Något jag tycker är himla synd är föräldrar som håller sina ungar för hårt när de är tonåringar. Detta ser man mycket hos hästtjejer, söta små flickor som hänger i stallet, ägnar all sin tid och energi och hästen och aldrig gör något dumt. Dricker aldrig alkohol, röker inte, är inte ute och ränner på stan, för det hinns ju såklart inte med när man ska upp tidigt dagen efter och släppa ut fem hästar. 

 

Mina föräldrar har aldrig varit av de slaget. Min mamma har alltid varit väldigt positiv till det mesta som inte har med hästar att göra, men samtidigt varit noga med att jag tar mitt ansvar. 

Problemet som utlöses är ju det att när dessa små söta flickor inser att det finns en värld utanför hästlivet så går det fort som fan. Allt hästintresse man tidigare haft bortprioriteras för helt plötsligt finns partynätter, utlandsresor, pojkvänner och allt såntdär livsnödvändigt involverat och eftersom att man aldrig riktigt vetat vad som finns därute tidigare så blir allt så himla roligt.

 

Jag tycker att jag haft min beskärda del av alkohol och fest och har ingenting emot att sitta hemma flera helger i rad, gå upp tidigt på morgonen och fodra, spendera kvällen i stallet eller betala höfakturan istället för att köpa lite nya höstkläder till mig själv, jag har alltid varit medveten om vad som finns utanför hästlivet och därför aldrig kunnat skylla på att jag inte fått uppleva det, för det har jag, om och om igen. Men jag väljer detta livet och jag skulle göra det igen om jag fick chansen att välja om. 

 

För den lycka jag finner i att vara med mina hästar hittar jag inte i att dansa mig svettig på ett dansgolv och sen ligga och spy på toalettgolvet.