Jag tror att många hamnar i en svacka i sitt hästintresse när man når tonåren. Just ridsport är en väldigt intensiv sport, du tränar inte bara någon gång i veckan, utan du är i stallet varje dag, ibland fler gånger om dagen, måste  ibland prioritera bort annat som är viktigt för dig såsom vänner, fester, skola osv. Det är verkligen inte lätt alla dagar att hitta en balans i vardagen, speciellt när du hamnat i den åldern då du inser att det finns så mycket annat som du vill och kan göra, det finns en värld utanför hästarna och det är otroligt spännande, nytt och det börjar kännas som ett måste att åka till stallet, istället för något du verkligen vill göra.

 

Jag har varit där, mer än en gång. När jag var 15 år så hade jag Xtra på foder, jag hade precis skaffat en pojkvän, hemmafester nästan varje helg och livet var mycket mer komplicerat än vad det varit i tidigare år. Hästen var inte längre höjdpunkten i livet, utan det fanns en hel värld utanför den lilla bubblan och många gånger kände jag att jag inte ville ut till stallet, inte för att jag inte älskade Xtra, han var det bästa som fanns, utan för att jag ville veta vad jag gick miste om.

 

När Xtra åkte så tog jag en paus ifrån hästarna, det kändes som det rätta draget för mig eftersom att mitt intresse ändå svalnat. Det tog mig över ett år innan jag var tillbaka i hästlivet igen. Många gånger mådde jag fruktansvärt, jag saknade Xtra något hemskt och det gjorde så jävla ont i mig. Men det var inte bara saknaden efter honom som gjorde ont, det var saknaden efter hästlukt, ridning, att åka till stallet fast jag inte ville, att ha en häst i mitt liv, varje dag.

 

Jag vill aldrig igen behöva känna så som jag kände under det året. Jag fick smaka på vad jag trodde att jag ville ha, och det visade sig att det inte var för mig. Jag är en hästtjej, och jag kommer alltid vara det. Även om jag i framtiden lämnar iväg mina hästar för att studera, skaffa barn eller ut och resa så kommer jag alltid att komma tillbaka till dom. Dom ger mitt liv mening och jag vet vad jag vill ha utav livet, och utan dom vore det inte desamma.