Eftersom att paddocken är en enda isbana, hagarna desamma så finns det ingenstans att rida ordentligt. Istället fick jag skritta runt lite hur som helst på olika underlag, vi passade på att miljöträna och jobba henne i ordentlig skritt där fokus låg på att hon var framme vid handen hela tiden, hon var väldigt stressig och nervös i början, skyggade för allt och var på trotshumör, men efter lite bråk så var hon jätteduktig och gick framåt bra. Hon fick även trava några sträckor på en grusväg och hon gick samlat och fint, stack inte iväg eller blev springig på något vis.

 

Hon fick skritta i ca 40 minuter, på asfalt, grus och gräs och det kändes som ett givande ridpass.