Har kommit in i en period då jag tycker att vardagen med hästarna är lite tråkig, behöver verkligen rida, träna och ta mig framåt och känner att jag inte kommer någon vart. Har en massvis med olika förslag i huvudet på hur jag kan/vill lösa vår situation, men när jag väl är nere i stallet känns det omöjligt.

 

Att skicka iväg Secret till min tränare, där han får busa och leka med ett annat föl och andra unghästar hade varit det bästa för oss bägge två, men att behöva ställa in Noreen i stora stallet igen, låta henne gå utan sällskap i hagen vill jag bara inte göra, hon förtjänar bättre än så.

Därför tänker jag lägga mig själv åt sidan ett tag till, ta tid på mig att fundera ut vad som verkligen är bäst för oss alla tre. I vår ska Secret i vilket fall som helst släppas på bete med en bebiskompis och förhoppningsvis få en underbar sommar full av bus och lek. Vad jag gör med Noreen är oklart, men förhoppningsvis kan hon stanna kvar och gå ihop med någon av valackerna. Det är ett evigt pussel när man står i ett stall där alla sköter sig själva.