När jag fick Noreen så var hon väldigt panikslagen och hade absolut ingen inskolning på någon nivå. I longeringen släpades jag efter linan ett par gånger i paddocken då hon stack i panik och bara sprang, hon var rädd för absolut ALLT i sin omgivning, speciellt i stallet. Och jag hade ingen kontroll alls, och jag var väldigt osäker på både mig själv och min nya ponny. Därför tog jag beslutet att ta hjälp av min tränare Carola, ett beslut jag idag är väldigt glad att jag fattade. Hon har hjälpt mig med exakt ALLT med Noreen. Hon lärde mig förstå varför hon uppträdde som hon gjorde och vad jag kunde göra för att få hennes förtroende och hur jag skulle skola in henne. Noreen är idag en väldigt väl uppfostrad ponny, hon har respekt för mig och litar på mig. 

 

Det är OKEJ att vara osäker, det är sunt och normalt att känna så, och det är viktigt att förstå att det är okej, ingen vet allt och någonstans måste man börja. Jag visste ingenting om hästar som Noreen, jag hade aldrig stött på en så osäker individ och vissa situationer visste jag inte hur jag skulle hantera. 

 

Idag har jag kontroll, idag kan jag skratta åt hennes glädjeskutt och hantera hennes rädslor, idag känner jag min häst och kan henne utan och innan, jag vet vad som gör henne rädd, jag vet vad jag gör i de situationerna då hon kopplar bort allt och får panik. 

 

Och jag är framförallt stolt över vad jag åstadkommit med henne. För en ryttare med djupare kunskap och lärdom av hästens kroppsspråk osv hade det säkert inte tagit flera månader att kunna sitta upp, men vill veta vad jag gör, innan jag gör det, annars kan det göra mer skada än nytta.