I hästsammanhang har jag aldrig känt mig kritiserad förut, jag vet vad jag gör och jag gör mitt bästa, precis som alla andra. Jag vill mina hästar mitt bästa och gör vad jag kan i den situation JAG befinner mig, mina hästar har alltid mått bra. Men sedan ett år tillbaka har jag känt mig riktigt riktigt osäker i hästsammanhang, blivit pikad, kritiserad och ifrågasatt när det kommer till min hästhållning och ridning, och jag måste säga att det tär på mig mer än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.

 

Att ha någon som talar om för mig att mina hästar minsann inte mår bra, att jag inte tar väl hand om dom osv gör ont i både hjärta och själ, speciellt när jag lägger hela mitt liv på att dom ska ha det bästa möjliga. Det finns ingenting så viktigt för mig här i livet som mina hästar, det ska gudarna veta.

 

Att bli ifrågasatt tillräckligt mycket att man tillslut börjar ifrågasätta sig själv är fruktansvärt, ingen ska behöva gå igenom det. Och det är solklar mobbing ifall ni frågar mig. Hästarna har varit min trygghet i livet och att dra sig ifrån att åka till stallet, att känna ångest inför att komma dit och ha en klump i magen för vad som kan vara skrivet på tavlan idag är psykiskt påfrestande.

 

Vem tar sig rätten att vara elak emot någon annan, vem säger att ditt sätt är bättre än mitt? Hästfolk är speciella människor, det vet alla som har en fot i denna sporten på ett eller annat sätt, och jag kommer aldrig någonsin stå bredvid och hålla tyst när någon är elak, kritiserar eller pikar en annan ryttare någonsin igen. Det är inte okej.