Att äga ett föl är en helt ny erfarenhet för mig. Innan Secret kan jag inte påstå att jag gjort mycket mer än att tittat på ett föl i hagen, möjligtvis klappat lite på ett, men det är allt. Inte ens en åring har jag haft någon vidare erfarenhet av, så hans ankomst skrämde mig något. 

 

Jag tycker inte att det är någon direkt skillnad mellan hanteringen av Secret och Noreen. Secret är mer drastisk i sina handlingar, han kan få för sig att stegra sig, hoppa upp i luften, bocka bredvid mig osv, men annars är han vääldigt väluppfostrad, lätt att leda, hantera och ha och göra med, helt fantastisk faktiskt. 

 

Innan Secret skulle jag förmodligen blivit rädd om en häst stegrat sig framför mig, varit sådär opålitligt toppad hela tiden och trippat runt bredvid mig som en galen tjur.. men hans närvaro har verkligen avdramatiserat allt sånt för min del. Jag känner honom utan och innan och det gör mig så fruktansvärt lugn och trygg hos honom, han är den jag känner bäst i hela världen och eftersom jag känt honom sedan dag ett och format honom efter mig själv ifrån grunden så känns det som om ingenting han gör någonsin kan skrämma mig eller ha en avskräckande effekt.

 

Nu påstår jag inte att jag kan hantera honom i alla lägen, han är en riktig liten filur som verkligen vet hur man ska gå på mattes sista nerver och många gånger så har jag gråtit av ilska över hans små hyss, men jag lär mig och han också. Och vi växer tillsammans och blir mer och mer sammansvetsade.

 

Att få vara med ifrån start är en riktigt cool upplevelse, tycker att alla borde få uppleva det jag upplever varje dag, för det är häftigt, riktigt häftigt. 

 

Sen att jag har världens snällaste bebis och alltid får massvis med beröm och komplimanger både över honom och mitt jobb med honom är helt underbart givande. Han är en grym personlighet som alla borde få uppleva, världens bästa häst!