Jag vet inte exakt hur gammal jag var när jag blev medlem på Pixbox.se men jag misstänker att jag var runt 12-13år gammal. En hemsida där du kunde lägga upp bilder i olika album, tanken bakom hemsidan var nog att hobbyfotografer skulle visa sina bilder, men vill nog påstå att det snabbt blev en samlingsplats för hästtjejer. Jag la upp bilder på mina älskade skötponny Piccolo ifrån ridskolan, himla stolt var jag över den fina ponnyn som jag fick äran att rida.

 

Men jag bjöds in i en värld av elaka kommentarer, påpekningar och kritik. Aldrig hade jag någonsin tidigare upplevt hästtjejer på det sättet. Allt ifrån " du är alldeles förlång, djurplågeri!! ", till " du drar hästen i munnen, så jävla elak!! ".

Detta var helt nytt för mig. Jag hade ridit på ridskola i ett eller två år och var en nybörjare på hästryggen, på en ridskola tillåts du vara nybörjare, du tillåts göra misstag för att lära dig. På internet accepteras inte detta. Du ska vara profs ifrån start eller så ska du vara redo att sågas, riktigt ordentligt.

 

Jag lärde mig spelreglerna ganska fort och det tog inte lång tid innan jag skärpte till min ridning ordentligt, jag gjorde som experterna sa helt enkelt. Min ridning blev inte snällare, men det såg bra ut på bild, vilket var huvudsaken, eller?

 

Det fanns en annan hysteri. " han älskar mig mest!! ", någon som känner igen sig? Ridskolelever vill gärna skylta om sitt speciella band till sin sköthäst, och på pixbox blev det mittpunkten i alla diskussioner, även bråk.

För vad förväntar man sig av en 12 åring egentligen? Man är inte vuxen, man är inget profs, speciellt inte när man är en ridskolelev som rider en gång i veckan på en b-ponny.

 

Vi var helt enkelt elaka små hästtjejer, och jag vill påstå att våld föder våld, kritik föder kritik. Blir du kritiserad så tar du dig rätten att kritisera tillbaka när tillfället ges. Iallafall när du är ung och sårad.

 

Min bild av hästtjejer grundas ifrån denna tid, den skrämde mig verkligen, vem jag blev skrämde mig.