Det absolut första problemet jag och Noreen stötte på var att hon inte förstod skänkeln. Hon kopplade inte riktigt röst och skänkel och förstod mig inte riktigt, fick lov att använda mig av någon som gick bredvid och bara efter några gånger så gick det genast bättre. 

 

Att ha en unghäst innebär att man kan vara med och forma ifrån början, mångas dröm, men det kan också gå jävligt fel om man inte vet vad man gör. Det absolut viktigaste för mig är att hon är känslig för skänkel och hand, vilket jag alltid varit väldigt noga med. 

Hon är inte särskilt kvick i reaktionerna just nu, men börjar alltid med att krama lätt med benet i sidan, tar hon inte den mjuka skänkeln så säger jag till ordentligt med röst och skänkeln så att hon reagerar, efter att ha sagt till henne en gång så brukar hon faktiskt ta den mjuka skänkeln resten av ridpasset. 

 

Handen håller jag stilla och lätt, brukar börja med att bredda den lite för att hjälpa henne, och hon går i "form" i alla gångarter, men orkar inte riktigt hålla en stadig form utan går ibland bakom hand, ibland lite öppnare osv, men hon blir starkare och stadigare för varje ridpass och det går framåt. Om ett år kommer hon att gå i stadig form i alla gångarter, det är jag säker på. 

 

Nästa steg för oss är skolor i form av flytta för skänkeln, forma sig efter skänkeln, dvs ställa nacken innåt och utåt, galoppfattningar ( något påbörjad ) och sedan att minska och öka steget i traven.