stilig grabb!!

 

Läste DETTA inlägget som fick mig att fundera lite. När Secret kom hade jag ingen aning om hur man skulle hantera ett föl, vad som gällde osv. Så började googla, vilket jag idag kan säga är det värsta man kan göra i det läget, man är sårbar, desperat och alldeles för öppen för ny information, jag läste på forum där alla skräckhistorier finns. Det finns ju tusentals åsikter kring detta och alla gör olika. Därför valde jag att stänga av allting jag precis läst och istället vända mig till dom i min omgivning jag litar på. Valde att hantera min bebis normalt, dvs lyfta hovar, leda i grimskaft, borsta vid behov osv. Han har varit väldigt orädd och alltid haft en positiv erfarenhet av människor, vilket jag aldrig sett som något negativt. 

 

Att verka Secret var aldrig några problem, han hade jobbiga perioder då vi skulle ta in och ut ifrån hagen, trotsade osv, men gick på bete hela sommaren med sin mamma utan problem, sov mitt i hagen, helt orädd och fara har aldrig existerat i hans vardag.

 

När Secret blev som jobbigast ville jag inte vara med längre, allting blev FÖR jobbigt, när jag skulle rida så sysselsatte han sig med att tugga på Matilda eller försöka rulla sig i paddocken, han gick in i mig i stallgången, vägrade gå in i stallet och var sådär oförskämt jobbig stundvis. Så att pussa förmycket kanske inte var den bästa idén? haha.

 

Skickade ju iväg han till en hingstflock i slutet av februari då han var nästan ett år, och han har blivit mycket lugnare, han uppfostras dagligen av snälla men skarpa hingstar som lär honom leva rätt och anpassar sig till en riktig flock för första gången. När jag hälsar på honom är han varken jobbig, närgången eller naffsig på något sätt, utan lugn, mjuk och fin i tempramentet. Älskade S har blivit en fin och vacker häst trots mitt överbeskyddande sätt och jag hoppas att kunna plocka hem en fin tvååring nästa vår.

 

Jag är sååå nyfiken på hur Secret kommer att se ut som fullvuxen. Hur stor han kommer bli osv. Jag hoppas verkligen att han kommer passa mina önskemål rent fysiskt i framtiden, då jag gärna vill använda honom inom dressyren. Men skulle det inte bli så att han har rätta fysiken för dressyr så kanske vi utnyttjar situationen och utbildar honom inom western ( en liten dröm jag haft ett tag.. höhö ) och prövar på något helt nytt. Framtiden får helt enkelt utvisa vad det blir av min lilleman. En som är säker är iallafall att han har ett fantastiskt huvud och kommer vara en perfekt kompis till mig i framtiden, han är Noreens motsats då han är orädd, lite smådum och alltid glad, haha. Världens snällaste hingst är han också. 

 

Fick denna bilden skickad till mig imorse på min lilla grabb. Snygg matställning eller vad tycker ni? haha. 

Om man inte vet vad han är för ras så skulle man nästan kunna tro att det är en isis bebis, han går ju trots allt med islänningar. 

 

Klockan sex imorse, för exakt ett år sedan fick jag reda på att det stod ett föl i min box. Kom ner till stallet i pyjamas, i full chock och hälsade på Secret för första gången. Det lilla hingstfölet stod redan upp, lite blodig men ögonen var öppna och han kom nyfiket fram och hälsade, ååh! ett sånt fantastiskt minne. Det var då vår resa började.

 

jag är så otroligt tacksam och glad att jag har chansen att släppa Secret på lösdrift. Jag vet att det finns dem som ej har möjlighet att göra det, det beror såklart helt på var man bor i landet, om man bör i stan eller på gård, i norra eller södra, storstad eller liten stad. 

 

Vad jag vet har vi inga lösdrifter här i närheten där dom tar emot åringar, utan Secret bor några mil bort, ute i skogen hos min tränare, där han går tillsammans med två bebisar och några unghästar, har trivs och mår bra :)

 

Ev ändrade planer för Secrets del, kanske tar hem honom i maj istället och ställer honom på bete i falkenberg, hade varit helt underbart att ha honom nära och bra samtidigt som han inte står vid mamsen, saknar min lilla pojk något otroligt!! ( som förövrigt snart blir ett år gammal, hur kan det vara möjligt?! )

 

Blivit mycket Noreen nu i bloggen, därför får ni en lite bomb av Secret-bilder. Saknar honom så att det gör ont i mig.. älskade bebis.

 

Imorse åkte Secret. Innan mådde jag SKIT, spyfärdig, skakig och verkligen helt förstörd.. så jävla jobbigt. Tar allting alldeles för personligt och blandar in mina känslor där de inte riktigt hör hemma. Min tränare tog över grimskaftet, lät honom nosa på rampen och inom fem minuter stod han snällt inne i transporten, denna hästen går alltså inte ens igenom en vattenpöl eller in i stallet när lampan är släckt... haha! Är iallafall en väldigt stolt matte. Noreen var lite stressad och skrikig ett tag, lät henne stå inne men eftersom att hon stressade upp sig för minsta ljud fick hon komma ut och äta lite hö i hagen, vilket lugnade ner henne. Hon gick omkring och kollade, gnäggade lite och åt lite till. Tror hon lugnar sig rätt så fort. 

 

Mockade ut bägge boxarna, flyttade över vissa saker i sadelkammaren och vissa i mina skåp ute i ladan. Har fortfarande lite att ta bort i lilla stallet så som namnskyltar och hängare, annars är jag klar! :D

 

Har inte sovit något inatt så vilar lite nu, sen tar jag cykeln ner till stallet, kanske skrittar en sväng med Noreen för att känna på henne, annars blir det promenad för hand eller lite longering.

 

Idag tyckte jag så synd om Secret, han har såå mycket energi i sig och får inte alls utlopp av det nu när hagarna är isiga och snötäckta, det är hårt överallt och vågar mig inte ut på längre promenader när det är halt ute. Han springer som en tok när vi ska in i stallet, blir helt lyrisk såfort han ser mig och älskar att få ALL uppmärksamhet hela tiden. Såklart går det överstyr ibland när han biter, sparkar eller bara inte får ut allt på en gång och ställer sig på bakbenen och vill leka..

 

På lördag åker han iväg på lösdrift ifall allt går som det ska, SKÖNT! Speciellt för Secrets skull :)

 

När jag tömde kärran på gödselstacken idag så kunde jag se hur ivrig Secret var ifrån hagen, full av energi, och medan mamma Noreen gick en lite runda runt hagen så stod han tryckt på tråden ( trots att vi har ström ) och stampade, viftade på svansen och nickade med huvudet, galning.

 

Tänkte ta en promenad för att bli av med lite energi, tvärtom så blev han bara galnare ju mer jag gick.. högg efter mig, tryckte sig emot mig och sprang hela vägen.. höll på att åka i backen ett par gånger då han nästan drog omkull mig.. jävla häst! Idag var det varken kul att heta Stephanie eller Secret.. ååhh!

 

Kanske glömt att säga, men på lördag åker han till min tränare på lösdrift och stannar i ca tre månader, sen vidare på bete i Blixtorp med en annan åring. Med andra ord kommer jag vara utan honom i flera månader framöver, och idag gladde det mig verkligen, haha! I övrigt har jag ångest, klump i magen och kan ej sova.. älskade älskade satbebis, vad jag kommer sakna dig!

 

Hittar inte någon tabell eller liknande på internet, men vet att det ska finnas något där man kan räkna ut ungefär hur stor fölet blir, då man mäter dom när dom är ca 1 år gamla, tror att det var att man lägger på 10cm ( men tror att det gäller ponnyer ), någon som har koll på detta? Har absolut ingen aning hur stor han är idag, men tänkte mäta honom senare ikväll ( om jag kommer ihåg det ), skulle gissa på att han ligger på 110-120cm i mankhöjd.

 

I somras var jag bombsäker på att jag aldrig mer skulle ha föl, allt jobb och slit jag lagt ner på Secret har verkligen tagit på krafterna, har fått lägga mig själv helt åt sidan för att ge mina hästar ALLT. Jag har inte haft de rätta förutsättningarna för att ha föl och det har varit kämpigt. Men det har varit en underbar tid. Att se ett föl växa upp, vara den som han söker sig till, den som han känner trygghet hos, vara hans, det har varit underbart, verkligen.

 

Någon gång i framtiden kommer jag absolut ha föl igen, inte på många många år, men någon gång ska vi ha en bebis igen, Noreen är världens bästa mamma och hon trivs verkligen med det. 

 

 

 

Jag tycker inte att man ska syssla med uppfödning när man inte vet vad man sysslar med, att ha föl krävs kunskap för att kunna ge fölet bästa förutsättningarna i livet, absolut. Hade jag fått välja hade jag förmodligen aldrig tagit föl på Noreen, men så vill jag inte tänka, hade det inte hänt hade jag inte haft Secret i mitt liv, och honom vill jag aldrig välja bort.

Jag slängde ut frågan ifall det fanns någon som ville låna Secret på foder, istället för att hyra in honom på ett lösdrift kanske någon kunde ha användning för honom som sällskap till en annan bebis, eftersom att min tid är knapp. 

 

Till min förvåning så fick jag flertal svar och många var intresserade av min prins, men hur väljer man? Hur vet man vilken väg som är rätt? Kan jag lämna ifrån mig min häst, hur fan kan det vara möjligt?

 

Jag blir helt tokig när jag tänker på det, någon får gärna gå in i mitt liv, styra upp saker och ting och ge tillbaks kontrollen till mig när allting är uppklarat. Har lättare för att anpassa mig till situationer som är utom min kontroll, där jag inte står för den ev skadan.

 

Usch vad jobbigt allt blev helt plötsligt, skicka iväg honom idag eller om några månader? Skicka honom i närheten eller långt bort? Varför/varför inte?? Hjälp vad jag kan strula till det för mig själv...

 

Jag klagar mycket över Secret, kanske inte mycket i bloggen, men min omgivning får sin beskärda del av mitt gnäll om allt som rör honom. Jag tog mig kanske vatten över huvudet när jag bestämde mig för att behålla honom, inte bara är han en bebis och hingst, utan han har ett riktigt tufft psyke, kanon för framtiden, men right now är han verkligen inte lätt.

 

Men när jag tänker, verkligen lever mig in i att skicka iväg honom, på bete, lösdrift eller att låna ut honom som sällskap så gör det ont i hjärtat. Jag älskar mina hästar, riktigt ordentligt, och jag vet inte hur jag kan fungera utan dom. Jag gömmer mig ofta bakom dom för att livet ska ha någon mening, för sanningen är den att jag gjort dom till mitt liv.

 

Och att inte ta hand om honom, se till honom och älska honom varje dag skrämmer mig. Det gör verkligen ont i hela kroppen att bara tänka på att han inte kommer ingå i min vardag. Det låter kanske konstigt för många av er, han är en häst. Men han är min häst, han är min bebis och jag älskar honom, han är den bästa delen av mig.

 

Jag vet inte om det är för att Secret är hingst, bebis eller om jag varit otydlig ifrån start, men han testar mina gränser dagligen.

 

Igår när vi skulle in i boxen så tryckte han sig före, jag åkte in i väggen och han kastade sig över höet. Jag blev vansinnig och skulle ha ut honom igen, vilket han såklart inte höll med om, men efter några minuters krig så kom vi ut i stallgången, ännu en gång kastade han sig in, och vi gjorde om det.

 

Ställde honom framför mig, backade honom ett par steg, bad honom att ta ett steg i taget fram och backade efter varannan. När han var lugn ställde jag mig inne i boxen, bad han ta ett steg i taget mot mig.

 

Tycker dessa vardagliga övningar är sååå viktiga. Oavsett om din häst är jättehungrig ( nu är Secret ALDRIG jättehungrig då han har tillgång till en mjölkmaskin hela dagarna.. ) så är det inte okej att total ignorera dig och vad du ber om. Det gäller såklart att ställa rimliga krav, du kan inte stå ute i stallgången och backa och hålla på allt för länge, då tappar hästen fokus och tröttnar. Men bara för att visa att när du ber om halt, då är det halt, annars tar det längre tid. 

 

Även att plocka av grimman i boxen kan kräva lite övning. Jag är väldigt noga med att mina hästar står stilla tills det att grimman är helt av och jag klappat dom på halsen. Börjar dom försöka skynda på processen åker grimman på igen.

 

Imorse när jag kom till stallet hade Secret stått i boxen i över 10 timmar ( tog in dom tidigt då Noreen var livrädd för smällarna ) så ni kan ju gissa hans frustration när jag kom in och skulle ha på både grimma och täcke.. Fick ställa han i gången, vilket han inte uppskattade, utan kickade och naffsade efter mig och var riktigt anti-matte.

 

Tillslut fick han komma in och dia och var såå nöjd. Gick snällt nästan hela vägen, förutom när han stod med öppen mun och gapade mot mina händer.. haha, han vet att han inte får bitas, ändå är det himla frestande och behöver en påminnelse om att det inte är tillåtet.. haha. 

 

Idag ska dom få stå ute lääänge, så ska snart ner och mocka + ge mer hö till dom ute i hagen.