Det finns tusentals olika teorier och åsikter kring hur man bör agera/ inte agera under hästens första månader/år. Jag läsar väldigt mycket och försöker suga åt mig så mycket information och idéer som möjligt. Jag har mycket kontakt med vet och andra kunniga i ämnet för att kunna bolla idéer och få råd. Ingenting jag gör med mina hästar kommer direkt ifrån mig, utan jag tar alltid emot hjälp när jag känner att min kunskap tar slut. 

 

Hade jag fått välja själv hade jag förmodligen inte skaffat ett föl i detta skede, jag kan inte erbjuda mitt föl allt som jag hade velat önska, jag känner mig inte redo kunskapsmässigt och jag hade gärna haft tid på mig att förbereda mig själv och min omgivning för att ge både mamma och föl bästa förutsättningarna för en frisk och sund livsstil ifrån start.

 

With all that said.. är jag väldigt glad över min lilla krabat. Hans ankomst var minst sagt passande och kom in i mitt liv med perfekt tajming, ur ett helt självisk perspektiv.

 

Jag står inackorderad i ett stall i närheten av min bostad, där står 4 ponnier och 2 storhästar + mina två. Att stå inackorderad innebär mycket sammarbete ihop med andra, och för att någon annan ska kunna hjälpa mig med mina hästar måste såklart mina hästar vara hanterbara. Det ultimata hade varit att släppa dom på lösdrift ihop med ston och andra föl, låta fölen leka och busa, fostra varandra och enbart hantera fölen tillsammans med mamman. Men det drömscenariot existerar inte våran verklighet. Secret har gått i grimma och grimskaft sedan första veckan i hans liv, han har haft täcke, blir borstad varje dag på hela kroppen, har blivit avsvampad, verkad, är med när vi longerar ( springer runt mig och gör som sin mamma ). 

 

Jag vet att allt detta säkerligen retar gallfeber på alla experter. " varför skaffa föl när du inte kan erbjuda den en vettig tillvaro och kompisar att leka med? ".

 

Det gör mig faktiskt arg när folk kommer med sina pikar och expertis kommentarer. Mitt föl är den lyckligaste på denna jorden, om jag eller hans mamma busar med honom, det rör honom inte i ryggen, han skuttar runt och lever livet för det och älskar sitt liv, och djur ljuger inte. 

Så någonstans hade jag gärna bett er stoppa upp era pikar i röven, men ska försöka lägga lite band på mig själv och bara inte bry mig. 

 

 

Tanken är att släppa Secret på unghäst bete nästa sommar och låta han få busa med jämnåriga.