the love of my life, my bestfriend
2012-01-29 om två dagar var det två år sedan vi lastade in Xtra i släpet och åkte iväg med honom. Sista gången jag såg honom stod han i en box med massa hö och halm, nöjd och glad och andades beskymmerslöst mig i ansiktet. Har nog aldrig kämpat så mycket med att svälja gråten, hålla huvudet högt och låtsas som om det inte berörde mig.
Jag saknar honom varje dag. Min soulmate. Han var en mycket, mycket speciell ponny som betydde världen för mig. Och trots att minnena bleknar så består ändå ärren han lämnade hos mig. Jag glömmer honom aldrig.
Jag har länge velat hälsa på honom i hans nya hem, men är rädd att det är för tidigt. Jag är sjukt rädd att behöva återuppleva att förlora honom, att lämna honom igen. Jag är rädd helt enkelt.
två fantastiska år fick vi ihop. Det var en jobbig tid för mig, utanför hästeriet och utan hans hjälp hade det inte gått så bra. min fina fina älskade xtra.
Trackback