Att kunna älska någon så kravlöst, ovillkorligt och djupt som jag älskar mina hästar är en lyx jag aldrig vågar ta förgivet. Mitt liv har en historia som jag aldrig talar om, som aldrig syns eller visas på något sätt och jag vill aldrig se ömkan i folks ögon när dom ser på mig, jag vill aldrig vara svag, även ifall jag är det mestadels av tiden.

 

Mina hästar är min trygghet här i livet, dom står med stadiga ben när jag inte orkar och även ifall jag många dagar vill kasta in handduken så håller dom mig vid liv, att ansvara för dom håller mig vid liv.

 

För när jag sitter på hästryggen kan jag koppla bort all smärta, sorg och all min fokus ligger på nuet, jag kan älska varje sekund av mitt liv och jag kan njuta av det. Antar att det är därför folk börjar ta droger, för att koppla bort allt som gör ont, och så känns det gör mig. För när jag andas in hästlukten och begraver ansiktet i Noreens man, då gör det inte ont längre.