Jag har faktiskt fler djur än hästarna, har nämligen en Golden Retriever tik som går efter namnet Elsa. Hon är fyra år gammal och den finaste lilla isbjörn jag någonsin träffat.

 

När vi köpte Elsa så hade vi redan en golden tik vid namn Alice, men som vi fick tabort för snart tre år sedan. Alice var en typsik golden, snäll, lugn och säker i sig själv, väldigt bra med barn och matglad. När vi sedan fick Elsa fick vi en ordentlig wake up call. Man ska aldrig dömma en hund efter rasen, det har vi verkligen fått lära oss. Elsa var Alice motsatts, nervös, rädd, opålitlig och hade tendenser till att bli agressiv. 

 

Under valpkursen kunde vi knappt göra något alls med henne, hon var helt hyper och klarade inte av stressen. När man gick emot henne som valp så kissade hon ner sig av skräck trots att vi aldrig gjort något mot henne och hon morrade mot barn. 

Men vi lyckades använda oss av hennes energi och jag började träna lite lydnad med henne, lära henne trick, hoppa lite hinder med henne och och visade sig vara otroligt lydig, lättlärd och arbetsvillig. 

Vi gick en ut-och-gå-kurs med henne som gjorde underverk. Gick mer eller mindre bara i cirklar tillsammans med andra hundar och att bara få gå tillbaka massvis med steg i träningen, andas och ta det lugnt var det bästa för henne, hon fick verkligen tid att växa och mogna i sig själv.

 

Hon har väldigt otypiska drag för att vara en golden, hon smyger, blir lätt väldigt låg, försöker valla ihop familjen, är fortfarande väldigt rädd för barn/gamla människor och sånt som enligt henne är konstigt. Hon är sjukt smart och väldigt klok.

 

Att hon har dessa egenskaper gör att vi varit tvugna att arbeta lite extra mycket med henne, och det har lett till att man fått en bättre kontakt med henne. Hon är verkligen en speciell hund och hade aldrig velat ha henne på något annat vis.