Att växa ur sin ponny

Längd är ett känsligt ämne hos de flesta ponnyryttare och de flesta av oss har varit i en situation där vi blivit förstora / för långa / för gamla för att rida ponny / sin ponny. 
 
Den enda hästen jag egentligen "växte ur", längd mässigt var b-ponnyn Piccolo på ridskolan. Efter fyra år på den ryggen så sa min ridlärare tillslut att det tyvärr var dags att gå vidare.. som jag grät.. 
 
Jag var aktiv på en hemsida som heter Pixbox.se, där jag och många ifrån samma klubb var medlemmar. Jag fick ofta kommentarer om min längd när jag lagt upp bilder på Piccolo och många kommentarer var både elaka och kränkande. Att det kan finnas i andras nöje att trycka ner någon, det kan jag aldrig förstå mig på. 
De sista året jag red Piccolo så var jag väldigt lång längdmässigt, men fick bekräftat av min ridlärare att hon minsann tyckte att jag kunde fortsätta rida ett tag till på den lille ponnyn, såklart var hans ben lite väl korta för att hänga på i de större hästarnas takt och oftast hade han svårt att hänga med på lektionerna, men vi kämpade på. 
 
Även om jag var lång för honom och fick det kastat i ansiktet varje dag över nätet så försökte jag att inte bry mig, men hur lätt är det som 13 åring att inte ta åt sig av elaka kommentarer av anonyma ansikten via datorn, det GÖR ont. Min ridlärare godkände min längd och skulle inte utsätta en ridskoleponny för något han inte klarade av, och jag litade på hennes ord framför jämnåriga som dömde av bilder att jag förstörde ryggen på den "stackars" ponnyn. 
 

 
Och om jag har förstått rätt är det väldigt vanligt att kasta skit på den långa ponnyryttaren. 
Bakom de flesta ekipage finns där oftast en tränare, en tränare som är fullt kapabel till att avgöra om ekipaget ser bra eller obalanserat ut, längdmässigt. Men självklart kommer det alltid finnas dessa härliga experter som tar sig rättigheter att påpeka både de ena och de andra och som ryttare förväntas man bara att tacka och ta emot. 
 
När jag fick Noreen var jag väldigt osäker på hennes storlek, såklart. Att hon klarar mig tvekar jag inte en sekund på, men jag började undra vad folk skulle tycka om min längd. Om folk skulle kommentera att jag skaffat mig en alldeles förliten ponny, att jag skulle få elaka kommentarer igen, eller om någon skulle tycka något överhuvudtaget, om något alls. 
 
JA, det skrämmer mig när folk kommer med åsikter om mig och mina hästar, dels för att jag fått mycket skit kastat i ansiktet, men också för att jag vet hur elaka människor kan vara om dom så gärna vill. 
 
Någonting att tänka på är att det är fruktansvärt tråkigt att växa ur sin ponny, och att bli påmind om det varje gång man kollar sina kommentarer gör inte direkt saken särskilt mycket bättre, och när man känner att det kliar i fingrarna och man gärna vill lämna den där kommentaren på den där tjejens blogg om hennes längd på sin ponny, så tänk till en extra gång, hon mår redan dåligt som det är.. hon behöver inte din skit också.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback