Med en gång började hon såklart bråka och fick sig en chock när Matilda inte la sig med öronen bakåt när hon stegrade ( vilket jag mer eller mindre gör då stegrande hästar är min värsta mardröm.. yeah! ) hon både bockade och stegrade hejvilt och höll på att gå över någon gång, men Matilda är mycket mer konsekvent och kan säga till henne på ett bättre sätt, jag tycker nämligen bara synd om henne i dessa tillfällen.

I slutet slappande hon av och travade i rund och fin form och där avslutade vi. Men hon fick både galopperat, travat och skrittat henne och jag är himla nöjd!

Ska se om Matilda vill ta några fler pass med henne innan jag sitter upp, jag vill nämligen inte förstöra något.

Saknar min duktiga, lydiga och arbetsvilliga lilla ponnybus! Inte de monster som står i hagen nu ;)