Dessa senaste två veckorna har jag verkligen blivit påmind om varför jag slitit dag in och dag ut med två hästar, kämpat med en frustrerad unghingst och lagt alla mina pengar, all min lediga tid och all energi på mina två hästar. Varför jag cyklat till stallet varje eftermiddag för att mocka och slita ut kroppen, borsta lite och ev gått promenader i mörkret och kyla.

 

Att få sitta på min häst, rida henne och känna hur vi tar oss ifrån en punkt till en annan är fantastiskt, känslan att få rida min ponny är helt otrolig och jag tror aldrig jag uppskattat någonting som jag uppskattar friheten att när jag vill kunna ta ut henne på en ridtur, för det har jag aldrig tidigare kunnat göra helt själv. Har alltid varit så beroende av andra när jag ridit eller aktiverat hästarna på något sätt. 

 

Att få jobba med Noreen är underbart, älskar varje sekund av det, trots att vi hamnar i svackor, att jag överanalyserar minsta detalj och ligger sömnlös när problem eller konflikter uppstår, jag älskar min häst och hon är det bästa som finns.

 

Har så mycket mer att se fram emot, för utöver min vackra lilla donna så har jag en underbar liten vän med livet framför sig. När han kommer hem påbörjar vi en ny resa tillsammans och inridning ligger inte allt för många år bort, åh vad jag älskar livet med mina hästar!