Tog med häst, säkerhetsväst och pappa ut paddocken. Eftersom att hennes sadel ej ligger bra så rider vi barbacka. Pappa ledde henne lite till en början, för att undvika onödiga konflikter. När hon var okej med att jag satt där och gick fram självmant gick han mer och mer emot mitten tills vi skrittade själva på spåret. Vi höll oss på en volt längst bort på ridbanan för att undvika rida förbi öppningen.

När jag skrittat henne i ca tio minuter ville jag se om hon fortfarande hade problem med traven ( jag kunde inte trava henne när skadan uppkom då hon enbart stannade och kickade och stegrade.. ) men hon travade på snällt, testade lite om det gick att stanna, men efter några korregeringar ifrån mig så travade hon snällt vidare. Hon hittade en väldigt låg och fin form som jag lät henne lulla runt i. Vi travade ett halvt varv på volten, skrittade tre varv och sen travade vi ett halvt varv igen.

Vi travade i båda varven, hon stegrade sig två gånger, men man märkte att det enbart var för att testa då hon gav sig otroligt fort. Hon var både mjuk i munnen och känslig för hjälper. Hon spände sig ibland och krullade upp sig, men red bara igenom det och hon slappnade av. Är faktiskt lite chockad över hur bra det faktiskt gick. Detta ska vi fortsätta med nu i några veckor innan vi ser hur vi ska gå vidare.

Jag är riktigt riktigt stolt över Rosalita. Hon testade mig på sitt vanliga lilla sätt ett par gånger genom att låtsas att bli rädd, flyta ut ur volten, stelna till och spänna sig osv. Men när hon märkte att det inte var lönt så slappnade hon av. Jag är även glad att hon inte kickade eller bockade något.. men mig barbacka på ryggen så hade jag nog inte haft en chans att sitta kvar.. haha.

Det syns verkligen att vi inte varit igång sedan december, men snart så!