När man rider unghäst så ligger alltid all fokus på hästen, man kan sitta lite i lättsits, framåtlutad och är förbered på ifall hästen ska hoppa till eller liknande, för chanserna är ju trots allt ganska stora ifall man har en pigg och glad liten ponny att hon flyger i luften någon gång under ridpasset.

 

När jag lägger all fokus på Noreen under ridpassen så känner jag att jag verkligen låter mig själv göra saker som jag aldrig skulle tillåta förut. Jag skulle aldrig låta mig vinkla handen neråt, flytta bak skänkeln eller sitta framåtlutad med överlivet, aldrig. Med andra ord ser det inte jättesnyggt ut när jag rider, men eftersom att hon behöver all fokus i nuläget så får jag bara vänta ut henne, tidsnog kan jag fokusera på min ridning istället för hennes.

 

Min ridning har ej utvecklats på snart fem år då jag enbart ridit unghästar eller ej ridit alls, har inte känt att jag lärt mig något jag inte redan kunde rent ridmässigt på fem år, vilket känns lite tråkigt, såklart. Men samtidigt har jag lärt mig rida nya hästar, ridit in Noreen och utbildat Xtra. Så skulle inte vilja påstå att det inte varit värt det ;)