Jag har alltid tyckt om djur, men hästar har aldrig varit mitt favoritdjur direkt. Jag började med att rida på min då-bästavän Ellinors shettisar medan hennes mamma sprang bredvid. Men jag började inte på ridskola förrän jag var 10 år då jag började följa med min vän Matilda på hennes lektioner. Jag satt på läktaren och längtade upp på ryggen och tjatade sönder på min mamma för att få börja, och tillslut fick jag det. 

 

Jag började på en nybörjar grupp klockan tre på fredagar, men fick efter bara några få månader hoppa upp till klockan fyra gruppen, tillsammans med dom som ridit i flera år. Det var jag väldigt stolt över kommer jag ihåg, hihi.

 

 

Ridskolan var en fin tid och jag saknar det ibland, men det är precis som att växa upp och sluta skolan. Ridskolehästarna kommer alltid äga ett hörn av mitt hjärta.