Söker efter en medryttare/fodervärd till Ninie, främst under en längre tid eftersom att jag ev ska studera, och det blir ohållbart för mig att ha henne varje dag och samtidigt försöka hinna med studier. Känns skitjobbigt, men det blir bäst för oss båda, hon mår ju lika bra om någon annan rider och sköter henne + när jag är klar med mina studier så kan jag ge henne all min uppmärksamhet igen. 

 

Hon är världens finaste ponny på alla sätt, men nervig och rädd av sig så vill gärna ha en tjej med lite mer erfarenhet och som kanske ev vill ut och tävla lite. Tror att hon kan bli superfin om man ger henne de rätta förutsättningarna för det.

 

Om ni vet någon eller själva är intresserade så hör av er, kan tänka mig att låna ut henne på foder om det känns rätt.

 

Secret åkte med sina kompisar iväg till ett annat bete häromdagen, vilket har gått bra, han går på transporten utan problem vilket känns såå skönt! Fick en liten bild också på han och kompisarna.

 

Trodde aldrig att denna ponnyn skulle betyda så mycket för mig när hon steg ur transporten för ett och ett halvt år sedan. Trodde aldrig att jag skulle kunna älska denna individ så mycket som jag gör, att jag ens kunnat rida in henne, litar på henne, älskar henne och att vi har en såpass fin relation är helt otroligt för mig, denna vilding var det bästa som hänt mig. 

 

Hela passet idag kändes som en enda seger, även ifall det gick pannkaka emellanåt så hade jag full kontroll, hon försökte, lyckades inte, och gav sig, vilket hon inte gjort det senaste, efter första trots kommer nästa and so on.. inte jättekul alla gånger.

 

Började i paddocken, flytta bogar på spår och volt, gick bra men oj vad arg hon var på mig efter ett tag, bestämde mig därför att låta henne jogga när hon gjorde som jag ville. Hon var såå fin i traven, lugn och vilade på steget, inte den där shettis-traven hon bjöd på igår, haha. Fick även en bra känsla och rytm i galoppen, jobbade på övergångar när jag ändå hade henne såpass lugn, idag var det galopp-trav-galopp-övergångar som gällde, och största svårigheten är att få en samlad trav direkt efter galoppen, men det gick tillslut det med ( waah, tror inte ni fattar min förvåning där.. haha ).

 

När vi ridit lite i paddocken, jobbat igenom i alla gångarter och hon var lugn så travade vi på rakt spår hela vägen ner till stranden, förbi grabbsen och sen skritt tillbaka, att komma förbi dom igen ( som nu ställt sig utmed vägen ) var inte det lättaste, och vill inte sitta och piska eller banka på henne, så fick sitta av och leda henne förbi, kändes bättre. Sen skrittade vi runt där hon häromdagen fick sina frispel, hon flåsade och trippade fram, men direkt när hon stannade så var jag snabb med att be henne gå fram igen, och krävde en reaktion, vilket jag tror hjälpte, när jag är bestämd så känner hon sig tryggare, litar på mitt beslut. Gick sedan snällt förbi en superläskig husbil ( haha ) och fick varken lov att springa eller stanna, skritta lugnt och på lång tygel var det som gällde och är man bestämd och envis så går det mesta. 

 

Där nöjde jag mig sen, hon var lugn och fin, lyssnade och gjorde vad jag sa, lite sura miner men det får jag ta. Speciellt när hon brunstar. 

Sen svampade jag av hela hästen ( vilket går jättebra nu ) och gick ner till hagen, sprayade flugmedel och sen ut till bästisbutte, som fick sig en kick när han kom lite väl nära.

 

Jag har ridit sedan jag var tio år gammal, första fyra ( fem? ) åren på ridskola med medryttarhästar och sköthästar vid sidan om och sen slutade jag helt för att ha Xtra på foder. Undertiden jag hade Xtra så utvecklades jag enormt, men red aldrig för någon instruktör och fick aldrig någon feedback, jag löste alla problem jag stötte på på egenhand, och även ifall hästen ( och jag såklart ) lärde oss väldigt mycket och utvecklades så vet jag att jag kunnat utvecklats såå mycket mer om jag haft en tränare som hjälpt mig, förbättrat mig och min ridning. 

 

I fyra år har jag ridit utan någon hjälp och det har verkligen påverkat min ridning, jag har blivit slarvig, har svårt att ta kritik och min egen utveckling har stått helt still. Är såå tacksam att jag idag har en tränare som jag litar på och som passar mig och min häst perfekt. Att få positiv respons över det arbetet jag lagt ner och över hur fin hästen blivit är helt fantastiskt, det är trots allt jag, bara jag, som gjort Noreen så fin som hon idag är. Sen behöver jag hjälp med utbildningen, jag behöver själv bli påmind om det flesta skolor och behöver rätta till detaljer i min ridning. 

 

Jag har verkligen saknat att få feedback på min ridning och att ha lektioner är verkligen jättenyttigt för mig, att känna att jag utvecklas som ryttare och förbättra min ridning, det är verkligen jättekul!

 

Min fd foderponny Xtra och hans ägare Jonna har startat sin första dressyr, så tycker alla ska gå in och kolla på hur fiiina dom är. 

 

 

Idag stod träning på schemat, förklarade lite lätt vad vi stött på för problem och fick svar på de frågor jag hade. Jag har ridit in och utbildat min häst själv, med endast en lektion sedan det att jag började rida henne förra sommaren, så det klart att jag stöter på problem, jag har aldrig sysslat med detta tidigare. 

 

Idag prövade vi lite skolor, närmare bestämt öppna. Började att rida igång henne på volten i skritt och trav, hon var spänd och rädd för det mesta, men tycker att jag skötte det ok, vill helst ha henne mer närvarande, när hon hoppar till för en skugga eller kastar sig bakåt för något som inte finns, då blir jag lätt irriterad och tappar fokus, men det är bara för mig att acceptera, är van vid hennes små konstigheter och fick beröm för att jag klarar henne såpass, hon är en känslig och nervig häst som är sjukt bestämd och blir lätt svår att jobba med.

 

Red på långsidan och ställde in nosen, vilket var såå jobbigt för lilla fröken, fick lära mig hur jag ska flytta hennes bog när hon faller in emot mitten och sen fick Carola hoppa upp och visade bra, tycker att det är lättare att se vad jag ska göra då jag tar in det bättre och får en bild av hur det ska se ut. Sen är det kul att se min kaxiga dam med någon annan på ryggen, haha. 

 

Det är lite samma problem i longeringen som på ryggen, hon går gärna emot med höger bogen och trycker, vilket inte är okej, hon går emot mig när jag är på marken och på ryggen går hon emot skänkeln, så får lägga spöet där några gånger för att påminna henne om var hennes position ska vara. 

 

Hon blev trött av allt skrittarbete och vi höll inte på särskilt länge, det är mycket böjning och ställning som gäller för att göra henne lös i bogarna, hon är en rädd häst som gärna spänner sig och blir därför lite stel just där.

 

Fick även tips om ett bett jag bör pröva vid uteritt och i framtiden för hoppning. Hon blir lätt stark i munnen, inte för att jag sitter och håller, utan hon lyssnar bara inte när hon är i sin egna lilla värld. Så ett kimblewickbett ska jag införskaffa, kan vara bra när hon exempelvis skenar iväg med mig eller blir lite het på gröten och bromsen inte funkar helt som den ska. 

 

Idag var jag inte glad på min häst.. började med att plocka in henne i stallet, lite småvild som vanligt, men sen tog jag ut henne i paddocken för att longera lite, gick inte alls som jag ville, hon ville gå på mig, inte backa som jag bad henne osv, riktigt trotsig. Men lät henne inte vinna utan slutgjorde övningen sen satt jag upp och tänkte rida ut lite.. när jag ska gå där vi gått varje dag i över ett år så tvärvägrar hon, kastar sig bakåt och blir "rädd" för något.. åååhh vad jag blev arg.. haha. Men håller mig alltid lugn, visar inga känslor utan låter henne konstra bäst hon vill, men hon ska gå där jag ber henne i slutändan. Vi höll på sådär i typ en timma, hon kastade sig bakåt, stegrade, kickade emot skänkeln och var allmänt oförskämd, jag är inte direkt van vid sånt beteende, hon har åsikter och humör, det vet jag, men oftast brukar hon testa och sen ge sig. Nu hade hon samlat mod eller var tillräckligt motiverad att inte ge sig ( brunst och sex pojkar som väntar nere i hagen ;) ), jag är dock minst lika envis som henne så vid varje tillfälle hon konstrade, kastade sig bakåt, inte ville gå förbi något eller skenade iväg så var jag noga med att lugnt och kontrollerat lugna ner henne och sen be om samma ska igen, vilket fungerar bäst med denna tösen. Det går inte att pressa henne eller kasta sig över henne med skänklarna i ilska, det blir tio gånger värre och fruktansvärt onödigt. 

 

I ca en och en halvtimma red jag idag, och avslutade med att trava henne lite på gräsbanan och sen skrittade jag ut henne på långa tyglar, inga konstigheter alls utan nöjd matte + häst. 

 

Sen stod jag länge i stallet och borstade och fixade, hon var varken stressad eller nervig, skönt!

 

Jag har aldrig riktigt saknat Secret, missförstå mig rätt nu.. jag har alltid känt enorm tacksamhet över att kunna lämna honom i trygga händer vilket alltid vägt tyngst, men nu saknar jag honom. Vill bara kunna plocka hem honom och njuta av hans personlighet VARJE dag, en sånn enorm glädjespridare, och även ifall jag tyckte att det var tråkigt att inte kunna rida och träna Noreen normalt så var han verkligen värt det. Bästa fölisen man kunde fått. 

 

Idag fick Noreen vila, dom klippte gräset uppe på gården, så vet att hon hade fått ett frispel om jag tagit upp henne just då, hon är livrädd för gräsklipparen och traktorerna, jag vet att jag förstorar allt, men när jag är själv och hon är som hon är justnu, så känns det inte värt att riskera att hon sticker iväg över vägen och kan bli påkörd. På torsdag har jag lektion så i två dagar nu ska vi träna ifrån marken ev skritta ut en runda på onsdagen. 

 

Igår jobbade vi ifrån marken som planerat. När jag plockade henne ifrån hagen så kom hon direkt, kunde ta ut henne utan att Buster ställde sig ivägen eller gick och nosade henne i rumpan och irriterade henne, haha. Däremot så stannade hon vid ett flertal tillfällen och ville inte riktigt lämna flocken, istället för att bli arg och mana på henne så väntade jag ut henne och lät henne ta det i sin egen takt, men aboslut inte vända om och försöka ta sig tillbaka. Gick bra men hon stressade upp sig lite när vi kom till stallet, gick direkt in i paddocken och började jobba henne, hon var en tickande bomb i början så fick jobba henne ganska kort, annars är risken att hon bockar iväg eller inte lyssnar, så kort lina så att hon fick fokusera på jobbet, tempot ska vara långsamt och efter lite förhållningar så lyssnade hon, varierade mellan att longera och att gå över bommar, backa, gå längs långsidan i sidled osv. Det gick väldigt bra och tillslut kunde hon trava på längre lina i korrekt form utan några som helst inverkningar ifrån min sida, såå stolt över henne, hon är starkare i kroppen och kan använda sig utav den korrekt. När vi var klara så gick vi ner till hagen igen, hon blev lite på när hon märkte att vi skulle till kompisarna igen, så fick backa henne ett par gånger, göra halter oså, men hon trippade inget, försökte inte dra iväg eller liknande, så jag är ganska nöjd :)

 

 

Idag är jag bara helt slut i huvudet, överanalyserat allt som haft med Noreen att göra den senaste veckan, hon har betett sig jättekonstigt, varit stressat, slitit sig, omöjlig att rida osv. Tror att mycket har att göra med faktumet att hon släppts på bete och att vi fått många nya hästar i stallet, det har varit stressigt för henne, hon brunstar och allt kommer på en och samma gång. 

 

Dessutom har hon haft en intensiv vår då hon utvecklats enormt inom ridningen, så nu ska jag träna henne ifrån marken denna veckan ( en lektion ifrån min tränare också ) och sen ska hon vila i två veckor när jag är utomlands, sen får jag se hur vi sätter igång igen, uteritter och markträning ska jag lägga mer fokus på, mycket arbete med huvudet och inte lägga energi på att bygga muskler och kondis innan allt annat sitter. 

 

Idag orkade jag inte ens ta mig ner till stallet, fanns ingen ork, mått riktigt dåligt. Men eftersom att hennes hagkompis fodervärd är därnere och kollar dom så är det lugnt, skönt med bete.

 

Noreen har tagit det hela till en helt ny nivå.. säger som så, glad att jag hade sällskap idag. Hon var HELT panikslagen på stallplanen, antaligen för att hon lyckats dra sig loss därifrån två gånger de närmsta dagarna och ville tillbaka till kompisarna. Men gick in i paddocken när hon var som tokigast, tränade henne ifrån marken och fick henne att använda huvudet lite innan jag satte på sadel och grejer. Sen red jag, gick sådär.. hon var ordentligt stark och toppad, men fick till lugn trav och galopp, lite kontroll. Sen skrittade jag ut en runda, gick mycket bättre. 

 

På något vänster så känns det som om det bara är på hästbloggar hela denna nätkärlek/hat- grejen ens existerar, kanske för att vi hästmänniskor kan vara så fruktansvärt elaka?

Jag tänkte iallafall del med mig av min åsikt kring detta. Själv tycker jag att det är lite patetiskt. Mobbning i all form är helt oacceptabelt, men att bli mobbad på riktigt ( som jag väljer att kalla det då jag utsatts för det i perioder ) eller att bli mobbad på nätet är absolut inte samma sak. På nätet har du chans att vara anonym, och vem som helst kan mobba utan att behöva se sitt offer i ögonen ( okej.. den meningen var lite skum.. ), med det menar jag att du kan gömma dig bakom en datorskärm och kasta ur dig elaka saker som du kanske aldrig skulle gjort i verkliga livet. 

 

Men du har också otroligt stor makt som mobbad på nätet. Det enda du behöver göra för att få slut på det är att stänga ner en datorskärm, kanske begränsa antalet läsare på din blogg, ta bort vissa vänner på facebook. Blir man mobbad i verkligheten så finns det absolut inga sånna valmöjligheter.

 

Och jag vet för jag har både blivit utsatt för det i verkligheten och på nätet, och jag har också utsatt folk för det på nätet ( not a proud moment, men gjort är gjort. ). 

 

Så hela denna #skickavidarenätkärlek-grejen känns sååå meningslös när det inte är där problemet sitter, det finns hur mycket kärlek som helst på nätet, det har aldrig varit ett problem. Mobbning i allmänhet bör uppmärksammas, och hur omgivningen ser på det. Vi vill alla gärna tro att när vi ser någon utsättas för det så kommer vi springa fram, ställa oss emellan och dra någon fyndig replik som får dom stora starka killarna att dra sig därifrån. Men hur vet du att det är mobbning du ser? Måste någon bli slagen och nertryckt i en toalettstol för att klassas som mobbad? Det ser oftast inte ut så och jag kan garantera dig att du inte ställt dig emellan. 

 

Mockat ut Noreens box idag, ca sju kärror FULLA, tunga och en full gödselstack.. kul! Var helt genomsvett när jag var klar.. haha. Orkade verkligen inte rida, så gick ner till hagen och ropade på ponnyn som kom direkt, trots att hon var längst bort, haha sötan! Hon fick lite godis, sprayade flugsmedel, kände igenom benen och pussade på henne. Kliade henne vid manken och OJ vad hon njöt, försökte hjälpa till genom att dra nacken fram och tillbaka, haha sötan. Lite besviken när jag åkte utan att rida, men så fick det vara idag. 

 

Igår red Matilda Noreen så idag tänkte jag köra igenom henne, kolla så att allt stämmer och boja och strecha igenom kroppen ordentligt. Började med att hon var LIVRÄDD för en fågel som var i paddocken, fullkomligt panikslagen, haha. Kastade sig bakåt och flög åt sidorna, någon som har erfarenhet av att rädda hästar använder sig av rädsla för att "slippa jobba" eller liknande? Kändes så idag, för när jag red igenom henne och tvingade henne att gå där det "farliga" var så släppte hon igenom fint och struntade fullkomligt i fågeln. 

 

Red igenom i alla gångarter, skrittade sedan henne och sen började jag galoppjobba henne, på volter och rakt spår, öka och minska tempot och allting satt super. Var noga med att hon kom i galopp direkt när jag bad om det, inte slängtrava eller tramsa. Gick igenom fint. Även avsaktningarna satt bra, hellre att hon bryter av till skritt eller halt än att hon rusar iväg i trav så att jag tappar all balans, haha. 

 

Travade även igenom henne, gick bra, lång tygel, samlad trav och jag SATT NER, haha, gick huur bra som helst att sitta i sadeln idag, antar att det är en vanesak, har haft lite ont i ljumskarna, som om något skavde, men idag kände jag ingenting, så har nog suttit in den lite. 

 

hon blev ordentligt svettig och trött, men känner att hon behövde jobba lite med huvudet, så skrittade över bommar och gjorde volter runt hinder osv, vilket var sååå läskigt, när jag skulle klappa henne i samband med det så blev hon så rädd att hon bockade iväg, haha, känslig?

 

Varit i stockholm i två dagar, så Matilda har fått äran att passa min lilla ponny. I söndags gick hon en promenad med henne runt kvarteret, och igår red hon. Hon ville först och främst inte bli fångad i hagen, det tog ca 15 minuter, sen slet hon sig och stack rakt ner tillbaka till hagen igen, haha. Tycker såå synd om Matilda, min tjej kan nämligen vara extra nervig och jobbig med andra. 

 

Men det gick bra, hon lyckades med ett ridpass och sen hamnade hon inom trådarna igen. Skönt! Det har kommit en ny häst till stallet och en till ska komma idag, så det är mycket ståhoj för henne att ha koll på + att det var en transport på gårdsplanen när hon slet sig, inte lätt att vara rädd för allt + att matte inte var med, haha. 

 

Hurvidare man som ryttare bör vara en ledare eller ej går att diskutera i evigheter, för egen del är det en självklarhet att jag bestämmer över Noreen, nu menar jag inte att hon ska göra allt jag ber henne om annars jävlar!!.. utan när vi hamnar i situatuioner där hon blir skrämd eller osäker så är det viktigt att hon litar på mig att ta över, och att hon gör vad jag ber henne om, även ifall det skrämmer henne.

 

När jag fick Noreen var det en sak som oroade mig lite, hon vägrade backa när jag bad henne. Det är väldigt dominant att be en häst att backa och kan vara väldigt provocerande när en häst i sig är väldigt dominant. Därför försökte jag avdramatisera det hela så mycket som möjligt, när jag la spöet på hennes bog och skakade lite på grimskaftet så kanske hon så mycket som lutade sig bakåt, och där fick hon godis. När jag uppmuntrade minsta antydning till bakåt tänk så motiverade det henne, hon förstod uppgiften och jag var aldrig hotfull i mitt kroppsspråk, det var en övning och hon fick beröm när hon gjorde rätt. 

 

Så istället för att ha en ponny som stampar och går emot mig när jag bad henne att ta ett steg bakåt så fick jag en ponny som glatt backade flera steg och snällt inväntade sin belöning. Idag backar hon bara jag pekar med handen, eller skakar med grimskaftet, utan att tveka och ser det hela som en uppgift. 

 

idag tränade vi lite ifrån marken på grunderna, suuuper viktigt att gå tillbaka i träningen och kolla så att allt stämmer, till dagen i ära var Noreen på riktigt surhumör.. haha. Hon var riktigt ordentligt sur emellanåt och tyckte att hon förtjänade godis för minsta lilla och stannade och tiggde, haha. Men tränade iallafall på backa, skritt på volt, flytta för sidan, gå över bommar, flytta rumpan, beröra med spöet över hela kroppen osv. Lite jobb med huvudet med andra ord, hon var iallafall nöjd i slutet och stod och blundade, haha. Det är såå viktigt att låta dom jobba och tänka själva, inte bara rida.