Hopprädsla
2012-02-28 Jag utvecklade en grov hopprädsla när jag fick Xtra. Han kunde inte hoppa och jag som kom ifrån hinderkloka ridskolehästar blev väldigt paff när jag hoppade rätt in i hindren, inte kunde bedömma avstånd och hoppade av 2 meter innan ett 20 cm högt hinder. Jag hade tidigare alltid varit väldigt intresserad utav hoppning och tävlade alltid när ridskolan arrangerade hopptävlingar.
Jag la hoppningen på hyllan och jag & hästen utvecklades inom dressyren. När lydnaden satt så tog vi tag i hoppningen igen och lyckades utbilda honom till att hoppa bana på 1 meter. Då var jag faktiskt väldigt stolt över både mig själv och hästen.
När jag började rida Rosalita så tyckte jag alla hinder var alldeles för höga för min smak. 60cm var JÄTTE högt och jag blev helt plötsligt fem år igen och livrädd för allt som hette hoppning.
Det finns bara ett sätt att bli av med en rädsla. Bestämma sig för att man vill något tillräckligt mycket och sen genomföra det. Rosalita kan hoppa och allt jag behövde göra var att rida rätt. Hela hösten hoppade vi, banor, kombinationer och nu har vi hoppat 90cm tillsammans, vilket för mig är högt på den lilla ryggen.
Jag hoppas kunna njuta av hoppning på den nivå jag gjorde när jag var yngre någon gång, alla har vi rädslor och man ska inte skämmas över det.
Första gången jag och Xtra flyger över 80cm. Han stoppade inte en enda gång med mig och kastade sig över allt jag styrde honom på.
Trackback