Att ha ett föl är väldigt påfrestande. För någon som inte bo på gård, har erfarenhet eller förutsättningarna så är det väldigt svårt att skapa en sund miljö för fölet att växa upp i. Jag har gjort mitt bästa ifrån start och kommer alltid att göra mitt yttersta för att se till att han har det bra. Men det är svårt och det tar väldigt mycket på mig.

Tyvärr har Noreen inte varit min nummer ett alla dagar, ibland har jag fått lägga all fokus och energi på det lilla fröet och det tär på mig även det. Hon är det finaste jag har och jag vill alltid kunna ge henne allt jag har. 

 

Till våren tänker jag se mig för efter en medryttare. Planen är att skicka iväg Secret, vilket kommer ge Noreen rampljuset, och vill verkligen ta vara på den tiden. Jag vet att jag kommer att ha fullt upp hela våren, och jag vet att jag kommer att vilja ge henne all min uppmärksamhet och tid, men jag vet också att det kommer att köra slut på mig. Därför tänker jag överväga att släppa in någon i vår vardag. Avlastning under vardagarna hade varit det bästa för oss alla.

 

Jag har en väldig jag-tar-hand-om-min-häst-bäst-syn på hästlivet, vilket jag också tror att de flesta har, fast i smyg. Om har väldigt svårt att se någon annan på min häst, se någon annan rida henne, borsta henne, ta hand om henne och kanske även älska henne. Men det där är enbart själviska tankar, och hon förtjänar all kärlek hon kan få. 

 

Själv har jag varit medryttare, och vet vilken kärlek det finns att ge till en häst som man kanske inte träffar varje dag, känner särskilt väl eller är ens egen. Sörbys Xtra var min foderhäst, och det bästa livet hade att erbjuda mig som 15år, han var inte min, men han var det enda som upptog hela min värld, och finns det någon som kan älska Noreen på det viset, så är den personen välkommen med öppna armar.