Efter dom två första dagarna så började hon gå till "anfall" i hagen. Det började väldigt oskyldigt med några steg framåt och öronen bakåt. Jag kan ha backat några få gånger, men ofta fick jag tag på henne, för hon vågade inte göra något. Min pappa började sedan hjälpa mig att fånga henne i hagen och med hjälp av godis och mat så fick vi henne att vilja komma i hagen, och det problemet var mer eller mindre löst. Hon stod hela sommaren på bete och var väldigt mätt och trött. I takt med att hon byggde upp kondition så blev hennes humör bättre.

När vi började ta in henne under nätterna så märkte jag att hon var aggressiv i boxen, mycket värre än hon någonsin varit i hagen. Hon gick ordentligt till anfall och faktiskt bet efter mig och sparkade. Chockad var jag. Hon fick en skötare i slutet av September som var livrädd för henne och som visade det väldigt tydligt. Detta gjorde att Rosalita blev jobbig att fånga i hagen, och nu var hon inte rädd för att skada mig, utan gick ordentligt framåt och stegrade mot mig om jag kom nära.

Jag blev rädd. Såklart. Hon högg efter mig i hanteringen i samband med att hon fick ont i ryggen, fullförståligt. I boxen blev hon värre ju längre in på hösten vi kom och tillslut kunde jag inte ha henne uppbunden i boxen, hon sparkade efter mig med både fram och bakben. Så nu hade jag en ponny som varken gick att hämta ifrån hagen eller boxen, gick ej att rida pga ryggskadan och ville inte att jag skulle röra vid henne.

Och där är jag nu. Det är jobbigt när hon gör så mot mig. Men enligt hennes ägare har hon alltid varit sånn.

Det är aldrig djurets fel. Och jag önskar att det fanns något jag kunde göra för att hjälpa henne. Idag jobbar jag lite ifrån marken med henne i hennes hage. Hon står på ena sidan staketet, och jag på andra. Hon följer mig som en hund och kommer direkt när hon ser mig. Hon går att hämta ifrån hagen om jag har med mig en godbit till henne och ibland går hon att ta i boxen. Men hon är väldigt irriterad vid kroppslig kontakt, men tror att det är för att hon har så himla ont.

Vi försöker hjälpa henne och gör vårat bästa. Och trots att hon aldrig kommer vara den ideala ponnyn så kommer hon må bra en vacker dag.

Nu har ni en lite klarare bild på vad det är som pågår med Rosalita för tillfället. Hon är en väldigt tydlig och speciell ponny som egentligen inte menar något illa.

I nio månader har denna ponnyn varit en del av mitt liv, sjukt vad tiden springer iväg.