Min lilla vilding

Haha, ibland blir jag bara skrattfärdig när jag tänker på Noreen. Vissa vill påstå att det är svårt att få framåtbjudning på unghästar, krävs att man rider mycket i skog och mark med en ledarhäst framför som ska hjälpa hästen att hitta en naturlig bjudning.. Dom har iallafall aldrig suttit upp på min lilla vildhäst, haha.
 
Idag tänkte jag skritta en runda men eftersom att det börjar smälta överallt och det är halt som satan så tog jag en skrittrunda runt gården och sen gick jag in i paddocken. Ställde utåt, sidleds längsstaketen och mycket volter i skritt, hon förstod uppgifterna och skötte sig. Sen lät jag henne trava lite, hon svarade lite väl bra på skänkeln och sköt iväg i fullfart och hade världens bjudning, nedåt sökte hon hela tiden med nosen och även ifall jag inte tyckte att hon jobbade på särskilt bra med ryggen så kändes det så härligt att hon hade sånn härlig bjudning framåt, fick hålla henne lite extra emellanåt, hon är allt bra het min ponny, haha.
 
Eftersom att hon var så himla glad så gav jag henne något varv i galopp också bara för att känna efter, hon blev överlycklig och sprattlade fram med benen åt alla håll, haha. Sen skrittade vi resten, upprepade övningarna vi började med och lugnade ner henne. Allt tog ca 20 minuter, varav 15 minuter var skritt, haha.
 
Sen fick hon komma ut i hagen igen medan jag mockade och fixade, mysponnyn (L)
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback