Matilda hade Saturn på foder i några år och innan dess hade min vän Anna honom på foder. Saturn rörde många liv och trots sitt suriga humör och sin hängiga läpp var han den snällaste som satt sin fot på denna jord. För mig kommer han alltid vara den hästen man hoppade upp på barbacka om sommaren och gav sig ut på långa tyglar och galopperade utan skor.. Underbara Satte, det kommer aldrig finnas någon som du!

Hans liv avslutades väldigt respektfullt. Dagen innan gick jag, Anna & Matilda ner till stranden med honom och hans själsfrände Flisa och lät han galoppera, bocka och vara GLAD. Vi sa innan vi lämnade stallet ett väldigt fint farväl och det var sista gången vi såg honom.

Han avslutade sitt liv på bästa sätt, lycklig.