för att rida henne själv men ibland när jag har andra med mig i stallet som vill rida. Bland annat har min syster och min vän Matilda ridit henne tidigare. 
The only one who knew me
Ibland saknar jag dig mer, och ibland mindre, idag saknar jag dig mer.
Sometimes good things fall apart so better things can fall together
Dag 2 – Min första häst
Trots att han inte var min egna så tänker jag på Xtra som min första häst, inte min första egna häst, men min första häst, definitivt.
Det blev vi tidig höst 2008, och vi började tiden med att bråka, VARJE dag. Han var ett helvete mot mig till en början och jag tittade faktiskt efter en annan häst ett tag. Men vi klarade det, och blev bästa vänner, absolut bästa vänner.
Det finns verkligen inte ord för hur mycket jag älskade denna hästen, och kommer såklart alltid att göra, iallafall minnet av honom.
Han åkte till plönninge den 31 Januari 2010 inför försäljning och ägs idag av Jonna Johansson, en duktig liten ryttare som tävlar honom i hoppning. Jag tycker att jag la en bra grund för honom och vi utvecklades fint ihop.
<3
Bjuder på lite tävlingsbilder på mig och Piccolo. En ponny jag skötte och red på ridskolan när jag gick där. I fyra år red jag denna lilla ponny varje vecka, vi ställde upp i alla klubbtävlingar ridskolan anordnade och jag var där och skötte om honom varje dag, underbara lilla Piccobus, jag glömmer dig aldrig, och jag älskar dig alltid. Att veta att han har det bra, att han är gammal och grå och älskad gör mig så himla glad.
Du gav mig så mycket.
I still love you the most
Det känns som om någon dragit av min arm och fylls såret med syra. Jag hatar att vara så sårbar och att det gör så ont.
the love of my life
Det känns lite som om jag inte har "rätten" att sakna honom längre, det var allt förlänge sedan han var min att jag nästan glömt hur det kändes. Men jag har inte glömt han, jag har inte glömt.
Jag vet att det blir uttjatande, men ibland så kommer dom in i ditt liv, dom som rör runt, stökar till och får ditt inre att må så jävla freaking bra. Xtra var en av dom och jag kommer aldrig glömma hur det kändes att vara med honom. Aldrig någonsin att jag glömmer hur han fick mig att må.
Han var den bästa och jag saknar honom, inte varje dag, men jag saknar honom.
När han lämnade mitt liv var allt upp och ner och jag har aldrig mått så dåligt någonsin tidigare. Det tog en jävla lång tid att ta mig dit jag är idag, jag gick sönder och står idag ihop limmad med två underbara hästar nere i stallet. Men ingenting ersätter honom, ingenting här i världen.
Matilda & Maja
Har idag agerat fotograf nere på stranden åt min vän Matilda och hennes vän Emma. Denna gången red Matilda den andra unghästen Maja som var lite av en tornado.
Här kommer två bilder, resten kommer senare.
Visst är hon vacker! :)
Jag saknar dig.
Sörbys Xtra.
Min fina kille. Tiden går alldeles för fort.
All I want is just one moment more
Ibland gör det bara ont i mig. Som en klump i halsen som inte försvinner och det vrider sig i magen. Jag är så självisk att jag skäms. Jag vill träffa dig men är inte redo. Inte än.
Kommer alltid älska dig, vackra vackra häst.
I was only just a dream
I travel back, down that road.
Will you come back? No one knows.
I realize, it was only just a dream.
Will you come back? No one knows.
I realize, it was only just a dream.
*önsketänkande*
Jag är väldigt spänd på att se hur Secret kommer se ut när han blir stor. Han är en korsning mellan gipsy cob ( en cob variant av en tinker ) och new forest.
Man kan ju alltid hoppas att det blir en kopia av Kilkenny, min vän annas snygging!
Killen är en av de coolaste hästar jag träffat!
Två bilder som får mig att smälta
Han var perfekt på alla vis, världens vackraste prins!
Har massa ridbilder ifrån den dagen också.. vill ni se?
Maks Star Fall
En häst som fastnat väldigt mycket på bild är min vän Matildas föredetta foderhäst Staren, en riktig skönhet och ni frågar mig.
1 år och 2 dagar
För två dagar sedan var det ett år sedan som min väns ponny Saturn avlivades. Detta påverkade väldigt många eftersom att han spelade väldigt stor roll i mångas liv.
Matilda hade Saturn på foder i några år och innan dess hade min vän Anna honom på foder. Saturn rörde många liv och trots sitt suriga humör och sin hängiga läpp var han den snällaste som satt sin fot på denna jord. För mig kommer han alltid vara den hästen man hoppade upp på barbacka om sommaren och gav sig ut på långa tyglar och galopperade utan skor.. Underbara Satte, det kommer aldrig finnas någon som du!
Hans liv avslutades väldigt respektfullt. Dagen innan gick jag, Anna & Matilda ner till stranden med honom och hans själsfrände Flisa och lät han galoppera, bocka och vara GLAD. Vi sa innan vi lämnade stallet ett väldigt fint farväl och det var sista gången vi såg honom.
Han avslutade sitt liv på bästa sätt, lycklig.
Blogghästar
Bloggvärlden har så sjukt många fina ponnier och alla är så otroligt speciella i utseendet och man kan inte titta sig mätt på dem. Mupp-Ingrids Claudia är en av de finaste hästar jag sett och även Ponilovers Victoria som är ägare till vackra Brave Heart har en häst med utseende.
Men min absolut favorit blogg-ponny måste faktiskt vara Linn Olssons Winnetoo, herre min gud vilken fräck häst!
[Bildlänk]
Sånn är jag på vintern
På vintern är jag sjukt lat när det kommer att klä mig i "ridstyle" , om ni förstår vad jag menar.
Jag dissar ofta ridbyxorna och kör på långkalsonger och mjukisbrallor istället, jag tar hellre dunjackan än stalljackan och ska jag rida så skippar jag ridstövlarna och kör på uggs och barbacka istället.
Jag är väldigt lat på vintern och tappar lätt motivationen. Jag föredrar att mysa i boxen med hästen än att trimma på banan när det är 10 minusgrader ute och när jag är hemma så fasar jag över att åka ner till stallet... haha. Hur gör ni för att hålla motivationen uppe?
Jag tror att ett ridhus hade varit räddaren i nöden för min del. Det enda som kan få mig att vilja rida under vinterhalvåret ( nu när man inte ridit på två månader så hade jag dock suttit upp i snöstorm och 30 minusgrader )
För min del är det vinter fram till det att gräset är grönt.. haha. Här en dag i April med Xtra barbacka i mjukisar. Dock trimmar vi lite dressyr på en äng. Misstänker att vi är i ett övergångsstadie mellan vår och vinter ;)
Två nybörjare
När jag fick Xtra hade jag precis kommit ur ridskolelivet, jag satte upp på femåringen som var helt grön och trodde jag skulle dö så konstig han var. Vinglig, mjuk och lyhörd, detta var alltså ingen ridskoleponny inte!
Allt jag lärt mig har jag lärt mig ifrån hans rygg. Jag har lärt mig att lära och jag utbildade honom själv i både dressyr och hoppning så gått jag kunde. När jag fick honom så sprang han igenom 20cm hinder och gick med nosen mot bringan i dressyren.. Han stack med mig såfort han fick chansen och smet när man tränsade honom, han sparkade efter än när man kom i hagen och tryckte in mig mot väggen i boxen.. jävlar vilken resa det var! För mig som okunnig att hantera världens absolut klokaste unghäst, min underbara!
Vår första hoppträning
Det var oansvarigt att lägga hans utbildning i mina händer, speciellt under dem viktiga åren i hans liv. Men jag skulle aldrig vilja vara utan den erfarenheten. Första gången han sätter galoppfattningen, tar halvhalten, samlar upp sig, sätter av de perfekta avhoppet..det var magi!
Aldrig trodde jag att jag skulle kunna hoppa 1 meter bana med honom, få honom att gå LB dressyr eller rida ut i grimma och grimskaft och rejsa på ordentligt längs grusvägarna.. han växte något otroligt med mig och jag med han, bästavännen!