Secret gick in i en trotsperiod för ca två veckor sedan. Han går på mig, buffar, vägrar gå in/ut ur hagen, stannar och vägrar gå framåt osv osv. Han tar över med andra ord. I de lägen när jag går med två hästar, den ena går snällt bredvid och den andra stannar, springer, buffar ( lever rövare med andra ord ) så finns det inte jättemycket att göra. När jag vänder uppmärksamhet åt Secret så står en orolig Noreen bredvid helt vilsen, vet inte vart hon ska ta vägen eller vad som förväntas av henne. har fått hjälp av Matilda de senaste dagarna, så hon har kunnat ta Noreen, och haft chansen att rätta till saker med Secret. Numera går det bättre att gå med han, men han är fortfarande väääldigt jobbig i stallet, enkla saker som att stå bredvid och vänta tills han lugnat ner sig innan jag klär på/ av grimman, gå ut ur boxen, backa in, ut, in, ut flertal gånger varje morgon för påminna att det inte är okej att kasta sig ur boxen på eget behag.

 

Det går framåt, men det är ganska påfrestande för oss bäggetvå. Jag vet att han hade mått bäst av att få vara i en stor flock jämnåriga, busa och bralla hela dagarna och få vara bebis. Samtidigt får jag chansen att befästa dessa regler och gränser nu innan han skickas iväg på bete,han får ifrån start en bra uppfostran och blir förhoppningsvis lättare att handskas med till hösten. Nu väntar vi bara på att tiden ska gå lite fortare så att bebis får lov att kastreras ( vilket kommer att ske i mars, *fingers crossed* ), tror att det kommer att hjälpa till med en del olater.

 

När jag ibland släpper in Secret i boxen och tittar på honom, så får jag nästan nypa mig i armen för att fatta att han är MIN. Helt sjukt faktiskt. Han har varit min vardag i över 8 månader nu och jag förstår ju att han är här och att han är min, men att verkligen ta till sig att han är MIN häst, han är min framtid och min nutid, det är helt fantastiskt, han är en väldigt big deal för mig faktiskt, och jag älskar honom gränslöst, min egna lilla bebis skrutt.

 

Helt otroligt vilken kärlek han sprider omkring sig, älskade Secret.

 

 

Secret fodras tre gånger om dagen. Morgon, eftermiddag och kväll, upptill äter han de som finns kvar i hagarna, och jag tror att han är en måltid ifrån att rulla fram, han är rund på alla håll och kanter och jag undrar snart vart all mat han får i sig ska tavägen.. han lär väl spricka helt enkelt. 

Och trots detta fick jag höra häromdagen att jag minsann bantar mitt stackars föl som ska ha fritillgång till hö dygnet runt, då alla andra föl bör ha det. Hallå eller??

 

Att dra alla hästar över en och samma gräns är ju bara ren okunskap, bara för att ena rasen mår bra av något, betyder det inte att den andra gör det. Man får tänka om lite när man säger att alla ska ha det lika, det är individer vi talar om. 

 

Secret är av rasen irish cob ( tinker ) och har väldigt lätt för att bli lite för rund om magen. Nu under de första åren i hans liv kommer jag låta han vara rund och go, det hjälper till bra under växtperioderna. 

 

Men i framtiden så tror jag att vi kommer att få en del problem med vikten, speciellt på sommarhalvåret, men det är ett framtida problem och ingenting jag tänker grubbla över just nu, han är pigg, han är glad och han är rund om magen utan att bli matad 24/7, och han är bebis ;)

 

Jag sätter upp en del planer och mål för Noreen, men måste ju såklart också tänka på att jag har en liten bebis som kommer behöva aktiveras och stimuleras i vinter också. 

Vi kommer ägna oss åt lydnadslongering i liten skala, dvs en gång varannan vecka / några gånger i månaden. Kommer även låta honom springa löst i paddocken och påbörja grunderna för löslongering. Ev presentera honom för bommar osv. 

 

Det kommer vara en del miljöträning i form av promenader i samhället, på cykelbanor, stranden osv. Kommer helt enkelt förbereda honom för livet. Vill att han ska vara "redo" innan jag skickar iväg honom på bete i April/Maj så att när han sedan kommer hem kan vi börja jobba på riktigt med longering och tömkörning. 

 

Idag när jag fick hjälp av Tina att ta in hästarna så fick hon ta min lille prins, han har ju skött sig helt fantastiskt dessa senaste dagar. Men idag fick han fnatt, stegrade på stället, studsade runt som jag vet inte vad, viftade hejdlöst på svansen och kickade med bakbena.. hejsan hingsten. Tror han fattade att det var någon ny och testade lite, sådär beter han sig aldrig mot mig eller Matilda.. haha. Busunge. Blir nog att leda runt på denna lilla knas ett tag, för såhär vill jag inte ha honom, knäppjök.

 

 

Egentligen hatar jag att göra upp planer för framtiden, det blir aldrig som man tänkt sig ändå och antingen blir man besviken eller överträffad.. men jag försöker ändå ha lite koll på läget, annars kan jag aldrig slappna av ordentligt. 

 

Denna vintern ska vi syssla med avvänjning, han ska stå bredvid sin mamma i boxen på nätterna men ute i hagen med grabbarna om dagarna, han ska alltså inte ha någon fysisk kontakt med Noreen alls är tanken. Vi får se hur detta blir, funkar det så funkar det, funkar det inte så får vi försöka lösa det på annat sätt. 

 

Han ska kastreras tidigt på våren och i April månad så är tanken att släppa honom på unghästbete. Har redan börjat kolla runt lite häromkring då jag gärna vill vara ute i god tid och ha en plan om vart han ska ta vägen. Jag vill helst att han ska vara borta åtminstone till Augusti månad, alltså fyra månader. 

 

När han kommer hem igen så kommer han säkerligen vara väldigt avbusad, mognat lite och fått chansen att växa i sig själv, utan krav eller måsten, bara få lov att vara HÄST. Vi kommer jobba väldigt basic med honom med att leda, påbörja longering, dvs i skritt få han att röra sig runt en volt. Ev tömköra lite osv. 

Vintern 2013 ska jag påbörja insittning av honom, dvs sadel, träns, ryttare på ryggen osv. Sen får han en vila på ett halvår innan vi börjar inridningen på riktigt, här kommer han vara 2,5år gammal. 

 

När alla gångarter sitter så får han vila nr 2 på ett par månader. Och vid tre års ålder påbörjas inskolningen och utbildning. 

 

Detta är alltså min plan för Secret. Det kommer säkerligen ändras, förskjutas, förstöras osv. Allt kan hända. Men detta är min så-här-vill-jag-ha-det plan ;-)

 

Hovslagare, veterinär och tränare.. alla berömmer hans tålamod och väluppfostrade beteende. Han står snällt i stallgången och låter sig hållas på med. Emellan åt viftar han till på svansen och då vet jag att det är bus på g, så då får man hålla lite i grimman på han, men i övrigt så pussar han på allt och alla, kollar lite omkring sig, slickar på jackor, byxor osv. Men han är alltid väldigt snäll, vänlig och försiktig i allt han gör. Helt fantastisk. 

 

Jag får alltid beröm om att jag gjort ett bra jobb med honom och att han är fin. Även om han kan driva mig till det yttersta så tycker jag att han är en himla trevlig häst och jag ser fram emot att följa honom i livet, är säker på att vi kan komma ut på tävlingsbanorna i framtiden och dansa ihop han och jag <3

 

Secret har under fyra veckors tid gått ifrån att vara helt ok med att stå och vänta i godan ro medans jag rider och pyssla för sig själv till att vara fullkomligt hopplös. Han bet efter Matilda, trasslade in sig i grimskaft, gnäggade efter Noreen och var allmänt cp jobbig.. haha. Det börjar verkligen bli dags för lite seperation nu.. iallafall så att jag kan ha kvar honom i boxen eller i hagen medan jag rider.. för detta är ohållbart..

 

 

mitt älskade lilla cpbarn

När jag ser på denna bilden så blir jag nästan chockad över att det är MIN häst.. min fölbebis som var så liten att jag kunde bära honom för bara några månader sedan.. sjukt. Ser ni så vuxen, mogen och klok han ser ut?! Är verkligen helt förälskad i min mannis, bästaste bebis i världen!

 

Att äga ett föl är en helt ny erfarenhet för mig. Innan Secret kan jag inte påstå att jag gjort mycket mer än att tittat på ett föl i hagen, möjligtvis klappat lite på ett, men det är allt. Inte ens en åring har jag haft någon vidare erfarenhet av, så hans ankomst skrämde mig något. 

 

Jag tycker inte att det är någon direkt skillnad mellan hanteringen av Secret och Noreen. Secret är mer drastisk i sina handlingar, han kan få för sig att stegra sig, hoppa upp i luften, bocka bredvid mig osv, men annars är han vääldigt väluppfostrad, lätt att leda, hantera och ha och göra med, helt fantastisk faktiskt. 

 

Innan Secret skulle jag förmodligen blivit rädd om en häst stegrat sig framför mig, varit sådär opålitligt toppad hela tiden och trippat runt bredvid mig som en galen tjur.. men hans närvaro har verkligen avdramatiserat allt sånt för min del. Jag känner honom utan och innan och det gör mig så fruktansvärt lugn och trygg hos honom, han är den jag känner bäst i hela världen och eftersom jag känt honom sedan dag ett och format honom efter mig själv ifrån grunden så känns det som om ingenting han gör någonsin kan skrämma mig eller ha en avskräckande effekt.

 

Nu påstår jag inte att jag kan hantera honom i alla lägen, han är en riktig liten filur som verkligen vet hur man ska gå på mattes sista nerver och många gånger så har jag gråtit av ilska över hans små hyss, men jag lär mig och han också. Och vi växer tillsammans och blir mer och mer sammansvetsade.

 

Att få vara med ifrån start är en riktigt cool upplevelse, tycker att alla borde få uppleva det jag upplever varje dag, för det är häftigt, riktigt häftigt. 

 

Sen att jag har världens snällaste bebis och alltid får massvis med beröm och komplimanger både över honom och mitt jobb med honom är helt underbart givande. Han är en grym personlighet som alla borde få uppleva, världens bästa häst!

 

Det absolut VÄRSTA jag vet är ouppfostrade hästar som bits och sparkas, trängs och trampar på än.. usch! Det gör mig verligen arg. 

 

Lilleman har kommit in i en period där ALLT ska kännas på via munnen, han biter på mig, på grimskaft, på Noreen, på boxväggar, på skor, på ben.. alltså ALLT och det gör mig vansinnig. Att han biter på grimskaft och andra stallprylar kan jag gå med på, han har ett tugg behov och är understimulerad och jag förstår att han bara är en bebis, men när han börjar naffsa efter mig eller mamma blir jag förbannad. Det är ett beteende jag inte tolererar och jag tycker inte att det är okej att en häst naffsar eller hugger efter sin ryttare, aldrig. 

 

Jag har blivit tillsagd att om han biter mig så ska jag "bita tillbaka" alltså nypa honom i kinden eller på något vis agera som en häst hade gjort i de läget, så han förstår att det inte är okej, vilket jag försökte med, men tycker inte att det gett något vidare resultat.. har ni några tips om vad man gör i det läget? Vill INTE slå honom eller hota på något vis, tror inte på sånt. 

 

Det finns tusentals olika teorier och åsikter kring hur man bör agera/ inte agera under hästens första månader/år. Jag läsar väldigt mycket och försöker suga åt mig så mycket information och idéer som möjligt. Jag har mycket kontakt med vet och andra kunniga i ämnet för att kunna bolla idéer och få råd. Ingenting jag gör med mina hästar kommer direkt ifrån mig, utan jag tar alltid emot hjälp när jag känner att min kunskap tar slut. 

 

Hade jag fått välja själv hade jag förmodligen inte skaffat ett föl i detta skede, jag kan inte erbjuda mitt föl allt som jag hade velat önska, jag känner mig inte redo kunskapsmässigt och jag hade gärna haft tid på mig att förbereda mig själv och min omgivning för att ge både mamma och föl bästa förutsättningarna för en frisk och sund livsstil ifrån start.

 

With all that said.. är jag väldigt glad över min lilla krabat. Hans ankomst var minst sagt passande och kom in i mitt liv med perfekt tajming, ur ett helt självisk perspektiv.

 

Jag står inackorderad i ett stall i närheten av min bostad, där står 4 ponnier och 2 storhästar + mina två. Att stå inackorderad innebär mycket sammarbete ihop med andra, och för att någon annan ska kunna hjälpa mig med mina hästar måste såklart mina hästar vara hanterbara. Det ultimata hade varit att släppa dom på lösdrift ihop med ston och andra föl, låta fölen leka och busa, fostra varandra och enbart hantera fölen tillsammans med mamman. Men det drömscenariot existerar inte våran verklighet. Secret har gått i grimma och grimskaft sedan första veckan i hans liv, han har haft täcke, blir borstad varje dag på hela kroppen, har blivit avsvampad, verkad, är med när vi longerar ( springer runt mig och gör som sin mamma ). 

 

Jag vet att allt detta säkerligen retar gallfeber på alla experter. " varför skaffa föl när du inte kan erbjuda den en vettig tillvaro och kompisar att leka med? ".

 

Det gör mig faktiskt arg när folk kommer med sina pikar och expertis kommentarer. Mitt föl är den lyckligaste på denna jorden, om jag eller hans mamma busar med honom, det rör honom inte i ryggen, han skuttar runt och lever livet för det och älskar sitt liv, och djur ljuger inte. 

Så någonstans hade jag gärna bett er stoppa upp era pikar i röven, men ska försöka lägga lite band på mig själv och bara inte bry mig. 

 

 

Tanken är att släppa Secret på unghäst bete nästa sommar och låta han få busa med jämnåriga.

 

Bebisfeber? Jotack. Snart fem månader sedan bebisen på bilden kom till denna världen. Stoppa tiden, det går alldeles för fort!

Någon som skötte sig himla bra idag var lilleman. Nero och Zally var ute i hagen så han stod och iaktog sina boxgrannar och tyckte att det jätte orättvist att dom fick vara ute och inte han ;)

 

 

vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga om bilden längst ner.. haha, knäpp ser han iallafall ut ;)

På bara två veckor har Secert gått ifrån perfekta hovar till riiiktigt långa tår.. förstår inte vad som flugit i fötterna på honom.. aja. Hovis är iallafall bokad i nästa vecka, så det blir fixat innan vi åker. Noreens hovar växer också snabbare på sommaren, men borde kunna vänta tills efter att vi kommit hem, annars får jag ringa dit hovis ändå, Matilda får hålla koll på fötterna helt enkelt :)

 

Är inte säker på när man brukar verka första gången på föl ( i grunden helt okunnig när det gäller föl.. men lär mig :) ), men tror att det är runt denna tidpunkt, nu på sommaren har även hovarna tendens att växa snabbare.

 

 

blir spännande att se exakt hur mycket han lyckas skämma ut matte.. har trots allt övat på att lyfta ben sedan vecka 1 och vi gör det varje vecka.. 

 

 

När man ligger halvdöd på soffan finns det inte så mycket att göra, så efter jag knåpat ihop en Noreen-film så fick Baby en också, finaste finaste lilla fölis, matte älskar dig mest på hela jorden!

 

 

Trots att det var Noreen jag fotograferade idag så hamnade lillegrabbs på några bilder också, dock inte särskilt många.

 

 

Mamma tycker att jag alltid försöker klä ut mina grabbar till tjejer, men tycker att det är sååå gulligt med flätor osv, speciellt i denna lilla busens lugg.

 

 

erkänn man bara vill äta upp honom?! Gosgrabb