Imorgon börjar jag sätta igång Noreen igen efter vilan. Börjar med att skritta henne ut en runda imorgon och sen ökar jag bara svårigheterna, två veckors vila behöver ingen längre igångsättning, men tänker ändå ta det lite lugnt. Sen ska fokus ligga på att få henne jämn och fin i paddocken samt uteritter ska sitta lite bättre. Sen ska jag försöka få henne så fin som möjligt inför ev utlåning. Känns såå jobbigt, men är samtidigt väldigt glad över att kunna göra det. Jag behöver lite mer tid för mig själv efter detta året, det har varit intensivt och väldigt påfrestande. Har två ponnisar som jag vill kunna ge bästa möjliga och om det innebär att jag måste skicka bort dom under en tid så är det vad jag kommer göra. 

 

Söker efter en medryttare/fodervärd till Ninie, främst under en längre tid eftersom att jag ev ska studera, och det blir ohållbart för mig att ha henne varje dag och samtidigt försöka hinna med studier. Känns skitjobbigt, men det blir bäst för oss båda, hon mår ju lika bra om någon annan rider och sköter henne + när jag är klar med mina studier så kan jag ge henne all min uppmärksamhet igen. 

 

Hon är världens finaste ponny på alla sätt, men nervig och rädd av sig så vill gärna ha en tjej med lite mer erfarenhet och som kanske ev vill ut och tävla lite. Tror att hon kan bli superfin om man ger henne de rätta förutsättningarna för det.

 

Om ni vet någon eller själva är intresserade så hör av er, kan tänka mig att låna ut henne på foder om det känns rätt.

 

Secret åkte med sina kompisar iväg till ett annat bete häromdagen, vilket har gått bra, han går på transporten utan problem vilket känns såå skönt! Fick en liten bild också på han och kompisarna.

 

Trodde aldrig att denna ponnyn skulle betyda så mycket för mig när hon steg ur transporten för ett och ett halvt år sedan. Trodde aldrig att jag skulle kunna älska denna individ så mycket som jag gör, att jag ens kunnat rida in henne, litar på henne, älskar henne och att vi har en såpass fin relation är helt otroligt för mig, denna vilding var det bästa som hänt mig. 

 

Hela passet idag kändes som en enda seger, även ifall det gick pannkaka emellanåt så hade jag full kontroll, hon försökte, lyckades inte, och gav sig, vilket hon inte gjort det senaste, efter första trots kommer nästa and so on.. inte jättekul alla gånger.

 

Började i paddocken, flytta bogar på spår och volt, gick bra men oj vad arg hon var på mig efter ett tag, bestämde mig därför att låta henne jogga när hon gjorde som jag ville. Hon var såå fin i traven, lugn och vilade på steget, inte den där shettis-traven hon bjöd på igår, haha. Fick även en bra känsla och rytm i galoppen, jobbade på övergångar när jag ändå hade henne såpass lugn, idag var det galopp-trav-galopp-övergångar som gällde, och största svårigheten är att få en samlad trav direkt efter galoppen, men det gick tillslut det med ( waah, tror inte ni fattar min förvåning där.. haha ).

 

När vi ridit lite i paddocken, jobbat igenom i alla gångarter och hon var lugn så travade vi på rakt spår hela vägen ner till stranden, förbi grabbsen och sen skritt tillbaka, att komma förbi dom igen ( som nu ställt sig utmed vägen ) var inte det lättaste, och vill inte sitta och piska eller banka på henne, så fick sitta av och leda henne förbi, kändes bättre. Sen skrittade vi runt där hon häromdagen fick sina frispel, hon flåsade och trippade fram, men direkt när hon stannade så var jag snabb med att be henne gå fram igen, och krävde en reaktion, vilket jag tror hjälpte, när jag är bestämd så känner hon sig tryggare, litar på mitt beslut. Gick sedan snällt förbi en superläskig husbil ( haha ) och fick varken lov att springa eller stanna, skritta lugnt och på lång tygel var det som gällde och är man bestämd och envis så går det mesta. 

 

Där nöjde jag mig sen, hon var lugn och fin, lyssnade och gjorde vad jag sa, lite sura miner men det får jag ta. Speciellt när hon brunstar. 

Sen svampade jag av hela hästen ( vilket går jättebra nu ) och gick ner till hagen, sprayade flugmedel och sen ut till bästisbutte, som fick sig en kick när han kom lite väl nära.

 

Jag har ridit sedan jag var tio år gammal, första fyra ( fem? ) åren på ridskola med medryttarhästar och sköthästar vid sidan om och sen slutade jag helt för att ha Xtra på foder. Undertiden jag hade Xtra så utvecklades jag enormt, men red aldrig för någon instruktör och fick aldrig någon feedback, jag löste alla problem jag stötte på på egenhand, och även ifall hästen ( och jag såklart ) lärde oss väldigt mycket och utvecklades så vet jag att jag kunnat utvecklats såå mycket mer om jag haft en tränare som hjälpt mig, förbättrat mig och min ridning. 

 

I fyra år har jag ridit utan någon hjälp och det har verkligen påverkat min ridning, jag har blivit slarvig, har svårt att ta kritik och min egen utveckling har stått helt still. Är såå tacksam att jag idag har en tränare som jag litar på och som passar mig och min häst perfekt. Att få positiv respons över det arbetet jag lagt ner och över hur fin hästen blivit är helt fantastiskt, det är trots allt jag, bara jag, som gjort Noreen så fin som hon idag är. Sen behöver jag hjälp med utbildningen, jag behöver själv bli påmind om det flesta skolor och behöver rätta till detaljer i min ridning. 

 

Jag har verkligen saknat att få feedback på min ridning och att ha lektioner är verkligen jättenyttigt för mig, att känna att jag utvecklas som ryttare och förbättra min ridning, det är verkligen jättekul!

 

Min fd foderponny Xtra och hans ägare Jonna har startat sin första dressyr, så tycker alla ska gå in och kolla på hur fiiina dom är. 

 

 

Idag stod träning på schemat, förklarade lite lätt vad vi stött på för problem och fick svar på de frågor jag hade. Jag har ridit in och utbildat min häst själv, med endast en lektion sedan det att jag började rida henne förra sommaren, så det klart att jag stöter på problem, jag har aldrig sysslat med detta tidigare. 

 

Idag prövade vi lite skolor, närmare bestämt öppna. Började att rida igång henne på volten i skritt och trav, hon var spänd och rädd för det mesta, men tycker att jag skötte det ok, vill helst ha henne mer närvarande, när hon hoppar till för en skugga eller kastar sig bakåt för något som inte finns, då blir jag lätt irriterad och tappar fokus, men det är bara för mig att acceptera, är van vid hennes små konstigheter och fick beröm för att jag klarar henne såpass, hon är en känslig och nervig häst som är sjukt bestämd och blir lätt svår att jobba med.

 

Red på långsidan och ställde in nosen, vilket var såå jobbigt för lilla fröken, fick lära mig hur jag ska flytta hennes bog när hon faller in emot mitten och sen fick Carola hoppa upp och visade bra, tycker att det är lättare att se vad jag ska göra då jag tar in det bättre och får en bild av hur det ska se ut. Sen är det kul att se min kaxiga dam med någon annan på ryggen, haha. 

 

Det är lite samma problem i longeringen som på ryggen, hon går gärna emot med höger bogen och trycker, vilket inte är okej, hon går emot mig när jag är på marken och på ryggen går hon emot skänkeln, så får lägga spöet där några gånger för att påminna henne om var hennes position ska vara. 

 

Hon blev trött av allt skrittarbete och vi höll inte på särskilt länge, det är mycket böjning och ställning som gäller för att göra henne lös i bogarna, hon är en rädd häst som gärna spänner sig och blir därför lite stel just där.

 

Fick även tips om ett bett jag bör pröva vid uteritt och i framtiden för hoppning. Hon blir lätt stark i munnen, inte för att jag sitter och håller, utan hon lyssnar bara inte när hon är i sin egna lilla värld. Så ett kimblewickbett ska jag införskaffa, kan vara bra när hon exempelvis skenar iväg med mig eller blir lite het på gröten och bromsen inte funkar helt som den ska. 

 

Idag var jag inte glad på min häst.. började med att plocka in henne i stallet, lite småvild som vanligt, men sen tog jag ut henne i paddocken för att longera lite, gick inte alls som jag ville, hon ville gå på mig, inte backa som jag bad henne osv, riktigt trotsig. Men lät henne inte vinna utan slutgjorde övningen sen satt jag upp och tänkte rida ut lite.. när jag ska gå där vi gått varje dag i över ett år så tvärvägrar hon, kastar sig bakåt och blir "rädd" för något.. åååhh vad jag blev arg.. haha. Men håller mig alltid lugn, visar inga känslor utan låter henne konstra bäst hon vill, men hon ska gå där jag ber henne i slutändan. Vi höll på sådär i typ en timma, hon kastade sig bakåt, stegrade, kickade emot skänkeln och var allmänt oförskämd, jag är inte direkt van vid sånt beteende, hon har åsikter och humör, det vet jag, men oftast brukar hon testa och sen ge sig. Nu hade hon samlat mod eller var tillräckligt motiverad att inte ge sig ( brunst och sex pojkar som väntar nere i hagen ;) ), jag är dock minst lika envis som henne så vid varje tillfälle hon konstrade, kastade sig bakåt, inte ville gå förbi något eller skenade iväg så var jag noga med att lugnt och kontrollerat lugna ner henne och sen be om samma ska igen, vilket fungerar bäst med denna tösen. Det går inte att pressa henne eller kasta sig över henne med skänklarna i ilska, det blir tio gånger värre och fruktansvärt onödigt. 

 

I ca en och en halvtimma red jag idag, och avslutade med att trava henne lite på gräsbanan och sen skrittade jag ut henne på långa tyglar, inga konstigheter alls utan nöjd matte + häst. 

 

Sen stod jag länge i stallet och borstade och fixade, hon var varken stressad eller nervig, skönt!

 

Jag har aldrig riktigt saknat Secret, missförstå mig rätt nu.. jag har alltid känt enorm tacksamhet över att kunna lämna honom i trygga händer vilket alltid vägt tyngst, men nu saknar jag honom. Vill bara kunna plocka hem honom och njuta av hans personlighet VARJE dag, en sånn enorm glädjespridare, och även ifall jag tyckte att det var tråkigt att inte kunna rida och träna Noreen normalt så var han verkligen värt det. Bästa fölisen man kunde fått. 

 

Idag fick Noreen vila, dom klippte gräset uppe på gården, så vet att hon hade fått ett frispel om jag tagit upp henne just då, hon är livrädd för gräsklipparen och traktorerna, jag vet att jag förstorar allt, men när jag är själv och hon är som hon är justnu, så känns det inte värt att riskera att hon sticker iväg över vägen och kan bli påkörd. På torsdag har jag lektion så i två dagar nu ska vi träna ifrån marken ev skritta ut en runda på onsdagen. 

 

Igår jobbade vi ifrån marken som planerat. När jag plockade henne ifrån hagen så kom hon direkt, kunde ta ut henne utan att Buster ställde sig ivägen eller gick och nosade henne i rumpan och irriterade henne, haha. Däremot så stannade hon vid ett flertal tillfällen och ville inte riktigt lämna flocken, istället för att bli arg och mana på henne så väntade jag ut henne och lät henne ta det i sin egen takt, men aboslut inte vända om och försöka ta sig tillbaka. Gick bra men hon stressade upp sig lite när vi kom till stallet, gick direkt in i paddocken och började jobba henne, hon var en tickande bomb i början så fick jobba henne ganska kort, annars är risken att hon bockar iväg eller inte lyssnar, så kort lina så att hon fick fokusera på jobbet, tempot ska vara långsamt och efter lite förhållningar så lyssnade hon, varierade mellan att longera och att gå över bommar, backa, gå längs långsidan i sidled osv. Det gick väldigt bra och tillslut kunde hon trava på längre lina i korrekt form utan några som helst inverkningar ifrån min sida, såå stolt över henne, hon är starkare i kroppen och kan använda sig utav den korrekt. När vi var klara så gick vi ner till hagen igen, hon blev lite på när hon märkte att vi skulle till kompisarna igen, så fick backa henne ett par gånger, göra halter oså, men hon trippade inget, försökte inte dra iväg eller liknande, så jag är ganska nöjd :)

 

 

Idag är jag bara helt slut i huvudet, överanalyserat allt som haft med Noreen att göra den senaste veckan, hon har betett sig jättekonstigt, varit stressat, slitit sig, omöjlig att rida osv. Tror att mycket har att göra med faktumet att hon släppts på bete och att vi fått många nya hästar i stallet, det har varit stressigt för henne, hon brunstar och allt kommer på en och samma gång. 

 

Dessutom har hon haft en intensiv vår då hon utvecklats enormt inom ridningen, så nu ska jag träna henne ifrån marken denna veckan ( en lektion ifrån min tränare också ) och sen ska hon vila i två veckor när jag är utomlands, sen får jag se hur vi sätter igång igen, uteritter och markträning ska jag lägga mer fokus på, mycket arbete med huvudet och inte lägga energi på att bygga muskler och kondis innan allt annat sitter. 

 

Idag orkade jag inte ens ta mig ner till stallet, fanns ingen ork, mått riktigt dåligt. Men eftersom att hennes hagkompis fodervärd är därnere och kollar dom så är det lugnt, skönt med bete.