Som nämnt tidigare har jag och Noreen stött på lite problem, det är verkligen inte konstigt, trotsperioder är att räkna med under hästens utveckling och speciellt efter att ha haft en intensiv period. Har varit lite "rädd" att ta tag i problemet, är nämligen rädd att hon ska slita sig ifrån mig och skada sig på något sätt, vilket verkligen inte får hända. 

 

Men idag tog jag upp och red henne, hon inveg passet med att vägra gå in i paddocken och gjorde en tvärvändning, och skenade iväg. Lyckades få stopp på henne halvvägs ner till hagen, och sen bestämt men lugnt bad jag henne att gå tillbaka, vilket hon accepterade, gick även in i paddocken utan problem, även ifall hon var rädd. Skrittade tre varv i bägge hållen på fyrkanten, hon dansade runt och vägrade gå på spåret, men var bara lugn och visade vägen så gott det gick. När hon lugnat sig något och inte låg på bettet så mycket så gick vi in på en mindre volt längst bort på ridbanan ( där är hon lugnast ), jobbade henne på en åttvolt i skritten, och övergick till trav när hon skötte sig. Hon var verkligen fin när jag kom åt henne och lydde mig bra, hade fin bjudning, vilade på steget och formen var bra. 

 

Sen blev hon "rädd" för sin skugga, paddockstaketet, fåglar och allt möjligt konstigt, men satt bara lugnt och bad henne gå framåt, noga med att ha henne mellan hand och skänkel hela tiden, och när hon insåg att det inte funkade så skärpte hon till sig ordentligt och vi kunde fortsätta lugnt och fint. Galoppen testade jag lite i bägge varven och hon var sååå fin, mjuk, rund och bra tempo. Något stressig i övergångarna, men det var ingenting jag la någon större vikt i. 

 

Sen skrittade vi ut en runda, vilket även det gick bra. Jag är himla nöjd med både häst och mig själv idag så vi får två tummar upp!!