På något vänster så känns det som om det bara är på hästbloggar hela denna nätkärlek/hat- grejen ens existerar, kanske för att vi hästmänniskor kan vara så fruktansvärt elaka?

Jag tänkte iallafall del med mig av min åsikt kring detta. Själv tycker jag att det är lite patetiskt. Mobbning i all form är helt oacceptabelt, men att bli mobbad på riktigt ( som jag väljer att kalla det då jag utsatts för det i perioder ) eller att bli mobbad på nätet är absolut inte samma sak. På nätet har du chans att vara anonym, och vem som helst kan mobba utan att behöva se sitt offer i ögonen ( okej.. den meningen var lite skum.. ), med det menar jag att du kan gömma dig bakom en datorskärm och kasta ur dig elaka saker som du kanske aldrig skulle gjort i verkliga livet. 

 

Men du har också otroligt stor makt som mobbad på nätet. Det enda du behöver göra för att få slut på det är att stänga ner en datorskärm, kanske begränsa antalet läsare på din blogg, ta bort vissa vänner på facebook. Blir man mobbad i verkligheten så finns det absolut inga sånna valmöjligheter.

 

Och jag vet för jag har både blivit utsatt för det i verkligheten och på nätet, och jag har också utsatt folk för det på nätet ( not a proud moment, men gjort är gjort. ). 

 

Så hela denna #skickavidarenätkärlek-grejen känns sååå meningslös när det inte är där problemet sitter, det finns hur mycket kärlek som helst på nätet, det har aldrig varit ett problem. Mobbning i allmänhet bör uppmärksammas, och hur omgivningen ser på det. Vi vill alla gärna tro att när vi ser någon utsättas för det så kommer vi springa fram, ställa oss emellan och dra någon fyndig replik som får dom stora starka killarna att dra sig därifrån. Men hur vet du att det är mobbning du ser? Måste någon bli slagen och nertryckt i en toalettstol för att klassas som mobbad? Det ser oftast inte ut så och jag kan garantera dig att du inte ställt dig emellan.