Jag tycker att Noreen verkligen har utvecklats fort. Såhär ser det alltså ut i skritten just nu, efter två månader under ryttare. Hon sänker huvudet och söker sig nedåt och framåt automatiskt. Hon är ännu inte tillräckligt stark i kroppen för att göra det i trav eller galopp, hon behöver mycket mer rutin och träning, men är säker på att vi kommer att nå dit snart. 

 

Det kommer att ta tid innan hon hittar en naturlig form med rundad rygg, bakbensaktivitet och styrka, men det får ta den tid det tar. Jag tror inte att detta är något man kan skynda fram, och jag är väldigt nöjd med henne hittills. 

 

 

 

 

När min fd foderponny Xtra åkte iväg till sitt nya liv så var det som om en del av mig, en väldigt stor del, följde med. Jag vågade aldrig någonsin igen älska en häst på det viset, för den smärtan var outhärdlig.. 

Rosalita och jag vi lärde känna varandra och absolut, jag tyckte och tycker jättemycket om den hästen, men aldrig att jag släppte in henne, det fanns inte på kartan.

 

Även när jag fick Noreen var jag rädd för att låtas känna, låtas bli sådär sårbar. Men ibland rår man inte för det. Mina hästar är mitt allt och jag vill inte ens tänka mig ett liv utan dom, det finns inte.

 

Dom kommer att finnas i mitt liv till slutet, så är det bara. I min värld säljer man inte sin bästa vän, man lägger inte över ansvaret eller klagar.

 

Noreen är det bästa som hänt mitt liv och jag ser fram emot ett liv ihop med henne. Hon är min och jag är hennes.

 

Noreen har aldrig bitit eller sparkat mig eller varit ute efter att skada mig på något sätt. Vilket var en väldig förändring ifrån när jag red Rosalita i början och hon dagligen tog alla möjligheter hon kunde för att sparka eller bita mig. 

 

Jag tycker att det är väldigt viktigt att kunna lita på sin häst. Jag litar på att Noreen aldrig vill mig illa och jag har fullt förtroende för henne. Hon är det snällaste jag någonsin träffat, och trots sina väldigt starka åsikter och hennes stoiga humör så är hon alltid vänlig och trevlig emot mig och respekterar alltid mig som ryttare

 

Jag trodde aldrig att jag skulle få träffa en ponny som Noreen. När hon steg ur transporten den höstkvällen så stod hon som chockad och bara stirrade på mig med sina stora ögon, hon var livrädd. Det har tagit tid och den tiden har hon alltid fått av mig. Hon har landat i sig själv, hon är säker i sin omgivning, i mig och hon är trygg.

 

Idag står hon med de andra hästarna och betar glatt, gnäggar efter sina hästkompisar, gnäggar efter mig, busar med sin bebis, kommer fram till bilen och nosar och hälsar och är en allmänt social och trevlig häst. Det har skett en sånn enorm förändring på så lite tid.

 

Har haft Noreen i sju månader, och hälften av den tiden har hon bara stått i hagen och fått vara i fred, blivit borstad, pysslad med och bara andats. Och det är vad hon behövt. Jag ser verkligen fram emot att sätta igång henne igen till hösten, börja träna för Carola igen, utvecklas som ett ekipage och göra det bästa av vem hon är. 

 

Detta kommer verkligen att bli bra, jag känner det. 

 

Idag red jag bara igenom Noreen i alla gångarter lite snabbt, är inte ute efter att öva upp kondis eller uthållighet eftersom att hon snart ska få vila, utan vill helst bara få rutin och få fram henne lite mer. 

 

Hon har blivit mycket stadigare i svängarna numera, och de tillfällena hon är lite stum i sidorna så helt enkelt vill hon inte gå ifrån flocken ( Secret och pappa ;) ), så hon sätter lite sursida till ibland. Men tycker att hon var super idag. Känner att hon rundar ryggen och sätter bakbena under sig. Fick rida med kortare tyglar idag då det var alldeles förmycket energi i henne att hon sprang ifrån mig ett par gånger, men höll fram handen så att hon hade rörelsefrihet i nacken.

 

Hon var pigg och framåt som vanligt :)

 

Imorgon ska hon longeras inspänd antingen på ängen eller i paddocken för att få nedåt framåt sökningen.

Idag väntas longering. Helst hade jag velat longera henne med inspänningar och då ha någon som kan hålla i Secret så han inte trasslar in sig.. men tror att jag bara har mamma idag som hjälp så får bli ett joggingpass i hagen istället.

 

Vet inte om jag har nämnt det men Noreen har aldrig tränats på att flytta undan för tryck. Påbörjade träningen häromdagen i hagen där jag berömde med godis. Igår när jag hade henne i stallgången så tänkte jag testa vad jag påbörjat då och la an handen i skänkel läge och bad henne flytta, och hon tog ett par ministeg med frambenen, berömde som tusan och försökte igen och då flyttade hon hela sig. Gjorde detta ett par gånger åt varje håll och berömde henne jättemycket. 

 

Hon lär sig så OTROLIGT fort. Jag kan inte räkna gånger jag har stått och försökt att få henne att flytta på sig utan att hon rubbat.. 

 

Idag så åkte jag ner för att mocka, men passade på att städa undan, sopa stallgången och skura lite foderhinkar. Sen hade mamma fortfarande inte kommit så gick ner till hagen för att promenera Noreen lite. 1,5km hann vi med innan hon kom, och sen avslutade vi med lite lydnad så som halt, back, sväng osv. I början var detta jättesvårt för henne, men nu gör hon det på hängande grimskaft, så är nöjd med henne, träning ger verkligen färdighet.

 

Sen har jag börjat med att lära henne ge efter för tryck i sidan. Detta har vi ALDRIG tränat på tidigare och hon har aldrig riktigt förstått, men idag testade jag att lägga handen i skänkelläge och lägga tryck, och samtidigt böja in hennes huvud emot sidan, så att hon automatiskt flyttar åt sidan, då vart det massa beröm och upprepade, och efter ett tag räckte det att jag la an handen utan att böja huvudet och hon flyttade. Naturligtvis kommer vi att få upprepa detta massvis med gånger innan det sitter, men alltid skönt att hitta lösningar som fungerar. Alla hästar är som sagt olika.

 

 

fantastisk häst har jag, så lyckligt lottad att det är sjukt.

Mamma var med som hjälp med Secret, men han var tyvärr alldeles för jobbig idag.. när jag smörjde hennes karleder ( muggen är helt borta, men i förebyggande syfte (a) ), så tyckte han att det såg roligt ut och började bita henne i kotorna.. vart mindre glad på honom, men idag behövde jag inte säga till honom utan hon visade sig blir ORDENTLIGT arg och både sparka, kickade och nöp till honom, haha. Detta har hon aldrig gjort tidigare när vi arbetat då hon aldrig vill stanna till, men idag märkte hon att jag ej sa till henne att fortsätta när hon stannade upp för att säga ifrån och fortsatte sedan att visa obehag mot honom. 

Tycker att det är skönt att hon säger ifrån, han är ganska jobbig emot både henne och mig när vi longerar och dessutom är det en ganska stor skaderisk. Men efter lite tjuvnyp så ställde han sig under ett träd och käkade björnbär.. 

 

Noreen joggade på bra, tycker att hon hade ett fint flyt och vilade bra på steget, sen brunstar hon och varje gång jag bad henne öka så surade hon lite mot mig.. men ignorerade bara, gjorde lite ledarövningar i pauserna och hon vart fin. 

 

 

mattes bästa <3

 

Mätte Noreen idag för skojs skull, tror dock inte att jag var särskilt exakt, men har aldrig mätt henne tidigare så var lite kul att se. Och mycket riktigt är hon en C-ponny ( 139cm för att vara exakt. ), vilket är precis vad jag ville. Varför? Maxad C-ponny är bättre än liten D-ponny.

 

 

 

 

 

 

Tänkte ge er en liten bildbomb på ifrån det att jag fick hem Noreen till idag, kan väl vara lite roligt att se? Tycker jag iallafall, haha. 

 

 

Här sju månaders dräktig (igen, ingen visste.. )

 

 

Idag testade jag att skippa longering och sitta upp direkt.. trots att hon vilat i två dagar så var hon helt cool lugn när vi skrittade runt fyrkanten och vi gjorde volter, minskade och ökade skritten och gjorde halter, hon var väldigt pigg och på bra humör. Även traven var fin, hon blir stadigare i svängarna och vi gjorde lite volter, minskade och ökade även traven lite. När jag gjorde det så använde jag mig enbart av vikten, jag la min egen vikt lite bakåt och hon minskade takten och när jag ökade henne så tog jag fram överlivet lite och smackade lite lätt, hon är himla känslig för det, vilket är skönt!

 

Red inte särskilt länge eftersom att mamma var med och Secret stod uppbunden, så det var bara en snabb genomgång, avslutade när det gick bra.

 

Vi hade två nya hästar som stod i lilla stallet idag och ägarna kom förbi när vi hade våra uppbundna, dom började bröta med skottkärran och Noreen fick panik, slet sig och sprang iväg.. TACK SÅ MYCKET!!!

Fick springa efter med Secret och en hink pellets, och fick tag på henne, lugnade henne och gick tillbaka till de läskiga. Mamma blev såklart jätterädd ( hon är redan rädd för hästar ) men fick lugnat alla tre och gick sedan ner till hagen med dom. Såklart att man inte tänker på att vara försiktig om man inte känner till hästarna runt om sig, så jag lägger all skuld på mig, jag skulle förvarnat att Noreen var rädd och känslig för allt, så hade detta gått att undvika, men man lär sig helt enkelt och tur att grimskaftet gick av så lätt så att hon inte drog med sig hela stolpen!

 

 

fler bilder kommer! :)

Ska snart ner och pussa på min fina underbara häst, är bakis så kommer ej rida, men kanske promenerar lite med henne.

 

 

Alla hästar är olika, och menar inte att dra alla över en och samma gräns, men att äga ett sto är verkligen en utmaning utöver de vanliga. Hade jag själv fått välja så hade jag aldrig stått som ägare på ett sto, never ever. Helt enkelt för att kärat ner mig i idén av att ha en valack och efter att ha haft valack tidigare så kunde jag inte tänka mig något annat.

 

Noreen är ett sto rakt igenom, hon är svår att jobba med, surig, bestämd, envis, nochalant.. ja ni fattar. Jag kan försöka få in henne ifrån hagen i flera timmar vissa dagar och andra kommer hon glatt till mig, ibland total vägrar hon på ridbanan och står och stampar i marken av envishet och ibland går hon framåt, sakta men säkert.. det är verkligen ingen lätt match, att försöka vinna henne på sin sida. Hon har så himla mycket att säga till om och hon vet vad hon vill.

 

Sen att hon är en rödhårig liten ponny gör väl inte saken bättre, men nu när hon är min och när jag känner henne, så har hon vunnit mitt hjärta. Hade inte bytit ut henne emot något i hela världen, världens vackraste tjej.

 

Igår fick Noreen vila, och det fick jag ångra bittert idag. Hade ingen hjälp eller sällskap så fick longera i hagen med bebis springandes med. I början var Secret SKIT jobbig... han klättrade på Noreen samtidigt som hon försökte lyda mig, bet henne i benen, snubblade på henne osv, jagade bort honom ett par gånger, men han kom bara tillbaka igen... usch!

 

Men när jag kommit igång med henne så blev hon överladdade, drog ett gäng lufthopp och bocksprång och stack iväg ett par meter i FULL galopp.. lillen hakade på och höll på att springa in i longerlinan *suck*. Så bestämde mig för att släppa henne och låta dom springa av sig det värsta löst i hagen, och dom sprang... hahaha. 

Efter några varv märkte jag att hon blev trött så jag kallade in henne och kunde nu träna ostört utan att bebis hoppade runt oss som en tok, då han förmodligen också blivit trött av allt springande. Nu joggade jag henne bara i trav på lååång lina. När det tog emot så bad jag lite mer ifrån henne och hon lydde fint. 

 

Avslutade som vanligt med att gå några varv runt hagen med henne, och sammanlagt tror jag att vi tränade i 1h, om man räknar med fram och avskrittning, vilket är bra :)

 

 

typ såhär såg det ut hela passet.. busan!