Igår tog jag in busan och ställde henne i gången. Tog av henne de äckliga vintertäcket och borstade igenom hela henne. Hon sparkade och hade sig och VÄGRADE stå stilla.. ibland kan hon verkligen vara världens jobbigaste.. haha.

Fick pratat en del med Robban idag när han var och kände på Rosalitas rygg. Han hjälper bland annat oss att sko hästarna men hjälper också till en hel del med Rosalita nu när hon är skadad. Han rekomenderade mjukt underlag, barbacka, voltarbete och enbart skritt nu i början. Hon hade mjuknat en hel del i ryggen, i rumpan fanns ingenting kvar så vitt han kunde känna och bogen skulle också klara sig bra sålänge jag körde utan sadel. Hon har en väldigt låång rygg vilket blir problematiskt och hon har lättare för att få spänningar i just ryggen.

Utsläppet gick snabbare idag och Secret ville minsann INTE bli bärd alls utan sprang före ner till hagen och stojjade sig hela vägen.. busunge! Dom fick hö och vatten och sen tog vi in Rosalita, på med all utrustning och sen ut i paddocken. Jag bestämde mig för ett skritta lite i paddocken och se hur det gick. Och visst surade hon emellan åt på sitt egna vis, men visade inga tecken på obehag såsätt.. Matilda gick bredvid hela tiden så att det inte skulle bli tvärstopp.. kändes onödigt, haha.

Nu har jag fått klartecken av Rosalitas ägare att sätta igång henne. Hon får sin dagliga motion i hagen, dom har vårkänslor ute i hagen och springer som tokar.. och hon är nästintill farlig att promenera då hon har alldeles för mycket enerig.. haha.

Imorgon ska jag fotografera Rosalita till mitt projektarbete. Eftersom att jag är själv i stallet och inte har tillgång till någon som kan "hålla häst" så måste jag binda upp henne och hoppas att hon beter sig.. haha.

Måste bjuda lite på mig själv och dessa två härliga bilder ifrån i somras. 

.. jag tror att vi alla innerst inne tänker så.

Noreen var på riktigt surhumör så lät henne stå inne och käka istället och tog ut Rosalita på en kort promenad igenom samhället. Gick bra tills vi var i närheten av stallet, vi skulle passera en väg och jag smackade på lite för att hon skulle länga steget och istället tog hon väärldens bocksprång, sparkade bakut och halvstegrade sig.. haha hon busade riktigt rejält och jag fick hålla ett bra avstånd för att inte bli träffad.

Mina grannar skulle ut med Dido på promenad. Jag bestämde mig för att hänga på med Rosalita.. sist vi försökte promenad slutade det i stegringar och en alldeles för övertänd ponny.. så jag förväntade mig inte precis det som jag fick idag.. haha.

Har precis mejlat över lite bilder till Rosalitas ägare. Svårt att inse att hon kommer åka ut på annons, kanske hamna hos någon som inte riktigt förstår henne.. men dem tankarna måste jag skjuta undan.. hon är en underbar individ och någon där ute kommer se det jag ser, en oslipad diamant som är så verkligen är älskbar!

Rosalita var helt sönderryckt i munnen när jag började rida henne. Hon reagerade inte ens på tygeltagen utan fick utgå ifrån där hon var. Jag vill aldrig behöva dra en häst i munnen, men Rosalita var såpass död i munnen att vi fick " börja om ". Såfort hon gav efter så lättade tryckte i bettet och efter lite tid förstod hon direkt vad som väntades av henne. Hon blev väldigt snabbt otroligt mjuk och kunde efter bara någon månad rida henne på helt lösa tyglar, vilket i början hade varit helt omöjligt då hon hade stuckit. Hon hade till en början ingen respekt för ryttaren och motsatte allt man bad henne om, en väldigt komplicerad ponny som faktiskt blev helt underbar att rida efter lite träning.

Rosalita är jättejobbig att hämta i hagen. Jag vill inte behöva gå in och riskera att få ett par hovar i ansiktet när jag ska hämta henne. Så jag tar en hink med pellets/godis och ruskar lite lätt ( hon kommer även om jag har hink med mig eller inte nuförtiden ) och så kommer hon snällt springandes. Jag öppnar grinden, ger henne hinken och tar då tag i grimman. Medan hon tuggar lite så knäpper jag fast grimskaftet och så kan jag plocka in henne.

Rosalita har alltid varit väldigt speciell i ridningen. Provridningen bockade hon och kickade sig igenom och var allmänt förjävlig. Vi kunde knappt lämna stallplanen för hon vägrade ta ett enda steg framåt. Vi jobbade hela sommaren och otroliga framsteg gjorde vi faktikst. Vi hoppade en bana på 90cm/1m i slutet av sommaren, red igenom LB program och var anmälda för start. Vi red ut varje dag igenom samhället och på stranden/åkrar och i skogen. Hon blev ridmässigt en helt annan häst när vi hittat motivation och arbetslust.

Noreen:

När jag provred Rosalita så fångade hennes ägare henne snabbt i hagen, så jag uppfattade henne som snäll med en gång. Hon stod på bete redan då och var proppmätt och trött, och vädligt lugn och snäll. Ridningen var en annan femma men i hanteringen var hon lugn. Nästa dag åkte jag ner till stallet själv, hon kom i full fart i hagen och jag lyckades ta henne innan hon hann reagera, och jag antog att hon måste vara snäll, trots varningarna jag fått.

Har suttit en liten stund nu och fixat en ny desgin här på hästbloggen och är äntligen nöjd efter många om och men.. Tycker att det ser mycket trevligare ut nu när jag lagt ner lite energi på en snygg design, vad tycker ni? :)

Hagarna är som isbanor och både Rosalita och Dido har idag halkat. Så när jag kom ner så vart tjejerna inne och åt. Tog ut Rosalita i gången, kollade igenom ben och bytte täcke medan jag mockade. Sen vart det Noreens tur, ut i gången och kollade igenom henne eftersom att grannen hade sagt att hon gått lite stelt ut i hagen idag, full förståligt med tanke på att det var skithalt! Hon var iallafall fin om benen och varken varm eller svullen någonstans så misstänker att det inte är något farligt.