En "vanlig" häst. En häst som är trevlig i all hantering, trevlig att rida, problemfri rättare sagt, tror jag vem som helst kan ta. Det är lätt att sälja en sånn häst då man känner inte en viss ångest. Man vet att hästen aldrig skulle göra något dumt, och då är risken mindre att han/hon råkar ut för något.

Men har man en häst som exempel vis Rosalita blir det genast skillnad. Rosalita är aggressiv, hon bits, sparkas och kastar av ryttare. Hon kan gå till anfall i boxen och hagen. När man säljer en ponny som Rosalita så rullar tusentals tankar av oro i skallen. Vad kommer hon utsättas för? Kommer hon bli slagen? Kommer hon bli missförstådd ? Kommer hon bli avlivad ?

Jag tror faktiskt att jag tar hand om Rosalita bäst. Jag skulle aldrig slå Rosalita. Jag skulle aldrig straffa henne när hon beter sig som hon gör, och jag skulle aldrig låta något illa hända henne. Jag förstår varifrån hennes beteénde kommer ifrån och jag vill henne väl och det är mer än vad många andra vill. Hon är lätt att missförstå och jag har svårt att se någon annan acceptera henne för den hon är, tyvärr.

Jag vill inte se henne såld till vem som helst. Jag vill inte se henne åka iväg i transporten. Men jag vill verkligen ha fel. Jag vill att någon säger till mig att "jag kommer ta väl hand om henne", jag vill att någon annan ska kunna ta hand om henne bättre än mig.