Jag har faktiskt fler djur än hästarna, har nämligen en Golden Retriever tik som går efter namnet Elsa. Hon är fyra år gammal och den finaste lilla isbjörn jag någonsin träffat.

 

När vi köpte Elsa så hade vi redan en golden tik vid namn Alice, men som vi fick tabort för snart tre år sedan. Alice var en typsik golden, snäll, lugn och säker i sig själv, väldigt bra med barn och matglad. När vi sedan fick Elsa fick vi en ordentlig wake up call. Man ska aldrig dömma en hund efter rasen, det har vi verkligen fått lära oss. Elsa var Alice motsatts, nervös, rädd, opålitlig och hade tendenser till att bli agressiv. 

 

Under valpkursen kunde vi knappt göra något alls med henne, hon var helt hyper och klarade inte av stressen. När man gick emot henne som valp så kissade hon ner sig av skräck trots att vi aldrig gjort något mot henne och hon morrade mot barn. 

Men vi lyckades använda oss av hennes energi och jag började träna lite lydnad med henne, lära henne trick, hoppa lite hinder med henne och och visade sig vara otroligt lydig, lättlärd och arbetsvillig. 

Vi gick en ut-och-gå-kurs med henne som gjorde underverk. Gick mer eller mindre bara i cirklar tillsammans med andra hundar och att bara få gå tillbaka massvis med steg i träningen, andas och ta det lugnt var det bästa för henne, hon fick verkligen tid att växa och mogna i sig själv.

 

Hon har väldigt otypiska drag för att vara en golden, hon smyger, blir lätt väldigt låg, försöker valla ihop familjen, är fortfarande väldigt rädd för barn/gamla människor och sånt som enligt henne är konstigt. Hon är sjukt smart och väldigt klok.

 

Att hon har dessa egenskaper gör att vi varit tvugna att arbeta lite extra mycket med henne, och det har lett till att man fått en bättre kontakt med henne. Hon är verkligen en speciell hund och hade aldrig velat ha henne på något annat vis.

 

 

Secret är ett new forest / gypsy cob hingst föl född 9 mars 2012. U: Mockbeggar Noreen E: okänd.

 

Noreen kom till oss dräktig ( det visste vi ej om ) och födde lilla Secret utan vår vetskap en vinternatt. Secret kom till världen som en riktig liten busunge och har sedan dag ett varit i centrum och älskar det!

 

Han är världens goaste lilla grabb, väldigt tillgiven och glad hela tiden. Han har sedan vid 1 månads ålder gått i grimskaft, blivit borstad, lyft hovar och alltid varit väldigt lätt och hanterbar. Han är en superhärlig liten hingst som älskar livet och tycker att allt är superroligt, men allra bäst är det att få springa av all energi i paddocken efter en tråkig dag i hagen.

 

Tanken med Secret är att behålla honom som ridhäst beroende på vilken kropptyp han får och vilka förutsättningar livet ger honom så hoppas vi på att kunna utvecklas ihop och få väldig glädje av varandra.

Till skillnad ifrån Noreen som är min egna så är Secret min mammas häst ( hennes första ) och helt klart familjens lilla stolhet. 

 

Min älskade lilla prins.

New forest sto född 2007, e. Mockbeggar Nancy u. Royal Oak Ron, ca 140cm i mankhöjd.

 

Kom till Sverige november 2011 då min pappa importerade henne ifrån England. Född och uppväxt som vild i New Forest skogar men under åren innan hon kom till mig flyttat runt mycket och aldrig haft någon fast ägare. Kom till mig som ett vrak och det tog lång tid innan vi kunde hantera henne normalt. Tränade vintern 2011/2012 enligt akademisk ridkonst för min tränare Carola där vi fokuserade på markträningen och grunderna. 

 

Tidig vår 2012 kom Secret, ett busigt litet föl som satte lite käppar i hjulet för oss i vår träning. Innan dess hann vi iallafall upp på ryggen på henne. 

 

Påbörjade inridning på nytt maj 2012 och har sedan dess varit igång. Noreen är en väldigt klok och intelligent häst som trots sin ålder är väldigt mogen och duktig, trots att hon är såpass grön.

 

Ända sedan hon kom till mig har Noreen haft markfobi, vilket enkelt förklaras som att allt som ligger på marken är läskigt i hennes värld. Bommar, sträck i sanden, kvistar, pinnar.. you name it. Vilket såklart gör det svårt att ta sig fram i skogen, vilket gjort att vi fått rida in henne i paddock. Hon har även alltid varit väldigt rädd för bilar, något trafiktränad innan fölet kom, men sedan dess ytterst lite. 

 

Noreen är en underbar individ som verkligen gör mitt liv bättre. Hon är en fin ponny att se på och världens snällaste att ha att göra med och att rida. En väldigt bestämd dam med mycket egna åsikter kring hur saker och ting ska vara.

 

 

Hittade massa gamla söta bilder på lilla Piccobus. Självklart har jag hundratals på den andra datorn men dessa är de som legat ute på nätet efter alla år. Red och skötte honom på ridskolan i fyra år, han var verkligen den busigaste och bästa läromästare jag haft. Mina första galoppsprång, hoppade mitt första hinder ( höll mig i manen och blundade och skitungen tog ett mega skutt och vi var över :D ), startade min första tävling och mycket mer. Tänk att en liten, tjurig, tjock ponny kan betyda så värst mycket. Han var verkligen kärlek den lilla gossen, och det gör ont i hjärtat att veta att han idag är en skruttig gammal gubbe och jag har ingen aning om vart han tagit vägen..

det var tufft att växa ur denna ponnyn. Det var tufft att höra min ridlärare säga " det är nog dags att rida en lite större ponny" efter fyra år av samma ponny på vartenda ridlektion. Det var alltid han och jag, och min underbara ridlärare bara berömde oss hela tiden och gav mig alltid chansen att utvecklas med dig. Ifrån att springa med ledare bredvid i grimskaft till dit vi kom, lilla ponny, jag är så tacksam att jag fick känna dig.