Just nu har jag planer, oavsett vad jag väljer att göra så har jag en plan att utgå ifrån, vilket känns skönt. Jag vill helst att Secret ska få stå på lösdrift i något år, få bara vara häst ihop med andra i samma ålder och få en bra grund till ett hälsosamt och långt liv. Och jag vill att Noreen ska få komma ut och tävla. Samtidigt vill jag utbilda mig, ha hästarna i min närhet och inte flytta hemifrån.. haha, som ni kanske förstår så kan man inte göra allt ;)

Kompromissa och prioritera är två ord jag använt väldigt mycket den senaste tiden.. antar att det är vad som gäller när man tagit på sig ansvaret för två liv. Såfort Noreen är inriden och ridbar så ska jag hitta ett foderhem/fodervärd till henne, jag är sjukt noga på vart hon hamnar/vem som har henne ( helst hade jag velat att hon står kvar i falkenberg/skrea ) och behåller henne hellre hemma än att lämna henne till vem som helst.

Men det är viktigt för mig att mina hästar inte står i vägen för en utbildning. Jag känner att jag behöver en grund att stå på och om hästarna gör det omöjligt för mig kommer jag enbart skuldlägga dom i framtiden, vilket jag aldrig vill behöva göra.

Allting ordnar sig alltid, såklart. Men känns skönt att ha en någolunda plan på hur jag ska klara av allt.