Hästbloggar, ett släkte för sig självt.

Jag läser väldigt mycket hästbloggar ( bloggar i allmänhet också, men mestadels hästbloggar ), och vissa är verkligen jätte ödmjuka till sin självbild, förstorar inte sig själv utan ser sig själv som vem som helst, sen finns det ju alltid dom som anser själva att deras kamper varit dom svåraste, allting dom måste stå ut med är ju fruktansvärt just för att dom haft en stor blogg. Dags att komma ner på jorden?
 
Nej, ni är inte dem ända som får stå ut med ponnymammor som klampar runt på allt och alla, ni är inte dom enda som får dömmande blickar slängda erat håll, ni är inte dom enda som haft kommunikationssvårigheter med eran ponny, haft nergångar och uppgångar, och helt ärligt.. ni är inte dom enda. 
 
Att läsa åsiktsinlägg kan vara väldigt intressant och trevligt, sålänge det håller en bra kvalité, men när bloggaren ifråga drar igång samma ämne gång efter gång men enbart har ändrat ordvalen.. då borde man kanske ta sig en funderare på om man verkligen har något mer att säga.
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback