Nu har Noreen och S gått på bete i några dagar och jag kan med gott samvete säga att någonting börjar hända med Noreens kropp, helt klart. Ett tag var hon så smal att jag kunde gråta mig till sömns, och ingenting jag gjorde spelade någon roll. Men gräs verkar faktiskt göra henne gott, jag vet att det kommer ta lång tid innan hon ser "normal" ut.. efter allt vad hon gått igenom, men jag vill våga säga att vi är på god väg iallafall.