Jag hade tröttnat på hästarna redan under tiden jag hade Xtra men ville inte erkänna det för mig själv och red enbart för hans skull. Jag älskade honom och ville vara med honom alltid, men den där glädjen för hästar jag haft när jag var yngre försvann helt enkelt. En del kan ha varit att jag skaffade min första pojkvän, skolan blev mer seriös, jag började festa.. allt förändrades väldigt fort.

Men hur det än blev så slutade jag med hästar. I ett och ett halvt år låg jag på soffan, dag in och dag ut och mådde skit. Jag kände ingen glädje för något längre och tror aldrig att jag känt så någonsin tidigare.

När jag våren 2011 bestämde mig för att börja rida igen så fick jag ett mejl ange Rosalita där dom tyckte att jag skulle ge det en chans, och mycket riktigt så gjorde jag det. Och därifrån har ni haft möjligheten att följa mig här på bloggen.

Att sluta med hästar var nyttigt för mig. Jag fick se livet ur ett annat perspektiv, ett liv utan sena kvällar i stallet, prioritering och ont i kroppen. Jag trivdes inte alls med mig själv eller mitt liv och var fast besluten sommaren 2011 att jag skulle skaffa en egen häst.

Jag var trött på att rida andras hästar och Rosalita var för krävande för att jag skulle få någon glädje utav det. Noreen kom in i mitt liv med så mycket hopp och kärlek, hon har verkligen varit en life saver och tack vare min pappa så har jag ett helt liv framför mig med två stycken perfekta hästar som förgyller mina dagar och gör mig till en bättre människa.

Jag kommer aldrig tröttna på hästlivet igen. Inte efter att ha smakat på livet utan dom.