Rosalita var helt sönderryckt i munnen när jag började rida henne. Hon reagerade inte ens på tygeltagen utan fick utgå ifrån där hon var. Jag vill aldrig behöva dra en häst i munnen, men Rosalita var såpass död i munnen att vi fick " börja om ". Såfort hon gav efter så lättade tryckte i bettet och efter lite tid förstod hon direkt vad som väntades av henne. Hon blev väldigt snabbt otroligt mjuk och kunde efter bara någon månad rida henne på helt lösa tyglar, vilket i början hade varit helt omöjligt då hon hade stuckit. Hon hade till en början ingen respekt för ryttaren och motsatte allt man bad henne om, en väldigt komplicerad ponny som faktiskt blev helt underbar att rida efter lite träning.