The truth

Jag har lite svårt att ta till mig "det hela" så att säga. Någonstans känns allting to good to be true. Jag fick en underbar ponny, hon klarade förlossningen fläckfritt, dom är friska, dom mår bra, mina föräldrar hanterar situationen bättre än jag kunde drömma om.. för att vara mitt liv känns det alldeles för bra.
Jag är faktiskt rädd för att fästa mig vid Secret. Jag vet hur ont det gör när någon man älskar tas ifrån en och den smärtan vill jag inte genomleva en gång till. Det känns alldeles för bra för att vara sant och jag vet faktiskt inte vad jag gjort för att förtjäna att må såhär bra.
Knäppt? Jo jag vet att det kan låta lite flummigt men jag är van vid att känna denna form av lycka och ha en sånn otrolig tur. När Xtra åkte så svor jag på att aldrig fästa mig vid en häst igen, för trots att dom nätterna jag gråtit mig till sömns inte ens kan mäta sig med dom två åren jag fick med honom så gör det ont, fruktansvärt ont.
Och sanningen är att jag är rädd.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback