Rosalita lunkade med långt grimskaft efter mig, frustande och smaskande. Hon var lugnet själv och njöt av varje sekund av promenaden. Hon nosade i backen hela vägen. Några bushopp blev det såklart, men bara på den nivån att man kan skratta åt det. Vi har ute iallafall i 30-40 minuter och det var hur underbart som helst! När vi kom tillbaka var hon trött i blicken och jag borstade igenom hela hästen innan jag slängde på vintertäcket och kastade ut henne i hagen igen.. där stod hon och skrek efter mig tills det att jag åkte hem..