Hon är inte den mest arbetsvilliga, snabbaste, vackraste eller har de bästa förutsättningarna till att bli något, men hon är min drömhäst på alla sätt och vis. Hon skulle aldrig göra mig illa, det lyser i ögonen när hon får syn på mig, trots allt hon genomgått. Hon litar på mig, och jag på henne.

Jag skiter faktiskt fullständigt i om hon är en liten ponny, en blåögd oinriden liten ponny. För hon är min värld och det bästa som hänt mig.

Jag har mått psykiskt väldigt dåligt ända sedan jag lämnade tillbaka Xtra. Att börja rida igenom gjorde saken bättre, men jag fick ofta återfall. Jag har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv som i samma veva Noreen kom till mig. Jag kan inte påstå att alla mina problem försvann när hon kom, men jag har kunnat hantera allt. Tanken av att hon finns där när jag kommer hem gör att jag klarar skoldagar. Livet är inte problemfritt med henne, men hon lär mig leva med problem, hon lärt mig hantera livet och det trodde jag aldrig att jag skulle kunna.