Ganska snabbt snappade jag upp och klarade mig själv i stallet. Och sen dess har jag alltid gjort det också. Mamma har ställt upp och fotograferat mina ridpass under åren, men det är all kontakt hon haft med mitt brinnande intresse. När vi fick hem Noreen så var det dock skillnad. Hon är inte bara en häst, utan en familjemedlem. mamma är med under alla träningar, coachar mig när jag gör fel och är där och stöttar och hjälper på alla sätt och vis. Hon lär sig på avstånd känna hästen på ett helt nytt sätt.

Jag tycker att det är väldigt intressant att lära henne om hästens grundbeteende, mamma får lära sig signaler hästen ger ut och hur man ska vara emot djuren. Detta gör att hon inte är lika rädd. Hästen är inte längre en främling för henne och hon kan avgöra i vilket sinnestillstånd hästen befinner sig i.

Jag trodde faktiskt aldrig att mamma skulle vara såhär stöttande när det kommer till min egen häst. Hon har alltid varit väldigt rädd och är än idag. Men hon vill lära sig och huvudsaken är att hon finns där för mig.