Vi föds inte med det rätta skänkelläget, hoppsitsen eller all världens kunskap om hästar, ridning och allt däremellan. Vi lär oss med tiden och alla de år vi spenderar med dessa fantastiska djur, och under denna lärningsperiod, som enligt mig aldrig tar slut, så måste vi tillåta oss att göra misstag. Det finns tusentals exeperter som gärna vill låta sina käftar glappa, trycka till här och där om hur man ska sköta sin häst, rida och vad som är rätt och fel. Men genom att göra misstag lär vi oss, och att aldrig tillåtas göra misstag är som att aldrig tillåtas lära sig något. 

 

För mig är det en självklarhet att man som liten ryttare gör tusen missar och det är okej. Sålänge det inte skadar häst eller ryttare så måste man få lov att göra misstag, och vi har hur många snälla och fina ponnier i vårat avlånga land som lär våra unga ryttare rätt och fel. Jag tycker att det är förälderns ansvar att se till att hästarna mår bra och inte far illa när det yngre ryttarna rider och hanterar dessa djuren, de är ej leksaker. Och man måste få ställa krav på dom. Men att kräva felfri ridning och att de ska göra allt på punkt och pricka är orimligt.