You don't know what it's like when nothing feels alright, you don't know what it's like to be me.

När det kommer till ridning och hästar så har jag sjuka krav på mig själv. Jag känner ofta jätte dålig i ridningen och tycker själv att jag inte duger till och ligger dåligt till. Jag har inte haft förutsättningar till att bli bäst, och aldrig förväntat mig eller trott att det kommer hända mig. Jag har inte ridit seriöst på flera år och har alltid fått jobba med hästar som har problem/ är begränsade och känner att jag aldrig riktigt underhållit min ridning. Jag tycker det är skitjobbigt att ha någon annan där när jag ska rida och känner mig otillräcklig emellan åt.
När jag hade Xtra så mådde jag dåligt när det var andra i stallet och såg på när jag red. Jag kände mig dömd då han inte alltid var jättelätt eller snäll för den delen heller. Jag har stora problem med att få ordning på både ponny och mig själv och kände väldigt ofta att jag inte klarade av situationerna. Trots att jag inte baserade det på något så inbillade jag mig att mina stallvänner tyckte jag var dålig.
Detta är inte bara ett problem inom hästvärlden. Jag klarar exempelvis inte av att göra redovisningar, prata med främlingar osv, jag har helt enkelt problem med min egen prestation och dåligt självförtroende.
Även när jag hanterar Noreen och fölet är jag rädd att någon annan ska tycka att jag inte har tillräckligt med kunskap och tycka att jag gör fel. Någonstans tror jag nog de värsta om folk jag inte ens känner trots att jag inte har någonting att basera mina tankar på.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback