Igår jobbade jag Noreen ca 35 minuter i paddocken, alla gångarter, prövade lite skänkelvikning, öppna och jobbade mycket med att få in bogarna och kunna samla sig på rakt linje innanför spåret.

Hon börjar verkligen göra framsteg, formen är stadigare, hon bjuder bättre framåt utan att dra eller springa, det enda som är helt åt helvete just nu är galopp-trav övergången, haha. Efter galoppen blir hon väldigt springig och vill helst slängtrava med huvudet bland molnen två varv runt fyrkanten om hon fick. Där brukar jag be om skritt och sen trav igen och brukar få lugna henne på en mindre volt innan vi kan fortsätta arbeta.

I det stora hela är jag nöjd, avslutade med lite övningar på marken för att stretcha igenom kroppen och främst få under bakbenen ordentligt så hon inte stelnar i korset. Hon rids mycket i varierad form, dvs plockar upp henne i korta stunder och sen lägger jag ner henne och låter henne få öka lite i låg form och böjd rygg.

Idag var det min tur att hoppa hinder, knappt hoppat de senaste två åren förutom något enstaka skutt, men Nina skötte det fint, hoppade mig nästan ur sadeln ett par gånger och kom både i trav och galopp.

Sen jobbade jag henne en del i galoppen, jämnt tempo och fin form, samma sak i traven innan vi avslutade, så satans nöjd över min ponny som även trivs kanon med sin medryttare, galet stolt!

Idag var det två år sedan transporten rullade in med min leriga, skygga och chockade ponny, efter några dagar på resande fot kom hon äntligen fram till oss och här ska hon alltid få stanna, lillhjärtat.

Noreen är för er som missat importerad ifrån England där hon föddes i new forest skogar, köpte henne ifrån ett försäljningsstall där hon endast befunnit sig en kort tid. När jag fick henne kunde hon endast ledas i grimskaft, fick ej borsta, aldrig longerats, samt ridit in och utbildat henne själv, två underbara och lärorika år.

För några veckor sedan kastrerades Secret och är nu valack, skönt att ha det överstökat.

Tänkte rida på stranden idag, men påväg ner så hade stigen gropat sig och havet hade kommit ända upp till sanddynorna precis där vi rider ut, så försökte göra en snygg vändning, istället styr jag rakt in i några grenar och Noreen får panikanfall och skenar iväg, haha! Fick stopp på henne efter bara några meter och sen skrittade vi ut i samhället och in i skogen istället, hon var en tickande bomb, men travade mellan träden, på stigen och bara lugnt bad om ett jämnt tempo, sen fick hon galoppera några vändor på en stig och en bit på en grusväg innan jag skrittade igenom skogen igen för att rida igenom henne ordentligt på en äng, fantastiskt fin och lyssnade kanon.

Skrittade hem igenom samhället på långa tyglar sen utan problem.

Klockan är 8 på morgonen och jag ska snart ner till stallet för att rida ut en sväng på Nina, har blivit vår nya rutin, uteritter och bus på söndagsmorgonen.

Numera går hon klockrent på banan, hoppar små hinder utan problem och kan hå förbi cyklister, bilar, hundar och folk som är ute och springer, dessutom rids hon tre dagar i veckan av en ung tjej, är nöjd och glad med henne, hon växer varje dag och jag kan inte beskriva hur stolt jag är, det är jag och allt jobb jag lagt ner.

Just nu njuter jag till 100% av min vardag, älskar att spendera dom där sena timmarna i stallet, uppleva utveckling och framsteg och stoltheten som uppstår när Noreen gör bra ifrån sig.

Fick mig en ordentlig hästpaus i somras, vilket behövdes men nu är jag tillbaka i mina hästrutiner och även ifall det ibland kan ta emot efter en lång arbetsdag att cykla iväg till stallet i regn och blåst så njuter jag verkligen av att ha stallet som avkoppling och en stressfri plats.

Nu är Nina igång på riktigt igen och vi tränar dagligen på lydnad, kondition och fortsätter där vi avslutade innan vilan, fått backa en del för att få henne mellan hand och skänkel ordentligt, övergångar och strandritter för att få upp flåsat, känns super!

Idag blev det paddockpass med studsbollen, red först ut en sväng sen joggade jag henne i paddocken och avslutade med en skrittrunda ute, hon var galen och härlig som hon alltid är när det blir lite kallare.

Mockade ut fyra kärror ur hagen medan Noreen åt frukost och sen gjorde jag klart alla stallsysslor, vi gick en promand för hand, satsade på stranden men i hagen bredvid den lilla stigen som leder ner till stranden så stod två kära och galna nordispojkar som blev helt till sig när Noreen kom, hon lyfte glatt på svansen och gnäggade åt dom... Ston.. Vände och gick hem igen, sen hälsade vi på transporten, först stod hon helt fryst och frustade bara men med lite övertalning och uppmuntran gick hon snällt fram och nosade, bankade ganska ordentligt på den och hon stod lugnt kvar efter en stund, nu står hon ute i vårsolen och käkar mellis.

Efter att Noreen fått busa av sig i hagen så började hon blöda ur ena näsborren, ljust och tunt blod, inga mängder men det rann lite. Mamma googlade fram att det säkert inte var någon fara. Torkade bort och släppte ut henne i hagen medan jag mockade men där var blod när jag tog in henne igen, ni som följer min blogg vet nog hur nojjig jag blir.. Haha, men ska ner om några timmar och har det inte avtagit så får jag ringa och kolla med vet. Hon var förkyld för någon månad sedan, så man blir ju orolig över infektioner.

Ev slog hon i näsan när hon bockade och rusade runt i paddocken, eller ansträngde sig lite fort utan att ha värmt upp ordentligt. Oavsett vill man gärna veta anledningen så att man kan koppla av.

update: framåt kvällen var hon helt ren och fräsch i näsan igen, och inget blod som jag kunde se. Förmodligen bara ett ytligt blodkärl som brustit. Matte kan andas ut ;)